Medborgerlig Samling - 2024 års Junilistan?

Jag besökte Medborgerlig Samlings partistämma i helgen.

MED beskrivs ibland som ett SD fast utan rasism. Jag skulle hellre kalla dem för de nya gamla moderaterna. Ett stabilt liberal-konservativt parti med en bred kontaktyta mot verklighetens folk.

Ett parti för dem som oroas över samhällsutvecklingen. För dem som tvingas betala notan för alla vansinnigheter. För dem som vill ha mer personlig frihet och som vill bli lämnade ifred av staten. För dem som är i kontakt med verkligheten.

Spontant känns MED som ett parti som delar min värdegrund: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Plus att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten.

Till skillnad från många andra småpartier har MED en fungerande organisation, utan att för den sakens skull ha en kvävande byråkrati. Det är en bra början.

På stämman lämnade Ilan Sadé ordförandeskapet. Han är kanske mest känd för att MED inte fick vara med i Pride-tåget, trots att Ilan är den ende partiledare som faktiskt är gay. För att vänstern fått för sig att MED är dödsmördarnazister. Vilket naturligtvis inte stämmer.

Till ny partiledare har man valt Daniel Sonesson - en trevlig entreprenörssjäl från Österåker som säger det som vanliga borgerliga väljare och många andra tänker. Lyssna till honom i videon ovan. Jag tror att detta går hem i stugorna.

Med några undantag är MEDs aktivistkår framvuxen utanför den politiska broilerfabriken. Partiet är en samling människor som ofta själva kommit fram till en rimligt frihetlig och verklighetsförankrad syn på saker och ting. Vilket känns äkta och befriande.

Speciellt tror jag att MEDs no-nonsense-inställning till EU kommer att flyga. Fokusera på frihandeln, stoppa EU:s klåfingrighet och centralstyrning.

Varför skulle inte EU kunna vara ett smörgåsbord - där frihandeln står i centrum och medlemsstaterna sedan kan välja vad de vill vara med på, som fri rörlighet och en gemensam valuta?

Det behövs fler besvärliga människor som ifrågasätter och käftar emot i Europaparlamentet. Ledamöter som inte ställer upp på premissen om en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Vilket i sig är en tillräckligt lockande valplattform.

Europas storhet byggde på en mångfald som gav oss skiftande erfarenheter och institutionell konkurrens. Därför bör så mycket makt som möjligt återföras till medlemsstaterna. För vad är det väl för vits med fri rörlighet om allt är precis likadant överallt?

Dessutom är EU-valet inte avgörande för makten i Sverige. Här kan borgerliga väljare som tycker att deras riksdagspartier är menlösa rösta på ett alternativ som faktiskt kan orsaka buller och göra skillnad.

Plus att MED är emot EUs värsta tendenser när det gäller att massövervaka folket. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

MED kan mycket väl vara rätt parti, på rätt plats, vid rätt tidpunkt - i nästa års EU-valrörelse.

En annan fråga som intresserar mig är drogfrågan. Där finns motstridiga åsikter i partiet.

Men MED är tydligen redan för innehav för eget bruk, vilket känns klokt. Och man har kommit fram till att frågan om legalisering av cannabis bör utredas.

Vilket är mer än man kan säga om riksdagens förment borgerliga partier - som var för att utreda förbudet mot innehav och personligt bruk i opposition, men som är emot en sådan utredning nu när de sitter i regeringsställning.

Evidensbaserad politik är bra. Och jag har mina aningar om vart en sådan leder. Det är en process.

För att knyta ihop säcken har MED svängrum för att vara lite sexigare och lite roligare än de andra partierna. Man har större utrymme att säga vad man faktiskt tycker. Och MED är inte sammanväxt med systemet. Vilket som sagt känns uppfriskande.