Arga Anderssons angrepp på Jönsson är bara början

Med den nya politik på yttrandefrihetens område som EU just nu flaggar för, blir Magdalena Anderssons angrepp på Henrik Jönsson det nya normala.

Innan historien med Jamal El-Haj hunnit lägga sig serverade oppositionsledare Andersson sig själv en ny bajsmacka. Arma människa.

Jönsson-gate erbjuder höga poäng när det gäller politiskt underhållningsvåld.

I en intervju med DN om ryska påverkansoperationer började Andersson tala om… Henrik Jönsson. Sedan missade hennes pressekreterare ett utmärkt tillfälle att hålla munnen stängd och gjorde bara saken värre. Aftonbladet skrev om detta, talade med sossarna, drog tillbaka delar av texten, DN publicerade banden och Aftonbladet återpublicerade texten. Därefter krävde sossarnas partisekreterare lagstiftning mot Jönssonerier. Och förre försvarsministern Hultqvist hyllade Anderssons angrepp mot en enskild samhällsdebattör som en »mentalhygienisk insats«.

Detta är inte klädsamt.

Dessutom bröt sossarna mot en av politikens mest grundläggande regler: Ljug aldrig om sådant som går att kontrollera.

Ibland överträffar de verkligen fördomarna om sig själva. Och då har sossarna ändå hyst folk på höga poster som hyllat Pol Pot, försökt förbjuda utländsk media och betraktat demokratiska val med oönskat utfall som »en statskupp«. 

I princip alla, till och med stats-tv och SSU, kritiserar nu Anderssons påhopp. Det är blod i vattnet och Damberg kan misstänkas vara opassande belåten.

Utöver Arga Anderssons själva magplask är det vissa saker som förundrar mig.

En är sossarnas totala oförmåga att förstå att folk faktiskt kan vara villiga att betala för sådant som de gillar. Att en annan åsikt är så stark att den till och med är ekonomiskt bärkraftig. Utan tvång eller skattepengar.

Kritiken mot Jönssons frivilliga crowdfunding klingar falskt när den kommer från ett parti som varje år får miljoner och åter miljoner från LO - vars medlemmar till 59% röstar på andra partier.

Frivilliga donationer är således fel, medan det är helt OK att tvinga folk som inte är sossar att finansiera Partiet. Arrogansen.

I alla år har sossarna klagat över hur det »drivs kampanj« mot dem så fort någon säger emot när de har fel eller gör dumma saker. Opposition är förräderi. Sedan beter de sig själva hur skamlöst och buffligt som helst.

I grunden är det Magdalena Andersson ägnar sig åt en del av ett större sammanhang. I botten finns ett högst verkligt problem - otillbörlig påverkan från främmande makt.

Detta är inget nytt. Det har pågått sedan slutet på 1960-talet. Men verktygen är nya.

Naturligtvis finns det krafter som vill destabilisera Sverige genom att sprida falsk information. Naturligtvis finns det krafter som vill hälla bensin på den svenska polariseringsbrasan. Naturligtvis gynnas Putin om vi i väst luras till att jaga vår egen svans.

Men - det finns även ett genuint folkligt missnöje över den förda politiken.

Det vore ett synnerligen allvarligt misstag att avfärda alla missnöjesyttringar som påverkansoperationer. Det riskerar att bli rena tryckkokaren.

Här i Tyskland kraftsamlar de rödgröna nu i massprotester, först mot extremhögern och nu i viss grad mot högern i största allmänhet.

Den tyska regeringen gör allt för att förtränga tanken att det är dess egen politik som är orsaken till folkligt missnöje och extremhögerns tillväxt.

Helt enkelt för att väljarna säger att det inte finns något annat att rösta på om man vill värna landets välstånd och sin egen frihet - mot en politiskt korrekt klimat-sekt som gör ogenomtänkta och farliga saker bara för att den kan.

Nu ligger Tyskland (och Sverige) i botten av EU:s tillväxt-tabeller. Tyska företag lämnar landet och flyttar till Polen eller Asien. Det börjar sjunka in hos folk att klimatomställningen kommer att leda till magrare år.

Rödgrön politik ger bruna röster. Svårare är det inte.

Vissa tyska gröna politiker gör nu grumliga uttalanden som kan tolkas som att de vill se något slags tankepolis. Vilket inte riktigt går hem i det gamla DDR. Eller i väst heller, för den delen.

Hela idén om att alla avvikande åsikter måste vara ryska påverkansoperationer genomsyrar just nu EU.

Samtidigt avskyr många politiker att internet har givit folket en möjlighet att ta reda på fakta, ifrågasätta och käfta emot.

Det kan vara lätt hänt att politiker och samhällsdebattörer som inte vill eller klarar att ta debatten i sak avfärdar relevant kritik som hat och hot. Eller som påverkansoperationer. Det är ju enklare så.

Med EU:s nya Digital Services Act har man givit makthavarna det verktyg som behövs för att censurera internet. Med statligt godkända faktagranskare och allt.

Den ständiga frågan bland EU:s politiker tycks vara hur man skall kunna begränsa icke olagliga yttranden som man ogillar eller uppfattar som skadliga.

I ett antal oroväckande dokument grundar EU-kommissionen och Europaparlamentet (som snarare borde stå på folkets sida) för nya inskränkningar av yttrandefriheten under nästa mandatperiod.

Man skriver bland annat att kampen mot hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som en oroväckande brasklapp.

EU avser även att ha en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till information som man ogillar. Vad kan möjligen bli fel?

Det är i detta bredare sammanhang man bör betrakta Arga Anderssons angrepp på Henrik Jönsson. Det kommer mer.

Detta är mitt främsta skäl till att kandidera till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling i sommarens EU-val. Jag vill ta striden för det fria ordet.

Yttrandefriheten är - som en del av våra grundläggande mänskliga rättigheter - resultatet av en flertusenårig evolutionär process mot ett civiliserat samhälle med fredlig mänsklig samexistens och ett gott skydd mot övergrepp från överhetens sida.

Yttrandefriheten måste ständigt försvaras. Mitt främsta vallöfte är att med all kraft försvara vad EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om saken:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Om jag skulle få förtroendet.

- o -

Vill du ha mina längre texter, länkar till sådant jag procucerar och uppdateringar om min kampanj i EU-valet som e-post? Prenumerera då på min Substack. Det går bra att göra det helt kostnadsfritt.