Jag är libertarian. Jag tror på individen, marknaden och civilsamhället. På spontan ordning, byggd på erfarenhet och best practice. Jag vill ha en minimal stat, som bara ägnar sig åt det viktigaste - och som i övrigt lämnar folk ifred.
Paradoxen är att jag tror att vi libertarianer skulle vara mycket bättre på att sköta dagens allomfattande, gigantiska välfärdsstat än dess socialistiska tillskyndare i allehanda partier.
Bara för att något är principiellt fel och ogenomtänkt - så behöver man ju inte sköta det sämre än nödvändigt.
Man kan börja med att följa grundlagen. I Regeringsformen kan vi läsa att offentliga tjänster skall tillsättas utifrån förtjänst och skicklighet - inte partibok eller byråkratiskt kamraderi. Så gör då det!
Vi libertarianer skulle rensa offentlig verksamhet från allt politiskt korrekt trams som stör stora delar av landets offentliga verksamhet. Byråkratin skall vara fokuserad och effektiv, i medborgarnas tjänst - inte tyngas av ideologisk ballast.
Vi skulle sätta upp konkreta mål, följa upp och utkräva ansvar. Vi skulle se till att offentlig verksamhet är kostnadseffektiv och rimlig. De offentliga trygghetssystemen skulle vara reserverade för dem som verkligen behöver dem. Vi skulle hålla hårt i skattepengarna.
Vi skulle omedelbart stoppa kompetensutvisningarna. Vi skulle slå fast principen att folk skall få bo vara de vill - men inte på andras bekostnad. Vi skulle ha som absolut prioritet att få in nyanlända i produktivt (ej skattefinansierat) arbete.
Vi skulle vara extremt tydliga med principen om att människor skall respektera varandras frihet, säkerhet och egendom. Det skulle finnas få lagar - men mycket ordning. Alla skall ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför det offentliga.
Vi skulle stå upp för informationens frihet, det fria ordet, rätten till privatliv, de medborgerliga fri- och rättigheterna och en rättsstat som har vattentäta skott till politiken.
Plus att du skulle få köpa vin på ICA. Drogpolitiken skulle styras om mot harm reduction. Det skulle bli slut på morallagstiftning som skapar brott utan offer.
Staten skulle vara liten, stark - och samtdigt väldigt cool i livsstilsfrågor.
Problemet är att vi libertarianer som regel känner att vi sviker våra principer om vi blir allt för pragmatiska. Vilket förvisso är konsekvent och kanske ädelt. Men det kommer förmodligen även att för alltid blockera oss från alla former av direkt politiskt inflytande.
Å andra sidan är partipolitiken och riksdagen kanske inte den arena där morgondagens samhälle kan eller bör formas. Kan politisk makt över huvud taget vara frihetlig?
Diskutera.
Låter ju bra det där...
SvaraRaderadå är det bara några röster som saknas väl?
"Vi skulle slå fast principen att folk skall få bo vara de vill - men inte på andras bekostnad."
SvaraRaderaDet finns dock ett uppenbart problem med en sådan princip och det är att den lätt kan utnyttjas av andra stater. Föreställ dig exempelvis att Ryssland "erbjuder" alla sina dömda våldsbrottslingar att de får en generös livstids pension utbetald bara de permanent flyttar till Sverige. Dessa personer skulle därmed inte vara en direkt ekonomisk belastning på Sverige och enligt din princip kan vi inte säga nej, men inte fan skulle vi vilja att de bosätter sig här!
Inte heller vill vi ha en stor inflyttning av salafister även om de råkar vara driftiga och självförsörjande entreprenörer.
Om vi istället, för att undvika sådana situationer, definierar "på andras bekostnad" som att innesluta en himla massa indirekta kostnader, exempelvis risk för kriminalitet, då kan vi väl lika gärna bara sålla ut de som vi vet kommer gynna Sverige? Dvs högutbildade inom yrken där vi har brist på arbetskraft. Nya Zeeland verkar inte lida av en sådan policy.
Öppna gränser är problematiskt även om det inte finns någon bidragsmorot med i spelet. Det är överlag en underlig tanke att man ska ha en principiell rätt att bo var man vill.