Jönssons lördagsvideo: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral

Här kommer Henrik Jönssons lördagsvideo, ett par dagar försenad eftersom jag ägnade delar av helgen åt att träffa honom IRL...

Youtube: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral »

Det kommer aldrig att bli som förr igen

Människan avskyr förändring eftersom sådan kräver att man måste anpassa sig efter nya förutsättningar. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Vi saknar sådant som vi menar gått förlorat i tiden. Som tillit och ett relativt stort mått av trygghet.

Å ena sidan kan och kommer inget att bli precis som förr igen. Å andra sidan är det genom våra ord och handlingar som vi formar morgondagen. Tänk om vi kan skapa något som inte bara är lika bra som det vi saknar, utan till och med bättre.

En värdegrund kan inte tvingas på oss uppifrån. För att vara genuin måste den växa fram underifrån. Ur ett förhållningssätt människor emellan.

Om vårt mål är fredlig samexistens under former som största möjliga andel av befolkningen kan tänka sig att leva under, då måste vi hitta en minsta gemensam nämnare.

Till exempel: Människor bör ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, liv, säkerhet eller egendom.

Detta är en enkel regel som både respekterar individen och befrämjar ordning. Det är något människor kan förstå utan allt för mycket tankemöda. Det ligger i linje med allmänt rättsmedvetande och känns intuitivt rätt. Det är också en fråga om rationellt egenintresse.

Detta är principer alla kan tillämpa och sprida - för att öka tilliten i samhället. Det är idéer som återkommer i allt från stoicism till kristendom och liberalism. Jag tror det börjar bli dags att återupprätta dem igen, på rationella grunder.

Det är något av en svindlande tanke att alla våra handlingar (eller frånvaro av handlingar) formar framtiden, för all evighet. Det vi gör i nuet kan och kommer att påverka resten av våra liv. Detta ger oss också möjlighet att påverka framtiden i den riktning vi önskar.

Vill vi ha ordning, tillit och frihet då måste dessa värden lyftas igen. Nostalgi gör i sammanhanget inget konkret för saken. Men genom att bete oss anständigt mot andra kan de värden som gått förlorade återskapas. Varje handling formar framtiden.

Det enda ögonblick i vilket vi kan välja att bete oss anständigt är i det innevarande ögonblicket. Allt annat är minnen, skuldkänslor, förhoppningar, spekulationer eller oro som - även om det finns i våra huvuden - inte kan påverka något här och nu. (Mer än att tömma oss på mental energi.)

Således: Allt vi gör eller väljer att inte göra formar framtiden. Det enda tillfälle då vi kan påverka något är i det innevarande ögonblicket. Nu kokar det ner till hur vi väljer att handla. Makten ligger hos oss.

Verkligheten är som den är. Om vi förhåller oss sansade och konstruktiva kan vi ändra den till det bättre. Vilket gnäll, oro och nostalgi inte kan.

Ett rimligare Sverige!

För att göra en våldsam förenkling verkar många på vänsterkanten drivas av en något naiv medkänsla, medan många på högerkanten är lite kantiga och  lägger större vikt vid logik och det rationella.

Även om det finns en hel del invändningar när det kommer till praktisk politik skulle jag vilja påstå att båda grupperna vill att andra människor skall ha det bra. Men metoderna skiljer sig åt. Vänstern vill omfördela pengar och resurser till dem som inte har så mycket. Högern vill öka allas vårt välstånd genom en fri ekonomi, frihandel och på så sätt öka hela kakans storlek.

Eftersom vi måste leva med varandra borde det vara en god idé om de två grupperna kunde finna något slags gemensam mark, istället för att bara gräla med varandra. Att i möjligaste mån samarbeta istället för att motarbeta varandra. Man kan ha kvar sina principer, som ledstjärnor. Men om man vill skapa ett framgångsrikt samhälle med utveckling och välstånd, då är konfrontation en dålig plan.

Demokratins centrala funktion är inte att bestämma vem som skall ha makt över någon annan - utan fredlig samexistens utan våld.

De rödgröna skulle må bra av att inse att det är marknaden och det fria företagandet som skapar de ekonomiska resurser som man sedan kan fördela. Får man slut på andra människors pengar, då är det game over. Vilket i så fall kommer att drabba de svagaste allra hårdast. Därför borde sossarna hylla den fria ekonomin - istället för att försöka döda gåsen som lägger guldägg.

På den borgerliga sidan skulle man vinna på att vara lite mer empatisk - och inte bara kämpa för ekonomisk frihet, utan även för en långtgående livstils-liberalism enligt principen leva och låta leva. Är man för frihet, då bör man vara konsekvent. Jag skulle dessutom vilja påstå att borgerligheten redan har insett att en allt för stor ekonomisk ojämlikhet kan skapa strömningar som orsakar samhällelig instabilitet, som i sin tur stör ordningen och är dålig för affärerna.

