På vägen mot träldom...

På jobbet diskuterar vi ibland om saker och ting har blivit värre, eller om det bara är vi som är närmare mörkrets hjärta nu för tiden. Mitt svar är att det har blivit värre. Jag har sett kommunalpolitik och riksdagen från insidan. Jag vet någorlunda väl hur media fungerar. Jag har följt EU-frågor i snart tio år. Det har blivit värre.

Det politiska storhetsvansinnet, kontrollmanin, överstatligheten, den byråkratiska arrogansen, desperationen, korporativismen, hemlighetsmakeriet, klåfingrigheten, moralpaniken – allt har blivit värre på senare år. Det senaste dygnets nyheter om massiv amerikansk övervakning av de stora internetplattformarna bekräftar bara bilen.

I slutändan går detta ut över vanligt folk, som egentligen bara vill bli lämnat i fred.

I dag måste vi fundera på vad vi säger i telefon, vad vi skriver i våra e-postmeddelanden och vilka vi kommunicerar med – eftersom allt hålls tillgängligt för staten. Våra resor registreras. Vi måste vara medvetna om att Skattemyndigheten sitter och granskar våra statusuppdateringar på Facebook. Vi måste förhålla oss till att hela våra liv, vår sociala trygghet och vår hälsa är utelämnade till politiska beslut och till politikernas humör och dagsform. Vi måste vara medvetna om att vuxna människors frivilliga handlingar kan vara straffbara, inte för att de skadar någon annan utan bara för att politikerna ogillar dem. Steg för steg införs åsiktslagar. Vi tvingas betala för att staten skall splittra flyktingfamiljer, kriga i Afghanistan, göra inkompetenta upphandlingar, bygga serverhallar åt Facebook, trakassera folk i tunnelbanan, ge riksdagsledamöter förmånliga pensioner och fixa vapenfabriker åt diktaturen i Saudiarabien – om vi inte vill bli inspärrade.

Ett framträdande kännetecken för politiken är att den är lika med tvång. Du har inget val, inget alternativ och ingen chans att komma undan.

Och då skall vi ändå vara tacksamma för att svenska folket sa nej till att införa euron som valuta i Sverige. Om det hade skett, då hade vi varit ännu djupare indragna i det europeiska ekonomiska moraset. Då hade vi varit betalningsansvariga för regeringar som inte borde få vistas på fri fot utan vårdare. Då hade våra banktillgodohavanden kunnat överföras till staten med ett penndrag. Då hade ännu mer av makten över våra liv flyttat till Bryssel.

Det intressanta är att detta vansinne bara kan fortgå så länge vi medborgare accepterar att så sker.

Staten skulle stå handfallen om folket ändrade sitt mindset. Om människor började göra civilt motstånd – eller helt enkelt bara ignorerade befallningar och påbud. (I vart fall sådana som kränker våra rättigheter och vår värdighet.)

Som jänkarna uttrycker saken: People will give you as much bullshit as you can take.