Frågor om massövervakning utan svar

Just nu pågår ännu en av Europaparlamentets utfrågningar om massövervakningen. Denna gång handlar det om att brittiska GCHQ gjort intrång i det belgiska telefonbolaget Belgacoms system.

Att det som har skett har skett, det verkar alla vara överens om. Det exakta syftet går kanske bara att spekulera kring. Och just nu håller man på att gräva ner sig i detaljer.

De som skulle kunna ge mer utförliga svar – det vill säga brittiska regeringen och GCHQ – har tackat nej till att medverka i utfrågningen. Vilket också är en signal.

Frågan är var allt detta kommer att landa. Jag har en känsla av att EU:s medlemsstater rätt så mycket skiter i vad de folkvalda tycker – och att de tänker köra på som vanligt, i respektive land.

Nu är detta frågor i utkanten av EU:s kompetens och medlemsstaterna är förmodligen i sin fulla rätt att hävda subsidiaritet här. Så britterna, holländarna och andra som vägrar samarbeta med Europaparlamentet gör förmodligen inget formellt fel. Men det är jävligt arrogant.

Och visst är det en smula obalanserat att man kan hävda subsidiaritet när Europakonventionens krav på rätt till privatliv och privat korrespondens kränks – men att det går alldeles utmärkt att använda sig av överstatlighet när man vill tvinga på oss ny övervakning, som till exempel teledatalagringen?