Almedalen, hycklarnas marknad

Rosémingel

Nej! Jag är inte i Almedalen.

Almedalen gör mig illa till mods. Vill jag av någon anledning dricka rosévin, då vill jag dricka bra rosévin.

De praktiska aspekterna skall inte underskattas. Det är för djävla mycket folk. Det är fullt på de vettiga krogarna och priserna är uppskruvade. Det går inte att uppbringa ett centralt boende till rimligt pris. När man skall hem full på kvällen får man promenera halvvägs till Klintehamn. Att bara glida hem en timma på dagen för att byta skjorta i värmen, det är inte att tänka på om man inte vill jaga runt efter en taxi i denna närmast bilfria stad.

Jag behöver för övrigt inte vara i där. För en massa år sedan, på bloggandets storhetstid hamnade jag på något slags lista över de viktigaste i Almedalen. Jag bloggade förvisso om det som skedde, men jag var inte ens där.

Och så är hela stan överbelamrad av myndigheter, organisationer och företag som vill gama åt sig så mycket skattepengar som möjligt. Almedalsveckan är den svenska korporativismens högtid. Så gott som allt som sker här, det sker i etablissemangets namn och intresse.

Det finns för visso intressanta seminarier under Almedalsveckan. Men jag hoppas att de sänds på nätet. (Om inte mobilnätet i Visby går ner på knä, som vanligt.)

Undrar just vad som skulle hända om ryssen tar ön under Almedalsveckan. Politiker, myndighetschefer, morgonsoffsittare och mediefolk interneras i något kalkbrott... (Tanken har faktiskt en uppsida.)

Ha så trevligt där på Gotland. Själv sitter jag i Berlin, skriver på min bok, följer det brittiska dramat och försöker sätta upp en exil-regering.