Skall debatten gå ut på makt över andra - eller handla om sakfrågor?

Alla behöver inte vara överens med alla andra om allt. Däremot förutsätter ett civiliserat samhälle att man tolererar och respekterar varandra. Att leva och låta leva.

Man behöver inte ta allt personligt. Istället kan man välja hur man reagerar och det är en god idé att ha en viss självdistans. Om någon är en idiot, då är det främst den personens problem - inte mitt.

Att välja svalt konstaterande istället för ilska, upprördhet eller hat är en god taktik. Den som är i känslomässig affekt har sämre förutsättningar vad gäller att fatta rationella beslut - jämfört med den som håller huvudet kallt.

Så långt min personliga filosofi. Detta sagt kan jag inte låta bli att förundras över hur folk beter sig i den allmänna debatten.

Om man vill tysta avvikande röster - hur skall samhället då över huvud taget kunna utvecklas? Och vem skall i så fall bestämma vad som är tillåtet att tycka och på vilka grunder?

Om man tillskriver sin motståndare åsikter som man tror eller hoppas att denne besitter - hur skall man då kunna få en konstruktiv debatt i sak?

Om man inte lyssnar på vad en motståndare har att säga - hur skall man då över huvud taget kunna förstå hur denne resonerar och vad som driver honom eller henne?

Min teori är att samhällsdebatt och politik håller på att reduceras till en ren maktkamp mellan olika lag. Som fotboll. Och i takt med att politikens makt ständigt ökar i samhället ökar även insatserna - och därmed också polariseringen.

Samhällsdebatten borde inte fokusera så hårt på att tillskansa sig makt över andra - utan mer handla om sakfrågor.