Jag minns kalla kriget. I det kollektiva medvetandet fanns insikten att mänskligheten riskerade att förgöra sig själv med mycket kort varsel. Att detta faktiskt kunde vara vår sista dag. Några gånger var det ruskigt nära.
I trappuppgångarna fanns informationstavlor om hur man förväntades bete sig om kriget kom. Sverige hade massor av stridsflyg. Kalla kriget var väldigt närvarande i våra liv.
Insikten om att allt faktiskt kan vara över redan inom ett par timmar är intressant. En aning sinnesutvidgande, typ.
Jag tror att sådant får en att uppskatta det innevarande ögonblicket. Vilket kan vara bra på flera sätt. Det blir viktigare vad man faktiskt gör. Man inser vad som är viktigt. Man blir mer närvarande.
Att ett land i dagens Europa kan invadera ett självständigt grannland för att ödelägga liv, skjuta sönder städer, våldta, mörda, plundra och ägna sig åt kulturell eller möjligen etnisk rensning är oerhört.
Men det är den verklighet vi har att förhålla oss till. Det är på riktigt nu. Nu hotas även vår fred, vår och våra grannländers frihet. Att vi blir indragna i krig är en påtaglig risk.
Nu är det nya generationer som ställs öga mot öga med ett existentiellt hot. Det kan kanske vara nyttigt, mitt i allt det hemska. En påminnelse om allt vi inte kan ta för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.