Det behövs inga konspirationsteorier

Grupper som har sammanfallande intressen och kanske en gemensam ideologi samverkar inte sällan spontant. Det behövs ingen detaljerad styrning. Det behövs inga lömska sällskap eller hemliga planer. De flesta har ändå klart för sig vad som bäst gynnar dem och deras likar.

När jag jobbade i Bryssel kunde jag på nära håll se hur korporativismen slingrar sig förbi både demokrati och allmänintresse. Då var det främst nöjesindustrin och politikerna som hade sammanfallande intressen.

Idag verkar det mer vara gammelmedia och politikerna som enas för att försvara otidsenliga affärsmodeller och makten över agendan. (Deras fiende är i båda fallen internet och dess fria flöde av information.)

Detta är dåligt och farligt. Men inte det minsta konstigt. Det är så incitamentsstrukturen ser ut. Vilket ibland slutar med att politikerna sviker folket och att Big Business pissar på den fria marknadens grundläggande principer om fair play.

Den som har makt vill som regel ha mer makt. Det är inte heller konstigt. Men skadligt. När politik blir en maktkamp istället för en dynamisk demokratisk process - då kan det lätt sluta med att sådant som är viktigt i samhället försummas medan politikerna ägnar sig åt annat.

Ett problem med konspirationsteorier är att de bygger på att någon har kontroll över alla parametrar i sitt projekt. Vilket är omöjligt. Det finns helt enkelt för många störningsmoment på vägen. För att inte nämna hur svårt det är att hålla saker hemliga.

Däremot inte annat sagt än att grupper av människor kan ha olika projekt. Till och med lömska projekt. Men de är som regel inte ens hemliga. Och de faller ofta på att andra sätter sig på tvären.

Vi lever i det ofta slumpmässiga utfallet av ett komplext system - över vilket ingen har kontroll. Enjoy the ride. Trust the Force.

Det pågår en ständig dragkamp mellan exempelvis frihetliga värden och auktoritära tendenser. Den går tvärs igenom traditionella partilinjer, även om vissa partier är mer auktoritärt lagda än andra.

Samhället är en ständigt pågående process. Dess framtid modeleras av allas vårt handlande.

Länge har politiken fått breda ut sig, utöka sin makt, höja skatterna, styra och ställa över folk och påtvinga folket sin ideologi. Till slut kommer man till en punkt där folket inte längre finner sig i situationen.

En utlösande faktor kan vara att viktig samhällelig kärnverksamhet upphör att fungera - medan politiken istället ägnar sig åt ideologiska experiment och trams. Sådant håller inte i längden.

Med internet fick medborgarna dels möjlighet att göra sina röster hörda för alla som orkar lyssna, dels möjlighet att organisera motstånd när de tycker att något är fel.

Debatten har till stor del flyttat ut på nätet, vilket stressar makthavarna - eftersom nätet är fullt av människor som kan ifrågasätta och käfta emot, inte sällan på goda grunder.

Detta är det nya normala - och det är en bra sak. Folket har i alla tider rest sig när överheten blivit allt för parasiterande och arrogant.

Förr skedde det genom kamp på gatorna. Nu sker upproret genom Facebook-grupper och Youtube-appeller. Nya opinioner växer och tvingar politikerna att fokusera på sådant som är viktigt  - eller bli ersatta av andra.

En sida av informationssamhället är att det leder till en ständig folkresning. Plötsligt blir folket mer delaktigt i hur vårt samhälle utformas. Förr gav styrka, arv, kapital eller röster makt. Idag är det fritt flödande och allmänt tillgänglig information som ger makt åt fler än bara de starka, de redan priviligierade, de rika och de med en politisk plattform.

Därför är det så viktigt att vi försvarar vårt fria och öppna internet.