De flesta vanliga människor vill ha ett samhälle som fungerar. Trygghet och ordning, pålitlig infrastruktur, forskning och utbildning i av hög klass, vård och omsorg som sätter människan i centrum, utrymme för människor att bestämma över sina egna liv och att vi får valuta för skattepengarna. Utan ideologiska experiment och utan förmynderi - men med ett stort mått av kompetens och ansvarstagande.

Sverige är ett säreget land, jämfört med de flesta andra länder. Jämställdheten mellan könen är långt utvecklad och kommer med tiden säkert att öka ytterligare. Homosexuella har idag i princip samma frihet och rättigheter som andra. Vi är ett förhållandevis tolerant folk. Den liberala demokratin är, trots en del brister, bland de mest utvecklade i världen. Detta och mycket annat kan bli ännu bättre genom fri debatt, konstruktivt samarbete och en del nödvändiga kompromisser. Vilket är mer än man kan säga om konflikter som bygger på att man hetsar grupper i samhället mot varandra.

Allmänintresset måste sättas framför kampen om makten. Vi behöver ett lärande samhälle som utvecklas istället för dagens skyttegravskrig. Politiken måste vårda sin trädgård istället för att fastna i modeller som bevisligen inte fungerar eller fungerar illa. Fredlig samexistens med respekt för människans värdighet och rättigheter måste vara ett överordnat mål.

Därmed inte sagt att alla måste ge upp sina idéer. Men vi måste inse att vi lever i en stor kompromiss och att ett civiliserat samhälle måste ge utrymme för alla - istället för att sträva efter X totala makt över Y. Om inte annat borde historien lära oss att det senare är ett katastrofalt förhållningssätt.

Vägen till det goda samhället går genom ett konstruktivt samtal och en evolutionär process - inte genom fanatism och konflikt.

Vårt samhälle är i ständig utveckling. De val vi gör idag skapar vår verklighet i morgon. Vägen framåt måste bygga på samarbete, respekt för individen, så mycket god vilja och så mycket frivillighet som möjligt - istället för att med tvång utöva makt över andra.

Med detta sagt kommer jag att fortsätta kämpa för frihetens idéer mot övermakt, våld och tvång. Detta i ett fritt och öppet samtal - väl medveten om att jag inte kommer att få helt och hållet som jag vill. Jag skulle önska att fler hade samma förhållningssätt.

Skall debatten gå ut på makt över andra - eller handla om sakfrågor?

Alla behöver inte vara överens med alla andra om allt. Däremot förutsätter ett civiliserat samhälle att man tolererar och respekterar varandra. Att leva och låta leva.

Man behöver inte ta allt personligt. Istället kan man välja hur man reagerar och det är en god idé att ha en viss självdistans. Om någon är en idiot, då är det främst den personens problem - inte mitt.

Att välja svalt konstaterande istället för ilska, upprördhet eller hat är en god taktik. Den som är i känslomässig affekt har sämre förutsättningar vad gäller att fatta rationella beslut - jämfört med den som håller huvudet kallt.

Så långt min personliga filosofi. Detta sagt kan jag inte låta bli att förundras över hur folk beter sig i den allmänna debatten.

Om man vill tysta avvikande röster - hur skall samhället då över huvud taget kunna utvecklas? Och vem skall i så fall bestämma vad som är tillåtet att tycka och på vilka grunder?

Om man tillskriver sin motståndare åsikter som man tror eller hoppas att denne besitter - hur skall man då kunna få en konstruktiv debatt i sak?

Om man inte lyssnar på vad en motståndare har att säga - hur skall man då över huvud taget kunna förstå hur denne resonerar och vad som driver honom eller henne?

Min teori är att samhällsdebatt och politik håller på att reduceras till en ren maktkamp mellan olika lag. Som fotboll. Och i takt med att politikens makt ständigt ökar i samhället ökar även insatserna - och därmed också polariseringen.

Samhällsdebatten borde inte fokusera så hårt på att tillskansa sig makt över andra - utan mer handla om sakfrågor.

Vår ömtåliga civilisation

»Improvements in civilisation are real enough, but they come and go. While knowledge and invention may grow cumulatively and at an accelerating rate, advances in ethics and politics are erratic, discontinuous and easily lost.«

John Gray

Ökad polarisering: Skapad av media, politiken, vänstern eller folket?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Ökad polarisering: Skapad av media, politiken, vänstern eller folket?

"Ju mer politiserat ett samhälle blir, ju högre blir insatserna och ju mer polariserad blir opinionen. Den som förr kunde leva sitt liv utan att behöva brys sig speciellt mycket om politik – den är idag påverkad och beroende av det politiska spelet i betydligt större utsträckning. Vilket i sin tur leder till att fler känner att de måste uttrycka sina avvikande åsikter."

SAS reklamfilm - ett kommunikativt mysterium

Upprördheten över SAS nya reklamfilm är stor och diskussionens vågor går höga.

Själv är jag mest förbryllad.

