Moderater, hör upp!

I'm back. Jag röstade på Moderaterna. Och nu kommer jag att hålla ögonen på er och hur ni förvaltar det demokratiska mandat jag givit er.

Jag kan redan berätta att jag kommer att gnälla om anonyma vittnen, övervakningen och er verklighetsfrånvända drogpolitik. Jag kommer att påminna er om rättsstatens principer.

Men jag vet ungefär var jag har er. Jag känner en del av er. Från den tid då moderaterna var ideologiskt medvetna. När man visste varför man slogs och varför det är viktigt.

Eftersom ni skriver om vikten av ett lärande samhälle i ert idéprogram hyser jag visst hopp. Ni bör betrakta samhället som en ständigt pågående evolutionär process, utan bestämt slutmål.

Moderaternas stora uppgift är att vara icke-socialister. Att de-maskera den socialism som är dömd att misslyckas - innan den leder till brist, kontroll, förtryck eller värre. (Lika utfall kräver hårda nypor.)

Moderaterna skall stå för minskad politisk makt, mindre stat och bättre valuta för skattepengarna. Partiet bör omfamna samhällets spontana framåtskridande och bekämpa centralstyrning.

Moderaterna skall stå på individens sida, mot staten. Därför måste värden som rättsstatens principer och mänskliga rättigheter hållas högt.

Det är i dessa rättigheter liberal och konservativ idétradition möts, i de principer som skapat den västerländska civilisationen. En minsta möjliga nämnare för fredlig mänsklig samexistens.

Friheten måste alltid försvaras. Och även om Moderaterna är en del av den stora makt-soppan, så vet jag att det finns enskilda personer i partiet som fortfarande har sitt frihetspatos kvar.

När jag röstat sände jag ett meddelande till den kandidat jag kryssat. Han tackade och lät meddela att jag tydligen var talare på hans första MUF-kurs. Så visst har jag fortfarande känslomässiga band kvar till partiet.

Själv är jag fostrad under Gösta Bohman. Det var han som i sina timslånga tal gjorde mig medveten om frihetens idéer, marknadsekonomins överlägsenhet och riskerna med övervakning.

Det var på den tiden 1200 människor kunde fylla Göteborgs konserthus en vardagskväll för att lyssna till sin partiledare i ett par timmar.

Jag övergav Moderaterna när Reinfeldt blev partiledare. Jag hade följt hans karriär i MUF. Karln är farlig, på riktigt. Jag var bland de första som varnade för honom.

Men nu har jag alltså röstat på partiet, igen.

Ni vann valet. Nu börjar det verkligt svåra.

Om ett ögonblick kommer svenska folket att vakna upp till en akut energikris, inflationen har kopplat greppet, det är krig och vårt Nato-medlemskap hänger i luften. Lägg till det problem med brottslighet, skola, sjukvård och allt annat som vanskötts av tidigare regeringar.

Det är nu ni kan forma en bättre framtid och ett bättre Sverige.

Trust the Force, young ones.