Demokratins många fiender

I sitt standardverk om totalitarismens rötter skriver Hannah Arendt att man inte bör förvänta sig att historien upprepar sig i sina detaljer. Hotet mot friheten kan komma från ett helt annat, oväntat håll.

Tyskarna har ett ordstäv som säger att historien upprepar sig inte, men den rimmar. Vilket möjligen lär oss att spana efter den totalitära staten i samhälleliga och grupp-psykologiska processer, snarare än i att förvänta oss att historien skall upprepa sig på samma sätt och med samma attribut som förra gången.

Arendt påpekar även att människor inte förstår att allt faktiskt är möjligt. Precis allt. Och det kan gå snabbt, vill jag tillägga. Det behöver inte ens finnas någon ond plan. Eller någon plan över huvud taget. Hon fortsätter: Vägen till helvetet behöver inte vara stensatt med goda föresatser, utan kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls.

En totalitär stat, eller i vart fall ett auktoritärt samhälle kan mycket väl vara resultatet av inkompetens, obeslutsamhet eller fruktan. Möjligen kan den också existera i god demokratisk ordning - i vart fall i formell mening - om de politiska makthavarna får för sig att samverka mot ett gemensamt hot.

Missköter sig politikerna tillräckligt kan det hotet mycket väl komma från folket. För om politikerna de höga skatterna till trots inte kan se till att samhällelig kärnverksamhet fungerar, då har de ju ingen funktion utan är är snarare en del av problemet.

Men i ett kontantfritt samhälle med en omfattande övervakningsapparat finns det kanske inte så mycket utrymme för folket att ta sig ton...