Störta den härskande politiska klassen!

Man ser det hela tiden. Makt gör dåliga saker med människor. Även med annars rätt normala, hyggliga, rimliga och anständiga människor.

Politiken är i sammanhanget något extra farligt. Den drar till sig människor som vill beställa över andra. Och den premierar dem med framgång som är beredda att trampa på andra och att armbåga sig fram. Det vill säga de mest olämpliga.

Politik är dessutom en verksamhet som ger människor makt att tvinga andra till det ena eller det andra. Även när det gäller sådant som folk rimligen bör kunna bestämma över bättre på egen hand, efter eget huvud, på eget ansvar.

Ofta utövar människor makt över andra utan synbar funktion eller allmän nytta. Helt enkelt för att de kan, för att vi låter dem göra det och för att de kommer undan med det.
Makt tenderar att koncentreras, flyttas uppåt och centraliseras. Från vanligt folk till politiker och byråkrater. Från det lokala till det nationella och från det nationella till EU. Från det offentliga till slutna rum.

Tendensen blir ofrånkomligen att vi går mot ett allt mer auktoritärt samhälle med totalitära tendenser. I god demokratisk ordning. Med de bästa föresatser. (Eller, möjligen, inga föresatser alls.) Men icke desto mindre rör vi oss steg för steg mot ett politiserat samhälle som lämnar allt mindre utrymme för individen, hennes egna initiativ, hennes eget ansvar och hennes egna val. Så skapas ett land av undersåtar, vars enda roll är att vara maktens skatteboskap.

Om vi accepterar tanken att en stat har till uppgift att upprätthålla ”allmän ordning”, skydd mot yttre fiender och att hantera vissa gemensamma nyttigheter – då måste det naturligtvis finnas vissa centrala beslutande och administrativa funktioner. Vilket innebär att vissa ges makt att sköta denna apparatur, vilket som sagt medför risker.

Därför måste maktapparaten vara så liten som möjligt och makten utövas så öppet som möjligt. Den enskilda individen, som fri medborgare, måste vara alltings utgångspunkt. Kompetens måste ersätta den härskande politiska och byråkratiska klassens inavlade utnämningspolitik. Beslut måste vara evidens- och faktabaserade. Respektera verkliga förhållanden, vara tydliga och logiska.

Vilket vore ett närmast revolutionerande förhållningssätt, jämfört med hur det är i dagens Sverige. Och mycket rimligare.

Men det kommer aldrig att ske med dagens politiker. De är alltför beroende av maktens berusning, förmåner och kotteri.

(via brev från Kolmårdenanstalten, 9 november 2017)