Almedalen är ett ovärdigt spektakel

Visst, det är jätteroligt med firmafest.

Men Almedalen är ett ovärdigt spektakel – för en självutnämnd elit vars främsta mål är att roffa åt sig av skattebetalarnas pengar.

Att de flesta som är på plats super och bor på skattebetalarnas bekostnad är i sammanhanget ett mindre problem. Det allvarliga är att de är där för att flytta fram sina positioner. För att få mer makt att bestämma över andra människor. För att expandera det offentliga på civilsamhällets och individens bekostnad. För att sälja in projekt vars nytta som regel kan ifrågasättas, men som i slutändan måste betalas av vanligt folk. En dans kring guldkalven.

Dessutom är nästan allt trångt, dyrt och dåligt.

Almedalen är den svenska korporativismens årliga, måttlösa orgie.

Politikerna vet inte själva vart vi är på väg, vart de vill föra oss eller varför

Politikerveckan i Almedalen är över för i år.

Jag har hört i vart fall delar av alla partiledares tal, oftast hela talet. Några halvfyndiga formuleringar dröjer sig kvar. Några krystade försök till skämt. Ett och annat utspel för att lappa på systemet.

Men årets politikervecka erbjöd inga synliga tecken på ledarskap. Några visioner syntes inte till. Ideologin var frånvarande. Den som hade hoppats på något att tro på eller kämpa för lär ha blivit besviken.

Nu anser jag visserligen att politiker skall göra så lite som möjligt – och låta folket, marknaden och spontana processer styra utvecklingen. Så egentligen borde jag vara nöjd med partiledarnas brist på politiska visioner.

Däremot vill jag peka på den svenska politikens självmotsägelse: Politikerna ger ständigt sig själva mer makt – men de tycks inte veta vad de skall göra med den.

Våra politiker säger sig vara alla goda gåvors givare. De styr och ställer över allt mer av människors liv och verksamhet. Politiken bestämmer över hur två tredjedelar av vårt produktionsvärde skall användas. Politikerna vill övervaka och kontrollera medborgarna, ha total koll på vår privatekonomi, stifta morallagar, styra kulturen, förbjuda, subventionera och tvinga sig på.

Men – de har inget att säga om vart vi är på väg, vart de vill föra oss eller varför.

Sverige står inför en del utmaningar. Flyktingkrisen skapar påfrestningar för offentlig sektor och för välfärdssystemen. Polisen fungerar så dåligt att det finns skäl att ifrågasätta om själva "samhällskontraktet" fortfarande gäller. Skolan dras med både ordnings- och kvalitetsproblem. Vi saknar förmåga att försvara landets gränser. Byråkratin är en gökunge som är på väg att knuffa olika former av offentlig kärnverksamhet ur boet. Folket formas till underkastelse och inlärd hjälplöshet.

Just därför hade det varit intressant att få veta mer om partiernas övergripande mål, visioner, människo- och samhällssyn. Inte bara för medborgarnas skull.

För om man inte vet vad man vill och vart man är på väg blir man snabbt omständigheternas hjälplösa offer.

– Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?
– Det beror på vart du vill komma, svarade katten.
– Det spelar inte så stor roll… sa Alice.
– Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten. 

(Ur Lewis Carrolls Alice i underlandet)

Almedalen, hycklarnas marknad

Rosémingel

Nej! Jag är inte i Almedalen.

Almedalen gör mig illa till mods. Vill jag av någon anledning dricka rosévin, då vill jag dricka bra rosévin.

De praktiska aspekterna skall inte underskattas. Det är för djävla mycket folk. Det är fullt på de vettiga krogarna och priserna är uppskruvade. Det går inte att uppbringa ett centralt boende till rimligt pris. När man skall hem full på kvällen får man promenera halvvägs till Klintehamn. Att bara glida hem en timma på dagen för att byta skjorta i värmen, det är inte att tänka på om man inte vill jaga runt efter en taxi i denna närmast bilfria stad.

