Snowden och Miljöpartiets svekfullhet

Kommer du ihåg Miljöpartiet? Som partiet var innan valet? Nej till massövervakningen, sa de. Riv upp FRA-lagen, skanderade de. Stoppa datalagringen, lovade de. NSA-visselblådaren Edward Snowden var en hjälte bland partiets kandidater.

Sedan hamnade gröningarna i regeringen – tillsammans med ett parti som helt enkelt älskar att övervaka folk alltid och överallt. Med en sammanbiten min kastade MP då alla sina principer om övervakning över bord. Rubbet.

Om du inte såg gårdagens smarta och intressanta SVT-dokumentär "Asylärende Snowden" – så gör det. Absolut. Rena thrillern, mustiga karaktärer och uppseendeväckande uttalanden. Du kommer inte att bli besviken. [Länk»]

I filmen får vi bland annat se hur en grupp svenska riksdagsledamöter besöker Snowden i Moskva. En av deltagarna är Jacop Dalunde; en ung, prydlig, kyrklig, miljöpartistisk riksdagsledamot. Han ställer sig vid Snowdens sida. Bokstavligen talat, det är ett photo-op så det tas bilder. I stand with Snowden, hö-hö. Publicitetspoäng att hämta hem. Att Dalunde här representerar ett regeringsparti gör honom extra intressant.

Denna markering skall dock visa sig vara en modern variant av judaskyssen.

Senare möter vi samme Dalunde i en något svalare miljö. Då är han närmast apatisk inför frågan om asyl eller motsvarande för Snowden i Sverige. Han försöker uppenbarligen att säga så lite som möjligt. För det finns en elefant i rummet: Kommer Sverige att lämna ut Snowden till USA om han dyker upp här? (Naturligtvis kommer den härskande politiska klassen att fega ur och göra det.)

Politikerna hoppas att byråkratin och rättsväsendet i så fall skall hantera den frågan. Vilket förvisso är korrekt. Alla skall vara lika inför lagen. Men det är nog inte fullt så enkelt. Minns att sossarna en gång i tiden gav asyl till amerikanska Vietnam-desertörer. Det är måttstocken här.

Och det är inte USA som bestämmer vår utrikespolitik – som utrikesminister Wallström uttryckte saken när regeringen erkände den palestinska staten. What goes around, comes around.

Så Dalunde har, som riksdagsledamot för ett regeringsparti goda skäl för att uttrycka sig vagt. Makten går före allt annat. Selfies med Snowden var bara ett stunt.

Moralisk undfallenhet, är ett uttryck som faller mig in. Principlöshet. Men det är väl vad som krävs för att ta "regeringsansvar", kan man anta.

Internet glömmer för övrigt aldrig:

Dalunde är samme miljöpartistiske ledamot av försvarsutskottet som i våras stod i riksdagen och försvarade att MP röstade nej till en motion om att riva upp FRA-lagen. Och nej till en begäran om att utreda våra myndigheters samröre med NSA. [ Länk » | Länk » ]

Den historien blev för övrigt inte bättre av att Dalunde sedan försökte förklara att det i vår sköna nya värld vore ologiskt för MP att rösta i enlighet med sina åsikter, principer och löften. [ Länk » ]

Och sveket i fråga om datalagringen har gröningarna i princip lyckats ducka helt.

Miljöpartiet är fullständigt skamlösa. De befinner sig i fritt fall i övervakningsfrågorna. Total tail spin.

I sammanhanget skall vi komma ihåg att Dalunde bara är ersättare i riksdagen för Maria Ferm, som är barnledig. Men nu är hon tydligen på väg tillbaka. Kommer hon att kunna styra upp det här? Eller vinner alla på att debatten lägger sig, som saken har formulerats?

Så här falsk får politik inte vara. Inte ens i Miljöpartiet. Låt dem inte komma undan med det!