Alla kan inte hålla med alla om allt

Ingen har helt rätt eller helt fel om allt. Vilket borde vara rätt uppenbart.

Ändå förvänts man ofta acceptera eller förkasta i princip allt en viss aktör säger. På grund av vem avsändaren är. Inte på grund av vad som sägs.

Vilket känns mer som att hålla på ett fotbollslag än konstruktiv politisk dialog och analys.

Vissa politiker och partier har motbjudande drag. Men det hindrar inte att de ibland kan ha rätt i sak. Man bör inte låsa sin uppfattning om andra baserat på yttre attribut.

Jag är inte alls överens med det parti jag röstar på, i vissa frågor. Och jag kan hitta något hos riksdagens alla partier som jag kan hålla med om.

Dessutom förändras verkligheten och vår kunskap ständigt. Vilket lätt kan kollidera med fixerade utopier och prestige. Istället bör politik vara en ständigt lärande verksamhet.

Aristoteles ansåg att jorden är allts centrum. Han baserade sin åsikt på de till synes objektiva observationerna att jorden står stilla och att allt faller mot den. Men bilden är som bekant större än så.

Sedan kan man inte utesluta att även personer vars åsikter man inte delar kan ha relevant information att tillföra. Eller i vart fall något man själv inte visste tidigare.

Genom att lyssna på andra kan man även förstå varför de tycker som de tycker. Vilket är särskilt viktigt om man inte delar deras uppfattning.

Genom att försöka lyssna till vad som verkligen sägs - och betrakta saker och ting utan förutfattade meningar - blir det enklare att förhålla sig till politiken på ett rationellt sätt.

Om det är det man vill.