Oktoberöverenskommelsen räcker inte

Regeringen och de borgerliga oppositionspartierna har i dag kommit överens om åtgärder för att möta och hantera flyktingkrisen.

Det är ömsom vin, ömsom vatten. Men jag tror tyvärr inte att man kan kalla dagens överenskommelse för ett samlat grepp – om man ser till de reella utmaningar landet står inför.

Här är några av punkterna för att frigöra platser på anläggningsboenden...

• Rätten till dagersättning för vuxna utan barn tas bort efter lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning.
• Rätten till anläggningsboende för vuxna utan barn med lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning ska upphöra så snart fristen att lämna landet löpt ut. Utgångspunkten är att verkställighet ska ske vid den tidpunkten.
• Det ska finnas en ventil för den som inte kan avvisas/utvisas.
• De personer som beviljats uppehållstillstånd ska regelmässigt skrivas ut från anläggningsboende när en ny bostad är ordnad.

Att detta inte redan är praxis är milt uttryckt uppseendeväckande. Mer på samma tema...

Undantag från försörjningskrav vid anhöriginvandring för svenska medborgare och för medborgare i annan EES-stat eller Schweiz, samt för dem som bott i Sverige i mer än fyra år tas bort. Ändringen ska gälla nyetablerade relationer.

Man skall alltså tillämpa huvudregeln lika för (nästan) alla. Knappast samhällsomstörtande.

Detta får mig också att höja ett ögonbryn...

I dag gäller att den som kommer till Sverige med barn under tolv år har rätt till maximalt 450 dagar med föräldrapenning i Sverige. Högst 96 dagar får tas ut efter barnets fyraårsdag, och inga dagar efter barnets tolvårsdag. Detta ska begränsas så att endast ett fåtal av de 450 dagarna får tas ut efter barnets tvåårsdag. En förutsättning för att få rätt till föräldrapenning är att den enskilde inte har tagit ut någon motsvarande förmån i sitt hemland, en regel som även finns i dag. Den närmare utformningen av förslaget ska utredas.

Inte att undra på att Sverige är ett populärt mottagningsland. (Att någon skulle ha "tagit ut någon motsvarande förmån i sitt hemland" kan nog uteslutas, då Sverige har något slags rekord i betald ledighet vid barnafödande.)

Hur blev det då med uppehållstillstånden? Media meddelar att man nu är överens om tillfälliga uppehållstillstånd. Så här säger dokumentet...

En tidsbegränsad lagändring införs. Kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer ska fortsatt som huvudregel ha permanent uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning. För övriga flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ska huvudregeln vara tillfälligt uppehållstillstånd. Vid tillfälliga uppehållstillstånd ska flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ha en rätt till familjeåterförening motsvarande den som gäller enligt EU-rätten.

Man gör alltså undantag för ungefär hälften av de ankommande. En lag måste först tas fram och klubbas – för att sedan gälla i högst tre år.

Ändå är detta ett steg åt rätt håll. Och det viktigaste kommer i nästa stycke...

När det tillfälliga uppehållstillståndet löpt ut och personen kan uppvisa taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på ska personen beviljas permanent uppehållstillstånd, även om skyddsskälen har upphört. Det tillfälliga uppehållstillståndet bör också bli permanent efter tre år om skyddsskäl kvarstår.

Med hastigheten hos kontinentalplattor rör sig svensk politik mot krav på egen försörjning.

På det hela taget innehåller Oktoberöverenskommelsen många formuleringar om att åtgärder behöver vidtas – men långt ifrån lika många som förklarar hur detta är tänkt att ske.

Saker och ting rör sig åt rätt håll, om än med små steg. (Eller i vart fall bort från en del rena orimligheter.) Överenskommelsen är dessutom en tydlig symbolhandling, för vad det är värt. Men jag är inte alls övertygad om att det som har presenterats i dag räcker för att hantera flyktingkrisen under ordnade och värdiga former.

Länk: Insatser med anledning av flyktingkrisen »

Läs även: Flyktingvåg: Vad bör göras? »