Politik är problemet, inte lösningen

Det finns tecken på att folket håller på att tröttna på den härskande politiska klassen.

Samhällelig kärnverksamhet missköts, en totalt ogenomtänkt energiomställning hotar vårt välstånd - och politikerna slösar skattepengar på ideologiska experiment och på sina stödtrupper.

Makt utan vettig funktion är svår att acceptera.

Jag tror folk vill ha ungefär det här: Fungerande samhällelig kärnverksamhet. Effektiv användning av skattepengar. Ett minimum av byråkrati och krångel. En säker energiförsörjning. Ordning. Att saker och ting fungerar. Tillväxt och framåtskridande.

Inga utopier. Istället ett samhälle där vi spontant ordnar saker genom frivilligt samarbete, i en ständigt pågående evolutionär process. Och där staten sköter sin uppgift på ett kompetent sätt, utan att komma med ideologiska pekpinnar.

Inför en mer decentraliserad maktstruktur som för besluten närmare dem de berör. Decentraliserade system är dessutom mer stabila än centraliserade, då de senare ofta drabbas av single points of failure.

Gör man ändå fel i ett decentraliserat system är det i vart fall färre som drabbas. Prövas olika lösningar på olika håll kommer så småningom de mest lyckade att bli vägledande. Detta fungerar mycket bättre än påbud från politiker som vill leka dockskåp med vårt samhälle.

Frihet ger individen makt över sitt eget liv och sin egen situation. Eftersom människor är olika måste vi få göra de val som passar oss själva.

Men den politiska eliten verkar dra åt motsatt håll. Politik är som regel inkompetenta aktörer som intar motsatta positioner i frågor de inte behärskar.

Här känns det som att vi börjar se en spricka mellan den självutnämnda eliten och folket.

Detta är en process som är på gång i hela västvärlden. Notera till exempel att 2,8 miljoner röster för Brexit kom från väljare som vanligtvis inte röstar i politiska val. Från folk som tröttnat på överheten. Frankrikes gula västar är ett annat exempel. Och Trump.