I bygget av Folkhemmet ville sossarna ge folket bättre bostäder.
Vilket resulterade i att städerna inte längre växte organiskt.
Istället byggde man betongförorter, präglade av ideologi snarare än av en levande stadsmiljö.
Politikerna fick leka dockskåp och skapade sina idealsamhällen i förorterna utanför storstäderna.
Brutal och enhetlig arkitektur i enlighet med utopin. Lika för alla.
Till en början såg en del av dessa förorter ändå ut att fungera.
Men folk tycks hellre vilja bo i 1910-talshus med fina innergårdar, med affärer och serveringar på gatan. Så centralt som möjligt.
Så med tiden tog nyanlända människor med utländsk anknytning över i förorten. Vilken, med sina öar av utspridda bostadsområden visade sig ha optimala förutsättningar för gängkrig.
Allt har slutat i massiv segregation.
Se där ett exempel på oförutsedda eller i vart fall oönskade konsekvenser av missriktad välvilja, utopiska visioner och centralstyrning.
Hur mycket mer integrerade hade våra städer inte kunnat vara - om de fått växa spontant och naturligt istället?
Segregation kommer alltid med "mångkultur". Då den uppstår mer som en följd av mänsklig natur än något annat, även om politiker till viss del kan påverka fenomenet på marginalen. Så uppstår den alltid vid stor inflyttning, och tar många generationer att bli av med, även när det går, i många fall lever den kvar permanent. Vill man inte ha segregation och etniska enklaver med alla de problem det ger, så bör man inte uppmuntra stor inflyttning av religiöst, kulturellt och etniskt olika folkslag. Och där är jy som bekant Libertarianer och Liveraler i hlgsta grad lika skyldiga som socialdemokrater och miljonprojekt.
SvaraRadera