Finansministrarna kommer inte att komma fram till något av substans den här gången heller. Och lika bra är väl det – eftersom de förslag som lagts på bordet är illa genomtänkta eller värre.
Vad gäller euro-krisen finns bara en sak att göra. Nämligen det alla vägrar att göra: Att montera ner euro-projektet och gå tillbaka till nationella valutor.
Men det kommer alltså inte att ske. Istället skjuter man problemen framför sig. Vilket antingen kommer att leda till att smällen blir onödigt stor när den väl kommer – eller till att de motåtgärder som till slut måste sättas in blir extraordinärt orimliga.
Det är fascinerande att se hur en hel kontinents ledargarnityr så totalt vägrar att acceptera verkligheten, blundar för enkla ekonomiska samband och skjuter de beslut som ändå måste fattas framför sig fram till den punkt då allt är för sent.
Inte ens det grekiska dramat är under kontroll. Det är på nivån att det förmodligen kommer att betraktas som en framgång om den tyska förbundskanslern, Angela Merkel, kommer tillbaka helskinnad från dagens besök i Aten.
Är det så bra ärligt talat. Innebär det inte bara att Länder som Grekland kommer att hamna bakom någon sorts "ekonomisk berlinmur" då de nödvändiga valutarestriktionerna också kommer att se till att greker knappast kan lämna sitt land?
SvaraRaderaVerkar som om Putt's Corollary även gäller den eu-politiska hierarkin.
SvaraRaderaEvery technical hierarchy, in time, develops a competence inversion.
Det är bara att välja - lämna euron, ta en hård smäll, bygga upp valutan på nytt - eller bli europas bidragsberoende fattighjon för all framtid.
SvaraRaderaJag hörde just på ett föredrag som Frankrikes finansminister höll på London School of Economics i augusti detta år. Ingen självkritik, ingen sjukdomsinsikt, inget omnämnande rörande EU-ländernas demografi (fler pensionärer, färre arbetande), ingenting om att EU-länderna har usla förutsättningar att bli en valutaunion och naturligtvis inget om att alla euro-länder konsekvent fuskat med euron och försökt skicka Svarte Petter vidare.
SvaraRaderaIstället samma sörja som jag hörde hela 90-talet: En social union för att balansera den hårda marknaden, Frankrike ska få större möjligheter att verka, samarbete istället för konkurrens och framför allt "satsningar för att skapa jobb".
Det är dags att överge Titanic innan kraschen, och låta eurokraterna gräla om vem som ska få stolarna närmast orkestern.
Ifall man hårddrar det hela så är det enda faktiska värdet en nation har, är de som lever i den, dess befolkning, d.v.s vi.
SvaraRaderaNågot att tänka på när man läser alla dessa artiklar av s.k "ekonomiexperter".
Det är kanske svårt med perspektiven, men i något slags internationellt perspektiv är ju inte Eurozonens samlade statsskulder särskilt höga. Men ett sätt att lösa ut de interna förhållandena vore om EU (hela EU och för alla medlemsländer då) tog på sig skulder i proportion till medlemsländernas storlek och i sådan mängd att varje enskilt land kom under 60 % av BNP i skuld. Då skulle frågan om euroobligationer inte vara något stort problem heller.
SvaraRaderaBrister i EMU:s konstruktion håller på att rättas till via bl.a. ESM och Bankunionen.
Tekniskt sett är det inte heller svårt att lösa dagens problem med europeiska banker. Vi vet ju redan i Sverige hur man gör. ECB måste få ett sätt att pytsa in pengar i bankerna som uppfattas som legitimt. Ett sätt är att som i Sverige ta aktier i pant för sådana lån tills man tills slut har tagit över banken. Då kan den rekonstrueras och säljas med vinst. Det är den svenska erfarenheten.
Framför allt tror jag på Eurons överlevnad därför att både Merkel och den tyska oppositionen fått klart för sig vilken helvetes skitstorm som skulle följa på om euron skulle falla. Och det handlar ju inte bara om att Grekland lämnar EMU - för man vet ju inte vad som kommer efter när den vägen öppnas: Spanien? Italien? Frankrike? Då är ju euron död sen ändå.
Även för en Bundesbankkramare framstår då en lite lätt höjd inflation som ett billigt pris att betala för att ta ner den värsta krisen till något mer hanterligt.
@Johan: Tänkt då om man inte gillar tanken om en Bankunion? Jag känner mig inte bekväm med att "lösningen" på krisen är att EU tar finansiell kontroll över alla medlemsländer.
SvaraRadera/A
Anonym @ 10 oktober, 2012 13:31
RaderaDet beror väl vad man lägger i en Bankunion?
Jag vill bestämt hävda att i ett område där kapital kan röra sig fritt och som ändå vill ha någon insättningsgaranti och/eller bankakut måste göra den gemensamt.
Det är inte rimligt t.ex. att SEB lånar ut en massa pengar i Lettland om svenska staten tvingas gå in och bära upp SEB när det visar sig vara dåliga krediter. Detta har gubevars inte hänt än för oss - men det var ju precis det som Island råkade ut för.
Om EU tillåter att banker kan expandera över hela EU-området, då måste också EU ta ansvar för att en kraschad banks insättare hålls säkra och att banken i möjligaste mån kan rekonstrueras.