Visar inlägg med etikett stoicism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stoicism. Visa alla inlägg

2022-10-03

Vad vänstern kan lära av Anonyma Alkoholister


Anonyma Alkoholister har en bön för sinnesro:

»Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra - mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.«

Även om man plockar ut Gud ur ekvationen är detta en klok, stoisk strategi. Den kan appliceras i många sammanhang. Till exempel i politiken.

De rödgröna är upprörda över valresultatet och att riksdagens näst största parti enligt praxis fått ordförandeskapet i en del utskott. Stundtals är tonen mycket upphetsad.

Men kan de ändra på valresultatet? Kan de hindra att SD får ordförandeklubban i några utskott? Med största sannolikhet inte.

Upprördhet ändrar inget. Däremot gör negativa känsloreaktioner människor sämre på att fatta rationella beslut.

För övrigt är en utskottsordförande tämligen maktlös. De propositioner som läggs kommer från regeringen. Och i utskotten råder samma maktbalans som i riksdagen. Det enda är möjligen att ordföranden har utslagsröst vid lika röstetal.

Kanske vore det bättre att lägga energin på konstruktivt riksdagsarbete - baserat på fakta, logik och sakliga argument. If any.

2021-02-17

Skall debatten gå ut på makt över andra - eller handla om sakfrågor?


Alla behöver inte vara överens med alla andra om allt. Däremot förutsätter ett civiliserat samhälle att man tolererar och respekterar varandra. Att leva och låta leva.

Man behöver inte ta allt personligt. Istället kan man välja hur man reagerar och det är en god idé att ha en viss självdistans. Om någon är en idiot, då är det främst den personens problem - inte mitt.

Att välja svalt konstaterande istället för ilska, upprördhet eller hat är en god taktik. Den som är i känslomässig affekt har sämre förutsättningar vad gäller att fatta rationella beslut - jämfört med den som håller huvudet kallt.

Så långt min personliga filosofi. Detta sagt kan jag inte låta bli att förundras över hur folk beter sig i den allmänna debatten.

Om man vill tysta avvikande röster - hur skall samhället då över huvud taget kunna utvecklas? Och vem skall i så fall bestämma vad som är tillåtet att tycka och på vilka grunder?

Om man tillskriver sin motståndare åsikter som man tror eller hoppas att denne besitter - hur skall man då kunna få en konstruktiv debatt i sak?

Om man inte lyssnar på vad en motståndare har att säga - hur skall man då över huvud taget kunna förstå hur denne resonerar och vad som driver honom eller henne?

Min teori är att samhällsdebatt och politik håller på att reduceras till en ren maktkamp mellan olika lag. Som fotboll. Och i takt med att politikens makt ständigt ökar i samhället ökar även insatserna - och därmed också polariseringen.

Samhällsdebatten borde inte fokusera så hårt på att tillskansa sig makt över andra - utan mer handla om sakfrågor.

2020-11-01

Vårt förhållande till verkligheten


Förändring medför besvär. Den omskapar vår verklighet. Den rubbar vår världsbild. Den tvingar oss att ompröva det invanda.

Därför hyser de flesta människor en motvilja mot förändring. Och just därför kan det vara klokt att skynda långsamt, att tänka efter före och se till att saker verkligen fungerar innan vi gör oss beroende av dem.

Varesig vi vill det eller ej, så förändras allt hela tiden. Det vi kanske uppfattar som en någorlunda fast punkt är i själva verket work in progress.

Den goda nyheten är att vi kan påverka framtiden genom våra handlingar i det innevarande ögonblicket.

Vi är summan av alla de val vi gjort i det förflutna. Vilket är historia, som inte kan förändras. Så det är ingen idé att ödsla tid och kraft på det som redan skett. Speciellt inte på destruktiva känslor som till exempel ånger, skam, bitterhet, vrede eller avund. Saker och ting är som de är. Live with it.

Vi kan planera, hoppas på eller frukta framtiden. Men det får inte hindra oss från att inse att det enda tillfälle då vi över huvud taget kan påverka framtiden eller något över huvud taget är just nu.

Varje handling (eller frånvaro av handling) i det innevarande ögonblicket formar ditt liv och framtiden för oss alla - för alltid.

Att drömma om något tar oss inte närmare målet. Däremot kan vi handla här och nu på ett sådant sätt att det bidrar till att uppfylla våra mål. Många, små, och konsekventa handlingar ackumuleras förvånansvärt snabbt i påtagliga resultat.

Ansvaret är ditt.

-

Då kan det vara bra att ha en strategi för ett fungerande förhållande till omgivningen. Till exempel att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Att respektera andras frihet, säkerhet och egendom - i förhoppningen att även det omvända skall gälla.

Att medverka till att likhet inför lagen och allas lika rättigheter inför staten upprätthålls.

Det är liksom inte raketforskning. Istället handlar det om att formulera en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge, som i minsta möjliga mån inkräktar på individens frihet och naturliga rättigheter.

-

Då kan det också vara lämpligt att betrakta verkligheten för vad den är - istället för vad man tycker att den borde vara.

