Nu vill sossarna leka dockskåp med samhället, igen.

Socialdemokraterna har en förmåga att agera utifrån hur de tycker att verkligheten borde vara istället för hur den faktiskt är. Vilket ofta leder till problem när deras vackra ord omsätts i praktisk handling.

Inte sällan struntar de i att göra en seriös konsekvensanalys. Som när den rödgröna regeringen började stänga ner stabil, säker och lönsam kärnkraft - innan de hade något fullgott alternativ. Sol och vind låter bra - men bara om man undviker att se till vår ekonomi, vår industri och vårt välstånd.

Man sjösätter ideologiskt färgade projekt utan att kunna svara på hur förändringen skall gå till, i praktiken.

Samma sak med invandringen. Vem vill inte hjälpa människor på flykt från krig och förtryck? Men sättet på vilket man gjort det, volymerna och den bristande integrationen tyder på att man helt enkelt inte tänkt igenom saken.

Bidragsinvandring, kriminalitet och hederskultur är några av de olyckliga konsekvenserna av politiska beslut. Fattade av politiker som inte begriper vad de sysslar med.

Men till slut kan inte ens sossarna blunda för problemen. Partiets arbetsgrupp i integrationsfrågor under ledning av Lawen Redar bekräftar att man varit naiva, ifall någon tvekade om den saken.

Bland annat vill man se »en bättre balans i befolknings­sammansättningen i de utsatta områdena«. Vilket ju låter bra och önskvärt. Men hur är det tänkt att gå till?

Förslaget blir att genom politisk styrning och hyresreglering få akademiker och människor med stabil inkomst att flytta in i utsatta områden - och människor från problemområden att flytta till socioekonomiskt starka områden.

Socialdemokrater är som bekant aldrig så glada som när de får en chans att ändra på folk och leka dockskåp med samhället.

Potentialen för såväl oväntade som förutsägbara oönskade konsekvenser är enorm. Tonen är ovanligt rak.

»Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomfora insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.«

I Expressens samtal med S-ledaren Magdalena Andersson i Almedalen gjorde hon sitt bästa för att försöka vifta undan alla farhågor. Detta är ju bara förslag till beslut, inte riktiga beslut menar hon.

Vilket tyder på att hon insett sprängkraften i frågan om »folkblandning«.

Nu skall vi hålla i minnet att sossarna i grunden är socialister. De har nära till tvång som verktyg. De betraktar människor som kollektiv, inte som unika individer med okränkbara rättigheter. De lägger sig i och försöker styra sådant som de inte begriper.

Vilket gör det här lite extra obehagligt.