»What is truly Scandinavian? Nothing.«

Enkelt uttryckt säger filmen att mycket som vi lyfter fram som skandinaviskt har utländska rötter. Som demokratin, föräldraledighet, vindkraft, cyklism och kvinnorättskamp. Samt rågbröd, smørrebrød, lakrits, midsommarstången, köttbullar, danska wienerbröd och gem.

»Vi är inte bättre än våra förfäder vikingarna. Vi tar allt vi gillar på våra resor utomlands, ändrar det en smula - och, voilà! Det är en unikt skandinavisk grej. Att ge sig ut i världen inspirerar oss att tänka stort, även om vi är rätt små. För varje gång vi beger oss bortom våra gränser tillför vi färger, (ohörbart), framsteg. Att finna det bästa överallt och ta det hit. På sätt och vis hämtades Skandinavien hit, bit för bit. Av vanliga människor som funnit det bästa av sitt home-away-from-home. Så vi kan inte bärga oss i väntan på de underbara saker du kommer att ta med dig hem härnäst.«

Woke, förvisso. Men faktiskt både en känga mot vår självpåtagna moraliska storhet som mot en del av våra kulturella traditioner.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag mest tycker att detta är överdrivet pretentiös copy, som helt missar att all kommunikation sker på mottagarens villkor - eller ett försök att uppfostra folket att tänka »rätt«. Eller något annat.

Det ligger rätt mycket i betraktarens öga.

Men att tolka filmen som »Nu förväntas vi utradera vår kulturella identitet, ta emot horder av bidragsasylanter och inta skattebetalar-ställningen« känns en smula over the top.

Möjligen kan det ha varit ett misslyckat försök att driva med SAS egen extremt skandinaviska företagsprofil. Eller kanske att utmana den. Helt klart handlar det mer om image än om att sälja flygstolar.

Men mest troligt - ett havererat försök att framstå som modernt politiskt progressiva i största allmänhet. I en tid när folk börjar få nog av att bli skrivna på näsan vad de förväntas tycka.

Företag skall komma ihåg att de riskerar att alienera många av sina kunder i det ögonblick de börjar bete sig eller kommunicera politiskt. Och att även sådant som kan verka politiskt modernt och populärt kan ha en förvånansvärt stor tyst opinion emot sig.

Just nu har filmen 788 likes och 22 tusen dislikes på Youtube.

Möjligen är reaktionerna - i sig - mer intressanta än filmen. Vi befinner oss i något slags hyperpolitiserat läge, där alla är på helspänn och beredda att hugga på allt.

Är det medias intåg på nätet – inte sociala media – som polariserar samhället?

Läs min senaste post på 5 juli-stiftelsens blogg:

Är det medias intåg på nätet – inte sociala media – som polariserar samhället? »

"Konfrontation är säljande nyheter. Dessutom är det lätt att skapa konfrontation. Det räcker med att intervjua ett par olika personer med olika åsikt – och sedan blåsa upp detta till något slags stor konflikt. Ännu »bättre« är om man lyckas skapa splittring inom en viss grupp. Eller om man kan skapa en konfrontation som leder till att politiker stressas till att måla in sig i ett hörn. Då kan pressen ha saker att skriva om i månader, rent av år."

Fakta och logik är inte näthat

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Fakta och logik är inte näthat »

Den rationella människans guide till svensk samhällsdebatt.

All kommunikation sker på mottagarens villkor

Det är i princip omöjligt att få människor att ta till sig en tanke eller att få dem att ändra en åsikt om man skäller ut dem. Speciellt om det sker inför andra människor.

För att nå fram måste information först passera mottagarens intuitiva filter. Det sorterar bort sådant man ogillar, sådant som hotar ens teser, sådant man inte förstår, sådant som kräver en ansträngning att analysera och sådant som förutsätter information som mottagaren (ännu) inte besitter.

Man måste helt enkelt sänka tröskeln genom att agna med något som upplevs som lättfattligt, angenämt och/eller välkänt.

Framförallt måste man lära sig att lyssna på andra människor. Om man inte förstår vad de tror, varför de tror detta och eventuella bakomliggande motiv - då är det oerhört svårt att möta dem med information, frågor och argument som upplevs som tillräckligt relevanta för dem för att accepteras eller ens uppfattas.

Man skall inte tro att det räcker med att ha rätt. Tvärtom visar det sig att kognitiv dissonans ofta istället stärker mottagaren i sin åsikt. Dessutom är bilden av verkligheten som regel viktigare för människor än den faktiska verkligheten.

Vad man kan göra är att försiktigt försöka starta tankeprocesser. Vilket ofta mer bygger på att mottagaren får tala av sig - och försöka förklara de saker du inte förstår. Det kan förvånansvärt ofta sätta hjulen i rullning. Därför är personlig kommunikation och samtal som regel betydligt mer effektiva vägar till förändring än masskommunikation och propaganda. (Även om propagandans makt inte skall underskattas.)

Dessutom brukar man vinna på att vara trevlig, empatisk och saklig. Vilket är något av en bristvara i dagens samhällsdebatt.

Det var mina fem cent, om någon är intresserad.