Jag behöver för övrigt inte vara i där. För en massa år sedan, på bloggandets storhetstid hamnade jag på något slags lista över de viktigaste i Almedalen. Jag bloggade förvisso om det som skedde, men jag var inte ens där.

Och så är hela stan överbelamrad av myndigheter, organisationer och företag som vill gama åt sig så mycket skattepengar som möjligt. Almedalsveckan är den svenska korporativismens högtid. Så gott som allt som sker här, det sker i etablissemangets namn och intresse.

Det finns för visso intressanta seminarier under Almedalsveckan. Men jag hoppas att de sänds på nätet. (Om inte mobilnätet i Visby går ner på knä, som vanligt.)

Undrar just vad som skulle hända om ryssen tar ön under Almedalsveckan. Politiker, myndighetschefer, morgonsoffsittare och mediefolk interneras i något kalkbrott... (Tanken har faktiskt en uppsida.)

Ha så trevligt där på Gotland. Själv sitter jag i Berlin, skriver på min bok, följer det brittiska dramat och försöker sätta upp en exil-regering.

Stefan Löfven trampar vatten

Jag har just lyssnat på statsminister Löfvens Almedalstal, i radio.

Ännu en gång missade han ett utmärkt tillfälle att förnya Socialdemokraterna.

Men framför allt var det ledaren för en svag minoritetsregering som talade. Lite åsikter här, något nytt ord där och ett par obligatoriska självklarheter om det grekiska dramat och det säkerhetspolitiska läget. Stefan Löfven trampar vatten, helt enkelt.

För den som ville ha något konkret, nytt eller intressant var det dock 40 bortkastade minuter.

Undrar just när sossarna skall inse att regeringssamarbetet med MP bara gör dem svagare? En ren S-regering skulle ha betydligt större spelrum vad gäller att bygga förslag som går att slussa genom riksdagen.

Almedalen? Tack, men nej tack!

Nu drar Almedalen igång. Man kan undra till vilken nytta.

Det är absolut inte fel med en fest. Inte ens för den härskande klassen. Men på skattebetalarnas bekostnad?

För det är en gigantisk ekumenisk politisk personalfest det handlar om. Kommunikativt är Almedalen en katastrof, utom för några få stora aktörer.

Ofta blir det parodiskt när ointressanta kommuner skall försöka profilera sig, särintressen skall försöka sno till sig mer av skattebetalarnas pengar och bakfulla journalister skall försöka upphöja evenemangets betydelse.

Om man vill kommunicera – då skall man nog inte göra det på den plats och vid den tid när konkurrensen är som mest överväldigande. Då bör man vänta till ett tillfälle när man i möjligaste mån kan få människors odelade uppmärksamhet.

Men det är – som sagt – inte kommunikation Almedalen handlar om. Kommunikativa mål är bara den ursäkt den tyckande klassen behöver för att få festa på andras bekostnad.

Så ni får trängas, betala överpris för halvkass mat, förnedra er i köerna till roséminglen och sola er i varandras glans utan mig. Ha en trevlig vecka. Det tänker i vart fall jag ha.

Moderaterna och Reinfeldt-defekten

Det går ju inte så överdrivet bra för Moderaterna nu för tiden.

Bristen på visioner och idéer att slåss för är uppenbar. Triangulering (eller det partiet tror är triangulering) och frontförkortning har gjort de nya moderaterna otydliga. Att ducka istället för att köra frågor ända in i kaklet i riksdagen skapar en bild av undfallenhet, snarare än regeringsduglighet. Pragmatisk maktpolitik kommer man bara så långt med, tills man inser att man inte vet vart man är på väg. Nyhetens behag har flytt och väljarna känner sig uttråkade.

Projektet de Nya Moderaterna fungerade ett tag. Men när taktiken upphöjdes till överordnad strategi, då förlorade partiet riktning och fart.

Moderaternas enda tillgång just nu är att (S) är sämre och tråkigare. Men för väljarna bjuder ett regeringsskifte i vart fall lite omväxling.

