Verkligheten är komplicerad. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Detta gäller inte minst den pågående flyktingkrisen.
Man kan vilja hjälpa människor som flyr från krig, förtryck och fattigdom. Samtidigt kan man vara oroad över att det, väldigt snart, inte kommer att finnas möjlighet att inkvartera fler flyktingar – och att kostnaderna för mottagandet skenar iväg. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till.
Man kan mycket väl vilja att vi tillvaratar flyktingars och invandrares kompetens. Samtidigt kan man vara bekymrad över att den svenska arbetsmarknaden dras med höga kostnader, stelbenta regler och en struktur som stänger människor ute. Samt det faktum att många som kommer till Sverige har dålig eller i princip obefintlig utbildning.
Man kan tycka att nya kulturella intryck gör vårt land rikare, öppnare, roligare och mer intressant. Samtidigt kan man vara mycket klar med att det offentliga rummet skall hållas fritt från religiösa regler; att invandrare i förekommande fall måste ge upp sin klankultur och acceptera att Sverige är en rättsstat där konflikter hänskjuts till statens våldsmonopol; att den öppna, liberala demokratins fri- och rättigheter skall gälla och gälla lika för alla.
Man kan förstå att det verkliga problem som invandringen sätter fokus på är den generella välfärdsstaten. Samtidigt är det bara att inse att varken våra politiker eller svenska folket tycks hålla med om denna analys – och att vi i vart fall här och nu måste förhålla oss till hur systemet fungerar i dag. Tyvärr. I vart fall om man vill vara begriplig och relevant.
Men samtidigt måste man ha sina principer klara för sig, så att man vet vad man vill och hur man vill förändra samhället. Och, med risk för att upprepa mig, så vet ni redan vad jag tycker: Människor skall ha frihet att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet går där man kränker andras frihet, säkerhet eller egendom.
Denna bloggpost finns även som podcast på Youtube » | Soundcloud » | CC:BY | Stöd denna blogg »
Mycket bra formulerat.
SvaraRaderaVi är nog rätt ensamma om att inte diskutera flykyingkaoset. I Tyskland som även har en hyfsad humanitär inställning är det annorledes. Där diskuterar man alla aspekter och staten låter inte kommunerna dra något tungt lass.
SvaraRaderaSå är det! Vi får anta att en absolut majoritet av de som flyr INTE vill förvandla Sverige till Mellanöstern, utan vill leva så fritt som möjligt. Detta plötsliga tillskott av människor kräver förstås rejäla investeringar, investeringar vi alla kan ha glädje av! Bygg skyskrapor i Storstadsregionera, då kan de nyanlända få arbete OCH någonstans att bo! Faktum är att vi trots flyktingkrisen fortfarande är bland världens mest glest befolkade land!
SvaraRaderaSå här tycker jag!
SvaraRaderahttp://youtu.be/3uMC82_NwQw
/Sven