Har musten gått ur sossarna?

Det var kanske inte bättre förr. Men annorlunda.

Socialdemokraterna har inte haft en ny idé på hundra år. Så det är kanske inte så konstigt att regeringen Löfven tycks köra på i gamla, djupa och invanda hjulspår.

Socialdemokraterna har problem med återväxten. Partimedlemmarna dör av, helt enkelt. Och i ungdomsförbundet är de mest hängivna rödgardister, som ju är totalt oanvändbara i praktisk politik.

Socialdemokraterna kanske fortfarande har självbilden av att vara ett statsbärande parti. Men de har knappast några politiska profiler med den tyngd en sådan självbild kräver.

Nu sitter sossarna i regering. Inte för att de är så speciellt bra, utan snarare för att folket tröttnade på borgarna.

(S)-regeringen består av sossar och miljöpartister – som måste hålla sams, trots att stora delar av socialdemokratin hatar miljöpartiet. För att över huvud taget få något icke-borgerligt genom riksdagen behöver denna regering stöd av (V). Och (SD). Samtidigt. (En riksdag som är oförmögen att fatta nya beslut behöver, i de flesta fall, dock inte vara det sämsta.)

Medan de miljöpartistiska ministrarna i vart fall ställer till med lite skandaler eller avslöjar sig som uppseendeväckande okunniga, så är sossarna bara... i stort sett ointressanta. Grå.

Utom när Löfven är i EU-nämnden. Då uppstår lite oreda och ofrivillig komik.

Eller på EU-toppmöte. Där Löfven var så upptagen med att förklara för undergångsekonomierna Frankrike och Italien att han är på deras sida – att han helt missade att unionens mäktigaste politiker stod bakom honom för att försöka hälsa. (Hon gav upp.)

Ja, ja... Å andra sidan har den borgerliga alliansen inte så jävla mycket att komma med för tillfället, den heller.