Politik är som att cykla. Man måste minst hålla styrfart. Och för att göra det måste man ha en vision att peka på, idéer att slåss för och principer att försvara.

Detta är en situation som Moderaternas nuvarande ledarskap själva har försatt sig i. Det finns ingen plan för vad de skall göra nu. Det finns ingen naturlig väg för utveckling och förnyelse. Det finns ingen uppenbar återväxt på ledarnivå. Påsen är tom.

Fredrik Reinfeldt dödade Moderaterna.

Miljöpartiet gör oss alla fattigare

Miljöpartiet ger mig verkligen blandade signaler. I vissa frågor (till exempel övervakning, fri- & rättigheter och internets frihet) är partiet bra, kanske till och med trovärdigt.

I andra frågor är de fullständigt skogstokiga.

Till exempel säger (MP) nej till tillväxt.

Vilket innebär att de säger nej till att vi alla skall få det bättre.

Utan tillväxt blir det inga höjda löner, ingen ökad köpkraft och inga reformer. Fattiga människor kommer i princip att hindras från att klättra på samhällsstegen. Utländska varor, utländska tjänster och importerad energi kommer att bli allt dyrare för oss.

Utan tillväxt blir det inga nya bostäder, inga ökade resurser till åldringsvården och inga mer pengar till skolan.

Utan tillväxt blir det ingen teknisk utveckling, inga kunskapssprång och inga nya satsningar på forskning och utveckling.

Utan tillväxt kommer vi inte att ha råd med teknisk utveckling, med nya järnvägar eller med sjukvård som kan hantera sjukdomar som hitintills varit obotliga. (I vart fall inte utan att vi tvingas göra oss av med något annat.)

Utan tillväxt kommer vi inte att ha råd med ny teknik för bättre miljö och effektivare energianvändning. Då blir det helt enkelt ingen mer kollektivtrafik och inga nya cykelbanor.

Utan tillväxt kommer vårt välstånd att minska och vår välfärd att urholkas – när vi står stilla medan resten av världen går vidare.

Miljöpartiets nej till tillväxt är en fullständigt sinnessvag idé.

Tillväxt handlar inte om fler prylar, utan om fler möjligheter. Tillväxt är att skapa. Tillväxt är utveckling.

Det är uppseendeväckande att Socialdemokraterna – som sägs vara för en stark generell välfärdsstat – väljer att gå till sängs med ett ekonomiskt världsfrånvänt parti som Miljöpartiet.

Det blir absurt när (MP) lägger förslag som kostar massor med pengar, samtidigt som de predikar nolltillväxtens lov. Och det är pinsamt när media låter dem komma undan med det.

Det är häpnadsväckande att så många inte fattar hur hårt, obehagligt och farligt det vore att leva i ett resursknappt samhälle.

(MP) - De Gröna Khmererna

Miljöpartiet vill framstå som det snälla partiet. Men det finns något som stör i bakgrunden.

Ta det här med miljön. Hur miljövänligt är (MP) egentligen? Och vilket är priset för deras vision om vår miljö?

Oavsett vad man tycker och tänker om klimatförändringar (vi har alltid haft klimatförändringar och kommer alltid att ha klimatförändringar) så kan det vara en god idé att minska vårt beroende av olja från instabila och ofta demokratiskt tveksamma länder. Det kan vara en god idé för Europa att minska sitt beroende av rysk gas. Och det kan kanske vara en god idé att inte vräka på med kol.

Sol och vind kan väl vara fint så länge solen skiner och när det blåser. Men dessa energikällors andel av den totala energiförbrukningen är än så länge försumbar. Och för ett land som Sverige, med sina långa vintrar, är det kanske inte så fiffigt att lägga alla sina ägg i denna korg. Då sol och vind är energikällor som ger notoriskt ojämn tillgång till el, så måste de alltid kompletteras med back-up-källor – vilka ofta drivs med fossila energikällor.

Den svenska elproduktionen ser ut så här...

