2017-03-02

Brott mot staten, del 1


Efter åratal av mentalt utmattande rättslig strid med myndigheterna har min skatteprocess nått vad som verkar vara vägs ände. Jag förlorade i Hovrätten och fick inget prövningstillstånd i Högsta Domstolen. (Mer om det senare nedan.) Vilket lär leda till att jag kommer att bli satt i fängelse ett tag, dock oklart när.

Det är så det kan bli när man bott utomlands något tiotal år och saker hamnar mellan olika stolar. (Ett tips: Tro aldrig att staten släpper greppet om dig, bara för att Skatteverket tvångsutskrivit dig ur landet.)

Det är som det är och jag tar det hela med jämnmod. Jag anser ju faktiskt att skatt är stöld och att våra politiker redan har på tok för mycket makt och pengar – som de dessutom hanterar mycket illa.

Skattedomar förbigås ofta i tysthet, men jag tycker att det finns skäl att vara öppen med vad som sker. Speciellt som delar av en sådan här process pekar på uppenbara problem vad gäller den svenska rättsstaten.

Så jag kommer att återkomma i bloggposter framöver för att beskriva hur en skatteprocess kan gå till, från insidan. Men jag måste börja den här historien bakifrån...

-

I ett mycket kort, uppenbart standardiserat beslut från Högsta Domstolen meddelas att jag inte får prövningstillstånd. Nu är det förvisso det normala. Att få prövningstillstånd skall vara svårt. Men jag vill ändå protestera – trots att beslutet knappast lär kunna överklagas.

Vad det handlar om är nämligen förbudet mot dubbelbestraffning i skattemål (eller som det heter »förbudet mot dubbla förfaranden« eller på juristspråk »ne bis in idem»).

Jag hävdar att då denna rättsliga princip gäller, då skall den gälla alla – även mig.

På samma sätt som HD just viftat undan min invändning viftade den en gång bort hela principfrågan om dubbelbestraffning – tills den fick bakläxa i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Så det börjar kanske bli dags att påminna staten om denna princip. Min advokat är redan i färd med att skriva en inlaga till Europadomstolen.

Oavsett vad man tycker i övrigt, så är det anmärkningsvärt att HD inte ens tar upp frågan till prövning, då den faktiskt är »av vikt för ledning av rättstillämpningen«. Min gissning är att man vill hålla förbudet mot dubbelbestraffning så snävt som möjligt – och därför helst lägger locket på.

Hur det blir med detta återstår att se. Men det är inte det enda som sticker ut...

-

Beslutet i Högsta Domstolen är fattat av justitierådet Göran Lambertz.

Man kan väl inte säga att vi är personliga vänner. Men en gång i tiden – innan Quick-fallet gick Lambertz på hjärnan – var han en av den svenska rättsstatens modigaste försvarare. Han medverkade bland annat i sin roll som Justitiekansler i en kontroversiell tv-dokumentär som jag gjorde om det svenska rättsväsendet. [Länk»] I samband med att filmen visades gjorde Lambertz och jag en grej i media om att landets åklagare ofta inte är så oväldiga som de förutsätts vara. Vilket orsakade en del buller.

På senare år händer det att vi brukar gilla eller kommentera varandras Facebookposter – och vi brukar skicka ömsesidiga födelsedagshälsningar. Vi finns alltså på något sätt i varandras medvetande.

Nu kan Lambertz förvisso inte misstänkas för att ha gynnat mig på något otillbörligt sätt, eftersom han avslog min begäran om prövningstillstånd. Men rent teoretiskt skulle han även kunna ha fattat sitt beslut för att visa att han inte tar hänsyn till ytligt bekanta – snarare än på fakta i målet.

Hur som helst är det ett anständighetskrav att funktionärer i våra domstolar inte sätter sig till doms över folk som de har något slags relation till. Det skall inte ens få finnas en misstanke. På juristspråk talar man om »delikatessjäv«.

Att bråka om detta lär väl knappast gynna min sak. Men jag vill att folk skall känna till hur vårdslös den svenska rättsskipningen kan vara. Även i högsta instans.