Verkligheten är ofta motbjudande och högst olämplig. Naturligtvis skall vi föröka göra det bästa av saken. Men inget blir bättre för att vi vägrar betrakta saker och ting för vad de verkligen är.

Ändå tycks många förneka allt från den mänskliga naturen till grundläggande ekonomiska samband och påvisbara verkliga förhållanden. Ibland till och med fysikens lagar. Det gör dem sämre skickade att fatta beslut i den verkliga världen. Vilket dock inte hindrar dem från att försöka. Ofta slutar det i havererade och tragiska försök att ändra på människor.

-

Då kan det vara lämpligt att emellanåt koppla på det analytiska tänkandet och inte bara reagera utifrån sina spontana känslor. Oerhört mycket lidande och elände i världen är resultatet av missriktad välvilja.

Vi lever i ett komplext, dynamiskt system där åtgärder eller handlingar med ett visst syfte ofta får oförutsedda och oönskade konsekvenser någon helt annanstans. Det är lite som att klämma på en vattenfylld ballong.

Önsketänkande gör sällan något bättre. Tvärtom leder det till en felaktig bild av verkligheten. Vilket omöjliggör varje form av genomtänkt, konstruktiv handling.

Om man inte har verkliga förhållanden någorlunda klara för sig är det omöjligt att ens gissa vilka konsekvenser en viss handling kommer att leda till.

2020-03-05

Skall vi vara rädda?

Ett tidigare okänt virus - mot vilket ännu det inte finns något vaccin eller någon »naturlig immunitet« - sprider sig över världen. Så det är klart att människor är oroliga.

Jag är ingen expert. Jag har inget mandat för att säga åt folk hur de skall förhålla sig. Jag kan bara förklara ungefär hur jag tänker - praktiskt och känslomässigt.

Det praktiska är enkelt. Det handlar mest om sunt förnuft. Att försöka undvika smitta och hålla god handhygien. (Blir det värre kommer jag att plocka fram plasthandskarna.) Och för den händelse att jag själv skulle bli smittad och själv-isolerar eller om vi uppmanas att i möjligaste mån hålla oss hemma - så har jag en del konserver. Skulle skiten verkligen träffa fläkten har jag även mineralvatten för en vecka eller två.

Det psykiska är knepigare. I krislägen reagerar människor ofta reflex- och känslomässigt. Vilket ibland kan sluta med att vi gör irrationella, dumma eller farliga val. Så det gäller att hålla huvudet kallt. Vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort.

Mitt första knep är att betrakta saker och ting för vad de verkligen är. Det vill säga att försöka låta bli att övertolka. Den mänskliga hjärnan kan ha problem med att skilja mellan faktiska förhållanden och vår egen - ofta uppskruvade - tolkning av det som sker. Och då framstår problemen som värre, vilket i sin tur öppnar vägen för ännu värre övertolkningar. Sedan är man inne i en spiral där man stressar upp sig - kanske till en punkt där man inte längre agerar rationellt.

Således: Vi har drabbats av en knepig pandemi. Så intressant.

Naturligtvis skall man vara förberedd. Men det finns en skillnad mellan att vara förberedd och att oroa sig för mycket.

Oro är att stressa upp sig över något som ännu inte har skett. Och som kanske aldrig kommer att hända. Oro är en destruktiv tankeprocess, som i sig inte gör något bättre. Tvärt om. Oron får oss bara att må dåligt. Vilket gör vår tillvaro sämre - och oss själva mindre rationella.

Och skulle det värsta hända - då är vi inte hjälpta av att redan innan vara mentalt dränerade av oro.

Blir det problem, då får vi hantera dem där och då.

Vi får helt enkelt ta en dag i sänder. Förr eller senare blir det bättre.

Här kan vi - var och en - bidra till att göra situationen hanterbar. Om vi själva förhåller oss lugna och rationella, då minskar vi risken för att andra drabbas av panik och gör något dumt. Omvänt kan man säga att om vi spårar ur, då kommer vi även att stressa upp andra.

Även vårt förhållningssätt är alltså »smittsamt« - på gott och ont.

För att med bred pensel försöka tolka de gamla stoikerna: Det är inte tingen, händelser, andra människor, deras gärningar och yttranden som gör oss upprörda - utan vår tolkning av allt detta.

Vilket är en inställning man även kan ha nytta av till vardags. Den flyttar makten över dina känslor från yttre faktorer och ödet till dig själv.

Men visst lever vi i onödigt intressanta tider.

2019-07-23

Vad Sverige kan lära av de gamla stoikerna


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vi tycks leva i en tid där sunt förnuft kommit att betraktas som en extrem position."

2018-11-20

Det tänks för lite här i landet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Naturligtvis är det obehagligt att tänka. Helt enkelt eftersom det kan rikta blicken mot ens eget ansvar för den rådande livssituationen. Förnuftsmässigt tänkande kan leda till insikter om att man behöver göra jobbiga förändringar i sitt liv. Eller i vart fall sätta upp några personliga mål att sträva efter, istället för att vara slumpens och omständigheternas offer."