• Vattenkraft: 78,4 TWh
• Vindkraft: 7,2 TWh
• Kärnkraft: 61,4 TWh
• Kraftvärme i industrin: 6,1 TWh
• Kraftvärme: 9,3 TWh
• Kondenskraft: 0,1 TWh

Länk »

Miljöpartiet vill lägga ner kärnkraften, trots att den svenska kärnkraftproduktionen är bland världens säkraste. Och detta i ett läge när ny teknik är på väg att ge oss renare, säkrare och mer effektiv kärnkraft.

Och i Almedalen låter (MP) meddela att de nu vill ompröva tillstånden för den svenska vattenkraften. (Underförstått att de vill minska produktionen.)

Vem som helst kan förstå att detta inte går ihop. Speciellt inte om man vill begränsa användningen av fossila bränslen. Utan kärnkraft och med mindre vattenkraft blir valet mellan kyla och mörker eller ökad användning av fossila bränslen.

Frågan man måste ställa sig är vad som ligger till grund för en så verklighetsfrånvänd politik. En ledtråd är att (MP) vill ha ett samhälle utan tillväxt.

På samma sätt finns det något i partiets underliggande "ideologiska" arv som säger nej till god tillgång till energi till ett överkomligt pris.

(MP) vill helt enkelt inte ha ett modernt samhälle där alla får det bättre och där välståndet ökar.

Samtidigt tror jag svenska folket knappast är intresserat av att leva i ett resursknappt Gröna Khmererna-samhälle. I vart fall inte om man tänker igenom vad det verkligen skulle innebära, istället för att leva i en romantisk grön fantasivärld.

Vill man däremot ha en god miljö – då skall man ha teknisk utveckling, god tillväxt och välstånd. Då skall man skapa ett samhälle där människor känner att de har råd med en god miljö, istället för att behöva kämpa för att få livet att gå ihop.

Lyckorike ligger inte i Almedalen

I Almedalen tävlar de politiska partierna om väljarnas gunst. Alla menar det att allt blir så bra, bara man gör som just de vill.

De har fel. Inget politiskt parti som är villigt att upprätthålla sina idéer med tvång kommer att kunna skapa ett lyckligt Sverige.

Människor är olika. Alla har vi olika smak, intressen, förutsättningar, behov, önskemål, preferenser, åsikter, tro och mål.

Därför är den enda vägen till ett lyckligt samhälle att låta människor leva sina liv efter eget huvud, göra sina egna livsval och bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv.

De enda regler som behövs är de som förbjuder folk från att inkräkta på andras säkerhet, egendom och frihet. Ett regelsystem där alla har lika rättigheter. Ett system med få men tydliga regler. Ett system som skulle ge oss mer ordning än dagens totalt politiserade och överreglerade stat.

Men inte ett enda av de vanligast förekommande politiska partierna är bredda att ge medborgarna makt över sina egna liv.

I princip allt som sker i Almedalen handlar om att gå i rakt motsatt riktning.

Men... var är terroristerna?

I Almedalen hävdar Säkerhetspolisen att den avvärjt två terrorplaner det senaste året. [Länk»]

Så bra.

Värt att notera är att Säpo inte tillskrivit detta till vare sig datalagringen eller FRA. Om så hade varit fallet, då hade vi fått veta det – tro mig.

Kan det kanske vara så att gammalt hederligt polisarbete är mer effektivt än massövervakning av svenska folket?

Men oavsett vilket återstår en viktig fråga: Var är terroristerna?

Jag menar, det är ju inte som att vi hört talas om några rättegångar som rör förberedelser till terrorbrott.

Det är naturligtvis möjligt att Sverige har hemliga domstolar. Men det är i så fall ett problem.

Det är också möjligt att hemliga polisen sänt iväg de misstänkta med hemliga CIA-flygningar, till tortyr i någon skurkstat. Igen. Det är i så fall också ett problem.

Och ingen kan väl tro att Säpo gör sig av med misstänkta från flygplan över Östersjön, eller så..?

Så... Var är terroristerna?

En möjlighet är naturligtvis att det handlar om saker som man nog måste jobba hos hemliga polisen för att betrakta som "terrorism".

