I dagens DN skriver redaktionsledningen för (s)-tidskriften Tiden en debattare med rubriken ”Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna”.
Det låter ju intressant. Och det börjar lovande, med en beskrivning av hur politik och särintressen växer ihop. Mot slutet kokar det hela dock ner till att bli ett inlägg med syfta att misstänkliggöra andra interna (s)-fraktioner inför den kommande partikongressen.
Vad som intresserar mig mer är det inledande anslaget och det faktum att korporativismens problem för en gångs skull diskuteras offentligt i Sverige.
Korporativism kan enkelt beskrivas som att politik och särintressen växer samman, utanför den demokratiska processen. Detta är något som går djupare och är mer förrädiskt än till exempel ekonomisk korruption. Här handlar det mer om samförstånd som flyttar makten in i fysiskt och mentalt slutna rum.
Korporativismen har flera olika spelare. På ena sidan finns politikerna, det vill säga de som kan stifta lagar och fatta beslut som går särintressenas väg. Här finns också byråkratin, som ofta är minst lika tjänstvillig när det gäller att ordna tjänster, fint folk emellan. Och så på andra sidan, särintressena. Det kan handla om företag. Men det kan också vara fråga om till exempel fackföreningar, bönder, kommuner och olika slags intresseorganisationer. Man skulle även kunna nämna militären, det säkerhetsindustriella komplexet och religiöst motiverade grupper som exempel på särintressen.
Detta är grupper som har upptäckt att det finns ett enklare sätt att skaffa sig förmåner och fördelar än att gå den mer komplicerade och osäkra vägen genom den demokratiska beslutsprocessen.
Vilket naturligtvis är ett demokratiskt problem. Dels om man betraktar korporativismen utifrån den formella representativa demokratin (som naturligtvis också har sina brister). Dels - och kanske speciellt - om man studerar korporativismen och dess effekter ur ett vidare demokratiskt perspektiv, utifrån demokratins större och djupare värden.
Det är alltså inte bara en fråga om att korporativismen undergräver folkväldet och den demokratiska processen. Här uppstår även problem vad gäller värden som exempelvis maktdelning, rättssäkerhet, öppenhet och ansvar.
Så jag vill påstå att korporativismen berövar demokratin sin själva livskraft. Den hotar vårt öppna och fria samhälle. Den står ofta i konflikt med våra medborgerliga fri- och rättigheter. Och den tenderar att reducera människovärdet till en bricka i ett cyniskt spel.
Det är vad den här frågan handlar om. Men så fort debatten lämnar en dagsaktuell politisk krok (i dagens exempel rosornas krig) - då lämnar denna debatt också det offentliga samtalet. Idé- och principdebatt är något den svenska samhälls- och tyckareliten helst undviker. Speciellt när en sådan debatt riskerar att bli jobbig.
I min nästa bloggpost om korporativismen, om några dagar, tänker jag ta upp hur detta otyg dödar den fria ekonomin och en fungerande marknad.
SvaraRaderaJag ser inte att det du beskriver är korporativism, det du beskriver är bara simpel korruption som finns överallt inom det ruttna teaterspel som kallas för demokrati.
SvaraRaderaOm du tycker att Henrik förtalar fascismen så anser jag nog att du inte behöver tolka det så. Det är väl skillnad på en medveten metod och inbyggd samhälls strategi, med alla mekanismer reglerade för att göra detta optimalt, och å andra sidan en urspårad bieffekt där man på grund av dåligt styre har tappat kontrollen över de egna avvarterna.
RaderaJag anser att Henrik är helt rätt ute här. De korporativistiska tendenser som västvärlden har, de är ett jätteproblem. Speciellt om man blundar för dem, eller inte alls förstår sambanden. Utan letar efter bekväma syndabockar istället.
Jag skulle nog säga att det är korporativism som beskrivs ovan. Man går förbi både marknadens regler och mångfald och den demokratiska processen till förmån för ömsesidigt ryggkliande.