-

Den närmaste tiden kommer jag som sagt att skriva fler bloggposter om hur det egentligen kan gå till i en svensk skatteprocess. (Vissa saker har jag berört tidigare, fast då mer i förbigående. Länk»)

Stay tuned.

19 kommentarer:

  1. I den postmoderna nutiden är allt relativt, förutom skattens monumentala okränkbarhet.

    SvaraRadera
  2. Följer detta med stort intresse. (Även om jag inte lär flytta tillbaka i närmsta taget.)

    SvaraRadera
  3. Men vem skall nu betala för de kommunala kamel-centren?

    SvaraRadera
  4. Hur hade du tänkt dig att den av nyliberaler omhuldade migrationen rätt in i välfärdsstaten skall betalas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Människor skall ha frihet att bo där de själva vill - men inte på andras bekostnad.

      Gränsen för denna frihet går, precis som för all annan frihet, där någon inskränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

      Och så skall alla ha lika rättigheter inför det offentliga.

      Det är med andra ord den generella välfärdsstaten som är problemet.

      Radera
    2. Fast dina nyliberala kompisar verkar tycka att vi kan ha fri invandring direkt till välfärdsstaen utan att först avveckla den.

      Radera
    3. Då får du diskutera det med dem.

      Jag är rätt säker på att min princip är genomtänkt och hållbar, som liberal princip betraktad.

      Radera
    4. Men hax , du förstår att ett land med fri invandring , generös välfärd och hög skatt drar till sig lågutbildade som röstar vänster och därmed en väljarbas som driver landet längre och längre från nåt som liknar en lösning på välfärdsstaten. Ett syndrom likt venezuela.

      Radera
    5. Du pekar på något mycket intressant.

      Förr i världen var (M) ett parti som sporrade människor till att ta sig samman och lyckas. Oavsett vem. Dom hade en poäng. Och folk lyssnade. Vilket drog med sig de mest oväntade väljargrupper.

      Det gäller att få folk att *vilja* bli produktiva.

      Radera
    6. För ett exempel, se Kalifornien. Nils Andersson.

      Radera
    7. Hej.

      Angående avskaffandet av välfärdsstaten (aka den ofantliga sektorn): hur anser liberaler av idag att den som föds (eller blir) arbetsoförmögen skall överleva?

      Är man fri att tigga, frysa och svälta var man vill, eller har man som svensk och därmed ättling till de arbetande generationer av svenskar en större rätt till gemensamt skapat välstånd?

      Man kan se det som en sorts arv, nu illa förvaltat sedan Palmes dagar, om man vill.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Radera
  5. Henry David Thoreau02 mars, 2017 14:36

    When the true criminals are running around free, the only honorable place for a decent human being is in prisons.

    Henry David Thoreau

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Svärd som fäktar mot övermakten, du skall brytas och sönderslås."

      - Karin Boye

      Radera
  6. Om man kan läsa och skriva är det nog helt ok att sitta på anstalt. Förmodligen bör du studera på högskola och få tillgång till Internet: https://www.kriminalvarden.se/for-domd-eller-haktad/domd-till-fangelse/arbete-studier-och-behandling/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har själv suttit inne, och stämmer att det lätt att studera, men Internet är ett djävulskap att använda, måste få sidorna man ska besöka godkända i förväg och den Internet tid man får är bevakad av en vakt som tittar på vad man gör. Finns en anledning insmugglade smartphones är hårdvaluta på kåken.

      Radera
  7. Hax, hur kan vi som läser och uppskattar din blogg stödja dig på bästa sätt tänker du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får mig att känna mig som Vaclav Havel. Jag rodnar.

      Håll kampen för ett fritt samhälle levande, är väl det första. Vi är allt som står mellan ett rimligt samhälle och galenskapen.

      Och försök få någon ny, stor och frihetlig mediekanal på benen. Se till att Klassiskt Liberala Partiet får tillräckligt mycket stöd i opinionen för att bli inbjudna till media. *Gör *något för friheten, helt enkelt.

      Det kommer att ta ett tag innan jag blir inlåst, så sådant hinner till och med diskuteras innan. (Tror jag.)

      Radera
  8. Ey svenne, ge oss dina pengar! Va, inte? Då låser vi in dig!

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.