Säpochefen Anders Thornberg "kan inte prata om några fler detaljer". Naturligtvis. Vi förväntas tro och lita på den hemliga polis som annars så ofta trampar i klaveret.

Jag är skeptisk.

Under Almedalens mörka moln

Kindpussande gratisätare. Särintressen som vill åt skattebetalarnas pengar. Byråkrater på firmafest. Media i symbios med nuvarande och framtida makthavare...

Och i centrum: De partier som är beredda att vädja, muta, förnedra sig och närmast vända in och ut på sig själva för väljarnas gunst i höstens riksdagsval.

Ni får ursäkta, men jag tycker att det hela är en smula ovärdigt och obehagligt. Detta är ett jippo för dem som hellre byter visitkort med varandra än ägnar sig åt diskussioner och analyser av substans. Det är en tummelplats för ytliga utspel, för dem som hellre ses än verkar. Och rent allmänt är det mesta dyrt, trångt och dåligt i Visby under dessa dagar.

Politiskt? Sossarna famlar i ett politiskt vakuum där det är omöjligt att veta vad folket egentligen tycker om deras politik och deras ledare – eftersom partiets framgångar i opinionen främst bygger på att allt fler börjar tröttna på regeringen. Mittenpartierna slåss för sin överlevnad. Moderaterna följer Reinfeldt ner i ett träsk av principlöshet och politisk ängslighet. (MP), (V) och (SD) har i princip fritt spelrum eftersom (S) och (M) låst så fullständigt på varandra att de glömt bort att politik inte bara handlar om dem. Och på kanten har vi medias nya älsklingar, Feministiskt Initiativ, med sina surrealistiska förslag.

Allt detta kretsande kring metafrågor som regeringssamarbeten, opinionsmätningar och förtroendesiffror istället på det som borde vara centralt – politik, visioner och idéer.

Inför trängselavgift i politiken

Just nu är Almedalsveckan i Visby precis så illa som man skulle kunna frukta.

Hälsovådligt mycket folk. (Jag såg nyss en barnvagn bli omkulltrapad av uppbådet kring Reinfeldt.)

Alla krogar är tvärfulla eller hyrda för event. Man får ta sig utanför stan för att skaffa nödkost.

Minglen är så överfulla att det inte går att röra sig. 

Mobilnätet är totalt överlastat. Som regel går det inte att koppla upp sig - och under stundom varken att sända eller ta emot SMS.

Så ironiskt nog går det varken att blogga eller att följa nyhetsflödet som normalt...

Det känns som om Almedalen har peakat. 

Almedalens bästa Vloggare

[Direktlänk»]



[Direktlänk»]



[Direktlänk»]

Mr Clean?

Förra året fick EU-kommissionär John Dalli sparken, efter att ha anklagats för att ha krävt en halv miljard spänn i mutor för att rädda det svenska snuset.

I dag är han den svenska anti-tobaks-lobbyns gäst i Almedalen - för att bedyra sin oskuld och lägga ansvaret på dem han (genom ombud) uppges ha pressat på pengar.

Uppdatering: Nu kom frågan upp om att internationell press i dagarna har skrivit om Dalli och hemliga konton i skatteparadis... Underhållningsvärdet stiger.

Uppdatering 2: "Skandal att Dalli är inbjuden till Almedalen" »

Läs mer om bakgrunden här »

Fåfängans marknad

Då är vi framme i Almedalen. 26 timmar från Bryssel, med middag och en tupplur i Stockholm. Men det där med att gå upp halv fem på morgonen borde vara olagligt.

I dag har jag hört EU-kommissionär Cecilia Malmström berätta att det inte är något fel på euro-samarbetet – utan att det är medlemsstaterna i euro-zonen som är dumma. Well.

Och så har jag varit på en utfrågning om vad Sverigedemokraterna vill i EU-politiken. (Bild ovan.) Jag blev inte något klokare.