SvaraRaderajag ser inga likheter med den fascistiska korporativismen eller den korporativism som ex. Sorel formulerade. Det är helt enkelt ett smutskastande av korporativism från HAXs sida vi ser här, eller så har vi helt olika uppfattningar om vad korporativism betyder.
Radera"Sorel warned about the creation of corporatism, where the workers movements and the employers organizations would be forced to merge with each other, thus ending the class-struggle, and because he felt that parliamentary democracy was moving in that direction at the beginning of the last century"
RaderaDet är väl så det fungerar i EU när både företag och fack ägnar sig åt lobbyism med gemensamma mål?
Det är så det fungerar när företagen styr Europa via proxy.
Radera
SvaraRaderaKorporativismen idag är det högern gett oss i utbyte mot den socialism som inte fungerade effektivt och istället för att stat, kommun och landsting ägnar sig åt ineffektiv förvaltning av skattemedel så skedmatar man företag med våra pengar för att göra samma sak mot vinst och utan risk och påstår att detta är effektivare, innebär valfrihet samt utgör frihet för dom som betalar.
Det allra viktigaste med korporativism är att den göder RÄTT husse.
Det man måste se här är att det är strunt samma om det handlar om vissa storföretag, fackföreningar eller what ever. Det är det faktum att de som anser sig ha något att vinna på att spela under täcket med varandra gör det oavsett vilka de är, som är det intressanta. Detta är inte en klass- eller höger-vänster-fråga. Det är en maktfråga.
RaderaJo det är en högervänster fråga om högern utan att blinka hävdar att fri marknad , fritt val och frihet går att skapa genom att medelst statlig reglering transferera skattepengar till företag för att utföra tjänster åt skattebetalarna. Detta är EXAKT vad man ägnat sig åt sedan 70 talet med början i England under Thatcher. Frihet kan MÖJLIGEN skapas ur SANT högerperspektiv genom en TOTAL avreglering samt ett fullständigt avskaffande av alla skatter.
RaderaDenna högervision som propagandainstrument la Svenskt näringsliv ner i samma ögonblick som man säkrat makten via Reinfeld. Att det sedan finns sossar som delar denna strävan betyder inte att dom är socialister.
Så länge folk är fast i gamla höger-vänster-mönster, 1900-talsanalys och klasskampsretorik - så länge kommer de att vara oförmögna att ta i det här.
SvaraRaderaKonfliktytan ligger mellan den härskande klassen och folket. Sedan är det skit samma vilka som utgör den härskande klassen - politiker, byråkrater, direktörer, fackpampar, jorbrukslobbyister, eurokrater eller de delar av media som svansar för nämnda maktelit.
Primärt tror jag att det har blivit så här för att politikerna inte förmått (eller velat) hålla rågången fri. Att vara förtroendevald är ett "heligt" ämbete. Man skall stå fri, oberoende och fatta kloka, välinformerade och väl genomtänkta beslut. Politiskt förtroendevalda skall ha sin lojalitet hos hela folket (som de representerar) och sina väljare (som valt dem). Inte hos särintressen.
Det är först när folk fattar detta, istället för att köra på i förutsägbara hjulspår, som vi kan börja göra något åt korporativismen.
jag mysryser inombords ... så jävla rätt har du och det du säger tangerar precis samma våglängd som när jag själv resonerasr kring detta med det svenska makt- och demokratiproblemet/-en.
RaderaI grunden måste man ta hänsyn till hur stor del av mänskligheten som ÄGER och ännu viktigare YTTERST KONTROLLERAR våra tillgångar.
SvaraRaderaNär man gjort detta så står det klart för alla som inte väljer att vara blinda att den finns en polaritet.
Man kan kalla den vad man vill men den finns.
Den är EXTREMT tydlig i det fascistiska Kina.
Genom att anta Lissabonfördraget sade Sverige av sig kontrollen över sina naturtillgångar, till EU.
SvaraRaderaTill dom företag som exploaterar dom med andra ord.
RaderaLysande skrivet. Stämmer så bra. Alla aktar sig för glastaket ovanför roddbåten. Alla kisar med ögonen mot horisonten ... var är periskopet? Nån som ser nåt?
SvaraRadera/moonpool