Är koranbränningar förargelseväckande beteende?

Korankrisen växer i styrka och politikerna känner att de måste göra... något.

Vilket inte är helt lätt, om man vill stå upp för den svenska yttrandefriheten - samtidigt som man blir trollad av lömska krafter.

En möjlighet skulle kunna vara att pröva om koranbränningar är förargelseväckande beteende under gällande lag.

Jag menar, hur mycket mer förargelse än så här kan man uppsåtligen väcka?

Att vi rakryggat skall stå upp för yttrandefriheten är viktigt. Sedan är det en annan fråga om den som yttrar sig säger något som i sig är olagligt i övrigt.

Att någon har rätt att yttra sig innebär inte att alla andra lagar upphör att gälla - vilket i förekommande fall kan få konsekvenser, i efterhand.

Brottsbalken 16 kapitlet:

»Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.«

Böter för förargelseväckande beteende är det enda jag kan tänka mig som känns ens i närheten av rättssäkert och demokratiskt acceptabelt i sammanhanget. Om man nu känner att man absolut måste göra... något.

Ett troll som uppsåtligen förargat andra får då smisk på fingrarna (bötesstraff). Vilket formellt sett är ett straff. Och då blir araben kanske mindre arg.

Detta utan att vi behöver tumma på yttrandefriheten som sådan genom något slags förhandscensur. Alla har rätt att yttra sig. Skulle någon sedan säga / göra något olagligt, då får det prövas i efterhand i vederbörlig ordning.

Men vad som är förargelseväckande är en tolkningsfråga med ett stort utrymme för subjektivitet. Och exakt vad omfattas till exempel av lagtextens "allmänheten"?

Möjligen kan nya prejudikat om vad som i sammanhanget är förargelseväckande få oförutsedda och oönskade konsekvenser vad gäller yttrande-, mötes- och religionsfriheten.

Frågan om förargelseväckande beteende är i sig knepig, då den ställer olika aktörers rätt och intressen mot varandra.

Det är komplicerat. I slutändan är alla inskränkningar av människors rätt att yttra sig - oavsett laglig grund - problematiska.

Och att nagga de grundläggande fri- och rättigheterna i kanten av hänsyn till vissa människors känslor och metafysiska fantasier är absolut inte bra.

Men detta är den lag som just nu gäller, lika för alla, stiftad i god demokratisk ordning (vilket dock i sig inte är någon garanti) - oavsett om den är bra eller dålig.

Därför vore det kanske intressant att få saken rättsligt prövad. Det skulle klargöra en del - och möjligen även identifiera fel och brister i existerande lagstiftning.

- o -

• Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 10, Yttrandefrihet - med tillhörande i delar problematiska gummiparagraf:

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.