2015-06-05

Folk dör - men politikerna är nöjda med drogpolitiken

Som jag skrev i går har den svenska narkotikapolitiken havererat. Den repressiva politiken har lett till att vi har fått fler dödsfall på grund av överdoser. (Till skillnad från länder med en mer liberal drogpolitik, där antalet dödsfall är betydligt lägre.) Länk »

Nu har SVT frågat riksdagspartierna vad de tycker – och de flesta anser att den svenska drogpolitiken är bra som den är. Länk »

Det är tragiskt att våra politiker inte är förmögna att ta till sig fakta och att de är så totalt ovilliga att tänka i nya banor.

Det är bara att konstatera att våra politiker tänker fortsätta en verklighetsfrånvänd politik som kommer att döda fler människor, orsaka mer våld och skapa mer lidande.

Detta är inte acceptabelt.

6 kommentarer:

  1. Från http://sv.wikipedia.org/wiki/Ibogain

    "ibogain är narkotikaklassat i USA, Belgien, Sverige, Schweiz och Danmark. I Sverige ingår det i förteckning I, vilket innebär "narkotika som normalt inte har medicinsk användning"

    Och detta kan alltså användas för att bota heroinberoende.
    Men har på vissa platser i världen, tex USA samma straffskala som heroin.

    SvaraRadera
  2. Svenska politiker vågar inte uttrycka åsikter som avviker från normen.

    SvaraRadera
  3. Så här tänker politikerna:

    Nä men titta, vi har en samling fanatiska aktivister i form av föräldrar som desperat vill skylla sina misslyckanden inom barnuppfostran på något externt! Och de verkar ha samlat sig till en farlig, arg, men förvirrad hundflock som man kan bussa på sina motståndare.

    Och om vi då och då kastar dem ett politiskt köttben i form av någon idiotisk och på det stora hela för oss politiker helt meningslös åtgärd "mot drogerna", så har vi en lydig hundflock som vi kan få att rösta igenom all den skit vi planerar, och som kan fungera som känslomässig utpressning mot eventuella fria tänkare som opponerar sig mot den totala övervakningsstaten, genom att gråta och skrika att deras fina dotter hade varit vid liv i dag om vi bara alla hade struntat i den personliga integriteten och gjort precis som politikerna sade!

    Här är en bild på henne när hon var 5 och innan hon blev 14 och punkare och skaffade en 35-årig heroinist till pojkvän för att revoltera mot det fruktansvärda beteende jag och min man alltid hade mot varandra, och vårt kvävande föräldraskap.

    Nu kämpar vi tillsammans natt och dag mot forskning, andra människors yttrandefrihet, och deras personliga integritet, för att slippa tänka på att hennes död var vårt eget fel.

    Död åt knarket!

    SvaraRadera
  4. Henrik Alexandesson , jag upptäckte din blogg nu ikväll och av det jag hunnit skumma igenom så tycker jag du har många vettiga synpunkter. Av ovan nämnda ämne har jag själv skrivit en artikel. Tänkte klippa in den här i kommentatorsfältet. Hoppas du inte misstycker.

    SvaraRadera
  5. Är förbud verkligen den bästa lösningen?

    I Sverige har vi i motsats till många andra länder hållit fast vid och förespråkat en restriktiv narkotikapolitik. Med en ökad tillgång och ett ökat bruk borde man ställa sig frågan om förbudspolitiken fungerar? Om den är rätt väg att gå? Eller om det rent utav, ur ett samhällsperspektiv, vore att föredra en legalisering?
    Trots många år av förbud och kamp mot knarket är det idag mer tillgängligt, mer potent och billigare än någonsin. Bruket har även kommit allt lägre ner i åldrarna och tydligt är att människor trots förbud brukar droger. Följden av detta blir stigmatisering och marginalisering av brukare och missbrukare vilket borde vara antitesen till idén om det svenska folkhemmet.
    Vad skulle hända om vi istället för förbudet införde en reglerad marknad, med möjlighet till taxering och ålderskontroll? Många hävdar att tillgången och missbruket skulle öka och samhällskostnaden bli ofantlig. Men om man drar parallellen till Amerikas alkoholförbud under 20-talet och ställer det mot samtida reglerade marknader ser man att förbudet till största del var dyrt och ineffektivt. Samtidigt som det kostade ofantliga summor pengar att upprätthålla lagen gav man också en rejäl hacka till den organiserade brottsligheten. Det liknar det man gör idag när förbudet lämnar narkotikahandeln och dess förtjänster helt i händerna på brottslingar. Brottslingar som dessutom tenderar till att i allt större utsträckning vara benägna till att använda våld, se Stockholm och Göteborgs senaste tids skjutningar och mord som exempel.
    Något som lyckades långt bättre än det amerikanska alkoholförbudet under förbudstiden var britternas reglerade marknad med stora skatteintäkter, minskad konsumtion och minskad alkoholrelaterad sjukdom som följd. Har vi någonting att lära av historien? Skulle vi med en reglerad marknad kunna få samma effekt som britterna under förbudstiden? Skulle vi kunna lägga pengarna det kostar att upprätthålla lagen på förebyggande åtgärder istället? Skulle vi kunna använda nya skatteintäkter på att täcka vårdkostnader för dem som hamnar i ett missbruk?
    Oavsett vad man tycker är det ett faktum att olagliga droger idag finns i alla samhällsklasser. Det finns bland poliser, lärare, advokater och industriarbetare. Det är inte längre förvisat några få i utkanten av vårat samhälle att bruka olagliga droger. Man bör omvärdera problemet och se det som ett socialt problem och ett hälsoproblem och inte som ett brottsproblem. Ofta finns det bakomliggande orsaker till ett missbruk vilka borde vara långt viktigare att förebygga än att stigmatisera och straffa människor. Orsakerna kan vara så basala som att ungdomar inte har tillfredställande aktiviteter på sin fritid eller att man kommer från en dysfunktionell familj. Idag har missbrukare svårt att få den hjälp de behöver, vilket drabbar en redan utsatt grupp som med dagens straffpolitik lätt hamnar i en kriminell livsstil.
    Enligt EU:s Narkotikacentrum har vi i Sverige en hög dödlighet bland missbrukare och en dramatisk ökning av tunga missbrukare i jämförelse med andra länder. Sverige borde därför ta fasta på det faktum att skadereducerande insatser (harm reduction), vilket är bevisat och sanktionerat av FN, har en positiv inverkan på samhälle och folkhälsa. Något som kanske bör tolkas som en signal om vilken politik man bör föra. Exempel på skadereducerande insatser är medicinsk marijuana, sprututbytesprogram, hygiensiska injektionsrum och Subutexbehandling.
    Att vi sitter fast i samma spår år efter år och inte lyfter frågan om vad man kan göra annorlunda, kan nog bara hänföras till solipsism hos staten och att polismyndigheten är allt för rädda om de viktiga anslag och befogenheter ”kriget mot knark” ger deras organisation.
    Dagens moraliserande politik är dyr, orättvis och ineffektiv och kan inte ses som något annat än ett misslyckande. Målet med ett narkotikafritt samhälle är en illusion och ouppnåbar utopi. Det är dags att ge vika för välunderbyggd fakta och arbeta fram en hållbar lösning.


    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.