Brev från fängelset

Här sitter man, i något slags mini-DDR i Kolmårdenskogarna.

Fängelse måste på något sätt vara det socialistiska paradiset. Alla får mat, men har inget att säga till om vad. Alla har tak över huvudet. Byråkratin är sinnesförlamande. Alla har ”sysselsättning”, även om den i många fall är meningslös och befriad från eget ansvar. Alla är övervakade. Information och kommunikationer är hårt kontrollerade. Och det hela är inrymt i ett fuskrenoverat rivningsobjekt.

Speciellt är det intressant att studera hur byråkratin fungerar. Det finns massor av regler – men som synes tillämpas de godtyckligt. Överhetens främsta verktyg är att hålla människor i säkerhet. Och en del intagna behandlas så väl orättvist som på ett sätt som knappast kan gynna vare sig deras återanpassning i samhället eller allmänintresset. Det är deprimerande att se.

Det är också intressant att vara helt utelämnad till den information som man kan få av gammelmedia. Det lämnar stora informationsluckor, kan jag berätta. Och man kan fundera över syftet med att hålla människor borta från internet och dess samlade kunskap, nyheter och samhällsdebatt.

Själv driver jag en kamp för att få tillgång till i vart fall riksdagens, regeringens, Europaparlamentets och EU-kommissionens hemsidor. Detta för att kunna följa och delta i den demokratiska processen. Det verkar (av handläggningstiden att döma) orsaka Kriminalvården visst huvudbry.

Föga överraskande kan jag meddela att jag är svårt uttråkad och intellektuellt understimulerad. Vilket möjligen är syftet med den här övningen.

Fortsätt frihetskampen tills vi ses igen någon gång nästa år!

Via brev från Kolmårdenanstalten,

HAX

PS. Skatt är stöld. DS.