Så över till väsentligheterna: Mingel. I PR-byrån Primes trädgård flödade rosévinet enligt traditionen. Många glada möten med folk jag inte har sett på åratal. Och en del skakande insikter om att MSU:are och LUF:are som i min skalle fortfarande är 17 år nu plötsligt dyker upp som fullvuxna PR-konsulter, politiker, politiska tjänstemän och chefer i näringslivet...

Sedan gick alla och lyssnade på Åkesson. Då passade jag istället på att hälsa på killarna på Big Meat (Erik Laakso, Boris Benulic och Jonas Virdalm) som lagt sina karriärer åt sidan för att istället ägna sig åt att röka kött på hyrd restaurang. (S:t Hans plats i centrala Visby, missa inte den rökta oxbringan.) Ryktet säger för övrigt att Big Meat tänker köra en 4 juli-special: Allt kött du orkar äta för 300 spänn, tror jag det var.

Sammantaget är Almedalen en rätt tveksam företeelse – nedlusad med folk som vill komma år skattebetalarnas pengar på ett eller annat sätt. Men som dyrbart cocktailparty funkar det.

Mot Almedalen...

Saker vuxna människor gör i Almedalen

Jag skall tydligen åka till Almedalen. Det kan ju vara kul - även om jag tror att Almedalen är rätt värdelös för alla olika organisationer, lobbyister och särintressen som reser dit för att påverka. Konkurrensen om uppmärksamheten är helt enkelt för stor.

2.285 seminarier är inklämda under Almedalsveckan. Några är riktigt intressanta. (Dem får man ofta nys om först när de är fullbokade.) Andra inte. Det är ömsom vin och ömsom vatten. Några nedslag i listan...

• Hur styr vi så att det faktiskt svänger?
• Kan motivationsexperten hjälpa KD kvar i riksdagen?
• Finns koppling mellan överdriven svettning och kvicksilver?
• Utan kossan stannar Sverige!
• Kroppen som arena för identitet
• Tillbaka till framtiden med (S)
• Genusvetarens konkurrenskraft
• Vad kostar manlighet?
• Hen ska vårda, men till vilket pris?
• Varför är dagens ungdomar så skötsamma?
• Att skada sig själv med sex
• Klimatångest - en ny folksjukdom
• Drogtester i skolan - ett verktyg i preventionsarbetet
• Hållbar tillväxt i livemusiken – hur ska vi få våra artister och musiker att stanna hemma?
• En del tror att ingenjörer växer på träd
• Skräp är en bortkastad resurs
• Medborgaren – resurs eller belastning?
• Vinlotteri och afterwork – harmlöst eller en snabbväg in i missbruk?
• Finns det rum för oss människor i skogen?
• Spana efter framtidens miljötrender med Carolina Klüft
• Höns och tomater – framtiden för Zimbabawe?
• Hur ska vi lyckas integrera unga män från Härjedalen?
• De svenska fjällen behöver en egen kapacitetsutredning
• Vatten är skitviktigt – om kiss och bajs som en resurs
• Män som hatar kultur

You couldn't make it up.

Tja... Det blir säkert fint det här. Jag hoppas det finns en bra bar.

Centerpartiet trampar vatten, men sjunker ändå

Jag sitter och väntar på planet hem efter min utflykt Strasbourg - Frankfurt - Sundsvall. Almedalsveckan är i princip över och tidningarna summerar läget innan det politiska Sverige stänger för sommaren.

Speciellt centerpartiets öde intresserar mig. Det går ju inte så bra för dem. 3,5 procent i de senaste opinionsmätningarna.

Och det är kanske inte så konstigt när partiet bara trampar vatten.

Centern skulle kunna vara ett liberalt parti, men de törs inte. Inte ens med Annie Lööf som partiledare. Och så värst många andra positioner på den politiska spelplanen är inte lediga.

Annie Lööf kan vara både smart, intressant och trevlig. Så hon borde lägga bort det där påklistrade, lätt hysteriska tv-leendet och vara sig själv istället.

