Därför går allt åt helvete

Emellanåt - speciellt under valrörelsen - har folk frågat mig om politikerna vill oss illa. Är makthavarna onda, inkompetenta eller något annat? Varför gör de saker som skadar oss?

Min teori är att politiker som drivs av utopiska visioner ständigt orsakar problem, då deras förmåga till konsekvensanalys tycks vara obefintlig. Liksom deras kontakt med verkligheten.

När vanligt folk sedan - på goda grunder - reagerar med förfäran eller vrede, då blir politikerna rädda. Vilket leder till ökad repression.

Det kan till exempel yttra sig i form av inskränkningar av det fria ordet, ökad övervakning eller kringskurna medborgerliga rättigheter.

Ett problem i sammanhanget är att nästan ingen läser - eller inser omfattningen och konsekvensen av - de dokument som läggs fram och som förespråkar sådant som vid första påseende kan tyckas fint, snällt eller progressivt. Saker som låter bra.

Bristen på kritiskt tänkande - eller på mod, vilja eller förmåga att käfta emot - leder till en ändlös ström av dokument från organisationer som EU, FN och WEF. Till exempel FN:s Agenda 2030.

De mål som sätts upp utvecklas sedan på lägre nivå - av en armé av aktivistiska funktionärer - tills dess konsekvenserna drabbar oss.

Till exempel i form av att tusentals holländska bönder kommer att tvingas lägga ner och att jordbruket på Sri Lanka kollapsar. Eller energikrisen. Eller svenska miljömål som vill föra tillbaka landet till förindustriella (!) nivåer.

Allt detta är konsekvensen av medvetet fattade beslut och ideologiskt färgade experiment. Och av de sansade människornas undfallenhet och tystnad.

Politiker drivs av ett behov att rättfärdiga sin egen existens, sin position och sina fringisar. De måste ständigt se ut som de gör något, även om detta något går på tvärs mot verkligheten.

Därför är det lätt för dem att jamsa med och att haka på sådant som är politiskt trendigt. Självständigt kritiskt tänkande ersätts med ödesdigert grupptänkande.

De flesta politiker drabbas av maktens berusning och dogmatiskt blockerad varseblivningsförmåga. De anser sig veta bättre än andra - och är beredda att få sin vilja igenom med tvång om så krävs.

För att nå maktpositioner måste de vara med i den inofficiella klubb av politiker och debattörer som tycker "rätt". Om inte annat krävs det för att få vara med i kretsen runt köttgrytorna.

Så där håller det på. Ständigt måste nya projekt och experiment uppfinnas - istället för att fokusera på att samhällelig kärnverksamhet fungerar.

Det har blivit något slags självspelande piano. Och då går det som det går.

Sic transit gloria mundi.