Nu ger sig Malmström in i Assange-debatten

Wikileaksgrundaren Julian Assange sitter där han sitter på Ecuadors ambassad i London – tillfälligt i skydd från de brittiska myndigheter som vill utlämna honom till Sverige.

Och till Sverige vill han inte, eftersom han fruktar att han då kan komma att utlämnas till USA. Länk»

Sverige varken kan eller vill, å sin sida, lämna starkare garantier mot en utlämning än så här: Länk»

Naturligtvis vore det bra om någon med politiskt ansvar upprepade ungefär samma sak. En UD-tjänsteman kan ju regeringen alltid köra över eller offra. Löften bör kopplas till ett politiskt pris. Men det kommer knappast att ske.

Nu tror jag i och för sig inte att Assange riskerar att utlämnas till USA – om han infinner sig i Sverige för förhör om de aktuella sex-anklagelserna. Och det vore skönt att få den saken ur världen.

Men det finns ett par saker som får mig att bli fundersam...

Det ena är att den svenska åklagaren vägrar åka till London för att hålla förhöret där. (Vilket hade varit så väl snabbare som billigare och enklare.) Handlar detta bara om prestige, eller finns det något annat skäl för att locka Assange till Sverige?

Det andra som känns lite so-so är att EU-kommissionär Cecilia Malmström nu har lagt sig i saken. Länk»

Malmströms påstående om att Assange skulle vara misstänkt för våldtäkt är till att börja med en smula over the top. Alla som läst utredningsprotokollen vet att om något otillbörligt har skett, då är det av allt att döma en mer ringa handling än våldtäkt. Och det finns skäl att tro att ärendet kommer att avskrivas, bara formalia är avhandlade.

Men det som gör mig riktigt misstänksam är att Malmström över huvud taget ger sig in i en diskussion om Assange.

Hennes track record är en smula oroande. Som svensk EU-minister förhandlade hon fram Swift-avtalet (som ger USA tillgång till data om europeiska banktransaktioner). Som kommissionär lurade hon skjortan av Europaparlamentet för att få igenom Swift. Hon har kämpat för att USA skall få tillgång till passageraruppgifter från flyget (PNR). Hon har det högsta politiska ansvaret för Frontex, EU:s gränsstyrkor – som skjuter ihjäl folk vid Fästning Europas yttre gränser. I ryggen. Hon har ansvaret för den övervakningsapparat som rullas ut, för EU:s insatser i kriget mot terrorismen och för delar av EU:s underrättelseverksamhet. Hon är en nyckelperson för EU:s säkerhetssamarbete med USA.

Varför ger hon sig in i diskussionen?

OK, kommissionär Malmström kanske bara råkade missa ett utmärkt tillfälle att hålla munnen stängd.

Men att även hon börjar röra om i den här soppan gör verkligen inte saken bättre. Tvärt om. Det väcker berättigade frågor och en hel del misstänksamhet.