Hon borde peka med hela handen och göra (c) till ett nytt, liberalt parti för moderna människor. Vilket även innebär att väljarna måste få se henne ta en del fighter med de andra partierna i regeringen. Riktiga fighter. För friheten. Inte bara utspel.

Men det kommer knappast att ske. Några spelpjäser ser inte ut att flyttas. Lööfs jagade blick, som hon haft ända sedan FRA-striden kommer att vara kvar - fram till dess att partiet åker ur riksdagen 2014.

Och det är kanske det som behövs - en mandatperiod ute i kylan, för att inse att väljarna kräver mer av (c) än att de bara är en dörrmatta för modraterna.

Det finns fortfarande något slags frihetlig vision i centern. Och en del riktigt bra folk. Men visionen tycks blekna och många kämpar verkar vara på väg att tröttna. Vilket känns tråkigt.

Centerpartiets tid är helt enkelt på väg att rinna ut.

Jobben - Politikerna går vilse i Almedalen

Almedalsveckan går mot sitt slut - i eurokrisens skugga. Svenska politiker kan tycka lite vad de vill, men i det stora avgörs vår framtid på betydligt mindre romantiska platser än Visby. I Sverige handlar det just nu mest om att surra lasten och stormsäkra skutan.

Moderater och socialdemokrater klättrar nästan över varandra för att visa att de kan tygla arbetslösheten. Var det "jobbpakt" det hette i år - det offentligas åtgärder?

Om man verkligen vill göra något åt arbetslösheten, då borde man ge alla som vill rätt att få F- eller FA-skattsedel. Vi håller på att få en ekonomi där allt fler frilansar - ibland för att de måste, ibland för att det är enklast så och ibland för att de vill ha en friare livsstil samtidigt som de jobbar. För dem är en F-skattsedel i princip en nödvändighet. Men för att få en sådan är de utelämnade till skattemyndighetens nycker och formella krav som kan vara svåra att uppfylla för den som håller på att starta upp en verksamhet.

Man skulle även behöva ta tag i frågan om uppsägningsreglerna. Jag känner mig rätt säker på att de leder till att många (främst mindre) företag helt enkelt inte vågar anställa nya medarbetare.

Och så var det det där med krångel och byråkrati i största allmänhet. Alla regeringar lovar alltid reformer. Men det blir bara värre för vart år som går. Här krävs ett Alexanderhugg.

Och skatterna. Den som startar och driver ett företag skall kunna tjäna en hacka. En ordentlig hacka, om han eller hon är duktig. Företagare skapar jobb, tillväxt och utveckling. Men ju hårdare de jobbar och ju mer de bidrar till samhället, ju mer straffas de med höga skatter.

Internets frihet är också viktigt för jobben, utvecklingen och tillväxten. Om politikerna låter olika särintressen hållas - då förvandlas nätet långsamt till ett kringgärdat "kabel-tv-internet" på de gamla och stora bolagens villkor. Alternativet är ett fritt och öppet internet som låter människor och företag samarbeta, utveckla nya koncept och dela kunskap.

Sverige skulle kunna bli en högteknologisk tigerekonomi. Men då krävs det att politikerna tar tag i de jordnära, praktiska frågorna - som de ovan.

Nya bidrags- och vuxendagissnurror i Arbetsförmedlingens regi kostar bara pengar - som skulle kunna användas bättre.

Almedals-sågning

"En seriös kommunikationsrådgivare skulle aldrig föreslå en kund en aktivitet där chansen att nå resultat på förhand kunde bedömas vara obefintlig. Anledningen till att dessa råd ständigt ger bör därför sökas någon annanstans och sanningen är att Almedalen i huvudsak är en förevändning för konsulter att på kundernas bekostnad få festa tillsammans. Det skall myndigheter, kommuner och landsting, liksom företagen, komma ihåg när PR-byråerna kommer och säger "ni måste vara med". Utifrån byråernas perspektiv är Almedalen viktigt - konsulterna får betalt även om arrangemangen inte ger något som helst resultat."

Ur den senaste upplagan av Erik Lakomaas årliga sågning av Almedalen.