Hur rumsrena är Sverigedemokraterna?

Jag borde inte peta i detta getingbo. But Anders Lindberg made me do it.

En gammal Lindberg-ledare i Aftonbladet från den 14 maj 2017 råkade på något sätt komma i min väg: SD:s nazirötter är värre än vi vetat »

Stundtals är denna ledartext högst relevant. Stundtals är indicierna tunna. Texten ställer flera intressanta frågor. Och en del andra. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Texten bjuder även på litterära statements som »I högerextremismens garderob står stövlarna ständigt putsade.«

Men hur är det, egentligen? Låt mig fundera högt...

#

I ett vidare perspektiv var nazismen en totalitär rörelse - vilket var vad som gjorde det totala vansinnet möjligt. Sverigedemokraterna kan däremot på sin höjd anklagas för att vara auktoritära. Men inte nödvändigtvis mer så än Socialdemokraterna.

Även utan att tänja på sanningen kan man spåra Sverigedemokraternas ursprung till nazistiska och nynazistiska kretsar. Men att påstå att Sverigedemokraterna är nazister i nya kläder känns en smula over the top. Kanske kan man säga att de är den nationalistiska, fascistiska rörelsens barn och barnbarn. Vilket i så fall väcker något slags fråga om arvsynd.

Själv skulle jag inte kunna rösta på Sverigedemokraterna - av delvis samma skäl som jag aldrig skulle kunna rösta på Vänsterpartiet.

Men jag förstår fullständigt varför folk röstar på dem.

#

Åter till Lindberg:

”Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi.” 

Så skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i ett öppet brev till Anna Kinberg Batra efter att hon bjudit in till samarbete med SD.

Det där skulle man kunna säga om såväl Sverigedemokraterna som Vänsterpartiet. Eller om den korporativism (som ju är ett av fascismens kännetecken) som idag alltmer håller på att genomsyra den politiska makten och dess etablerade partier.

Ett problem i sammanhanget kan vara att dagens svenska politiker tycks sakna den ideologiska klangbotten som krävs för att förstå vad ondska verkligen är - och hur dess mekanismer fungerar.

Naturligtvis skall man vara oerhört uppmärksam och vaksam. Och Sverigedemokraterna har en mycket tunn lina att vandra på.

Men så råkade det sig så att just detta parti, av alla - och ingen annan - sa vad allt fler vanliga människor tänker.

I en del andra länder har missnöjespartier växt fram helt utan koppling till nazismen. Men som av en ödets ironiska twist råkade Missnöjespartiet i Sverige bli ett som har ett besvärande förflutet.

Vilket hela makteliten kände sig tvungen att ta avstånd ifrån. Och då tog man inte bara avstånd från partiet i fråga - utan även från vissa verkliga problem och från befolkningens de facto existerande oro för kriminalitet och potentiellt farliga utlänningar.

Om SD vid denna tidpunkt hade hävdat att solen går upp varje morgon - då hade alla andra förnekat att så är fallet.

Resten är historia. Men det kan alltså vara den svenska politiska elitens egen självgodhet och ängslighet som gjort Sverigedemokraternas stadiga tillväxt möjlig.

#

Lindberg igen:

”Jag ångrar ingenting därför att jag menar att människorna är svaga och måste behandlas som svaga människor.” sa han till SVT.

Personen som yttrar sig är SS-Hauptamt Gustaf Ekström, sedermera revisor i Sverigedemokraternas första lokalavdelning i Malmö. Vilket kan vara ett indicium, om än vagt.

Men det är framförallt uttalandet som sådant som fascinerar mig. På något sätt är detta ett förhållningssätt som känns igen från helt andra aktörer på den svenska politiska arenan. Delar av devisen skulle kunna stå inhuggen över entrén på nästan vilken förvaltningsbyggnad som helst.

Svenska statens paternalism känns på sätt och vis mer som en skillnad i grad än i art. På samma sätt som alla totalitära och auktoritära regimer, betraktar vår härskande politiska klass folket som svaga undersåtar som inte kan betros med varesig makt över sina egna liv eller ansvar - snarare än som fria individer.

#

Tyskarna har ett ordspråk: Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Jag skulle vilja tillägga att historien även tycks ha ett sinne för ironi. Och att man aldrig kan förvänta sig att hoten mot det öppna, fria samhället kommer att dyka upp i samma skepnad som förra gången.

Det torde vara uppenbart att Sverigedemokraterna inte är en wagnersk dödskult på samma sätt som nazisterna. Det är förvisso möjligt att de är smygnazister i kostym. Men mer troligt är att det handlar om ett parti som försöker passa in samtiden trots sina rötter. Finge de välja skulle de mycket hellre bara vara ett »vanligt« missnöjesparti.

Så jag vet faktiskt inte var vi har SD - även om jag lutar åt att de på riktigt vill vara rumsrena. Hade det funnits en konspiration, då hade den förmodligen inte gått att hålla hemlig.

Vad som däremot är uppenbart är att bortåt en fjärdedel av svenska folket kan tänka sig att rösta på dem. Och då tror jag inte det är dödsmördarnazism och etnisk rensning de flesta röstar för - utan snarare för ordning på allmän plats och en begränsad invandring i en ansträngd situation.

Här uppstår ett delikat demokratiskt problem. Skall Sverigedemokraternas väljare betraktas och behandlas på samma sätt som alla andra väljare? Skall deras röst vara lika mycket värd? Skall deras företrädare beredas tillgång till de demokratiska institutionerna på samma villkor som alla andra?

Mina fem cent är att vi nog bäst försvarar den parlamentariska demokratin genom att helt odramatiskt behandla Sverigedemokraterna som andra partier.

I vart fall nästan. Tillsammans med Vänsterpartiet har de icke-demokratiska rötter som gör att de bör hållas borta från all verklig, direkt regeringsmakt.

Men vilken regering eller minoritetsregering dessa två partier väljer att stödja eller inte stödja - det får vara upp till dem själva.

#

Detta är mest den känsla jag får, när jag skriver för att försöka bena ut vad jag själv tycker. Men det är fullt möjligt att jag har fel - och att det finns faktorer som jag inte ser, tänkt på eller känner till.

Jag är hur som helst personligen skeptisk till Sverigedemokraterna. Kritisera dem gärna. Men låt inte detta göra er blinda för eventuella verkliga problem som de påpekar. Och undvik att kritisera deras väljare - vars val ytterst beror på de etablerade partiernas naivitet och inkompetens.