Svensk borgerlighet behöver en vision

Det här håller ju inte. Argument och fakta biter inte på stora väljargrupper.

Borgerligheten måste både ha rätt och vara omtyckt. Den måste få en massa knepiga människor att känna att det är hos den de vill hänga.

Vilket inte är det lättaste när man är stirrig och stressad av opinionssiffrorna.

En stor del av väljarkåren bryr sig inte så mycket om politik. Om de alls röstar, då röstar de för att de känner att de gillar någon eller något i politiken.

Var det inte Erik Hörstadius som menade att människor röstar på dem som de kan tänka sig att bada bastu med?

Knepigt det här. En gång i tiden var det inne att vara moderat. I de hemliga väljarundersökningarna fick partiet betyget kompetent och konsekvent.

Men det var kanske mest framgångsvågen som folk surfade på då. Thatcherismen. Partisekreteraren mumlade något om att folk gillar vår politik, men de gillar inte oss.

Svensk borgerlighet behöver en vision. Som ger människor något att tro på. Som kittlar deras drömmar. Som kan motivera folk. Hopp om en ljus framtid, trots orostider. En känsla.

Ett budskap om frihet och ansvar skulle kunna vara en idé. Ett gott samhälle där människor samexisterar under fredliga, civiliserade former. Det borde låta lockande.

Vad kan man till exempel inte göra med budskapet: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Vore inte det en värdegrund värd att kämpa för? Garanterad med allas likhet inför lagen och lika rättigheter inför staten. Ett samhälle som ständigt utvecklas till det bättre, utan något utopiskt slutmål.

Budskapet är begripligt och går att komma ihåg. Det rimmar med allmänt rättsmedvetande. De flesta vanliga människor håller reflexmässigt med.

Mot framtiden!

CC0 | Patreon »

Samhällspendeln slår tillbaka - med full kraft

Efter årtionden av wokerier, klimatalarmism och migrationskaos har folk fått nog.

Nu slår pendeln tillbaka, med full kraft.

• Därför ser vi populistiska partier växa i styrka. Folk vill ha något annat, och är inte alltid så petiga när det gäller vad detta alternativ är. Proteströster är oftare röster mot än för.

Till exempel mot en invandring som är större än vi kan hantera under ordnade former. Tyvärr är sådana partier ofta lika känslodrivna och trångsynta som sina motpoler.

• Därför ser vi motkrafter till det gamla etablissemanget, som Trump. Någon som rör runt i träsket. Någon som människor upplever står på deras sida och ser dem.

Men som tyvärr inte har någon känsla för grundläggande institutioner och maktdelning. Eller hyfs.

• Därför ser vi Musk gå fram som en elefant i en porslinsbutik i den amerikanska administrationen.

Tänk så mycket som hade kunnat uträttas av någon med samma energi, ambition och befogenheter - men som vet hur systemet faktiskt fungerar.

• Därför ser vi svenskar sympatisera med Putin och Orban när det gäller HBTQI-bokstavssoppan.

Att ge bögar lika rättigheter är nu för tiden självklart för de allra flesta. Men när allt går över i något slags identitetspolitisk vänsterideologi som skall skrivas alla på näsan, då får folk nog.

Då förlorar man tyvärr mycket av den acceptans som man nyss vann. Kanske mer.

• Därför ser vi EU-kritiska partier växa.

I klimatets namn offrar EU jordbruket, skogsbruket, förbränningsmotorn, industrin, energiförsörjningen och den tillväxt som i slutändan behövs för att betala notan för kalaset.

Lägg till det unionens uppblåsta klåfingrighet, byråkrati, maktkorruption, centralstyrning, arrogans och motvilja mot det fria ordet...

EU ägnar sig åt för mycket och åt fel saker. Vilket mycket snabbt kan göra oss alla fattiga. Vi har ägnat oss åt lyxproblem och trams samtidigt som vi misskött det som är viktigt.

• Allt detta är en konsekvens av att den gamla borgerligheten inte lyckats hålla gränsen.

Vi har låtit vansinnet breda ut sig utan att sätta ner foten på allvar. Vi har varit lata. Och fega.

Vi har okritiskt tramsat med för att idioti »låtit bra«. För att det krävs mer energi för att bekämpa trams än för att skapa trams. För att vi glömt vad vi kämpar för.

Steg för steg har högern internaliserat de rödgrönas verklighetsbeskrivning, begreppsvärld och agenda.

Vi behöver en tydlig, smart, sexig, rolig, frimodig och sympatisk höger. I Sverige, Europa och USA.

»Till socialister i alla partier« dedikerade F.A. Hayek sitt verk Vägen till träldom.

I det påpekar han att friheten alltid måste försvaras, av varje ny generation - annars går den förlorad. Kanske för alltid.

CC0

Patreon »

Tidö-avtalet - the good, the bad and the ugly

När man väljer parti eller block att rösta på tvingas man välja mellan paketlösningar. Vilket är ett problem. Oavsett vem man röstar på kommer det att sluta med att man får en massa saker som man inte vill ha.

Så också denna gång. Tidö-avtalet innehåller en del saker som jag tycker är strålande bra - och annat som jag inte bara är emot utan även kommer att bekämpa.

Låt oss titta på några av punkterna i SD+M+KD+L-uppgörelsen om delar av politiken under de kommande fyra åren:

»Regeringen kommer under mandatperioden pröva företrädare eller motsvarande från samarbetspartierna med exakt samma krav utifrån meriter som alla andra sökanden till poster under regeringens utnämningsmakt.« (sid 4)

Detta är en viktig markering. Man tänker inte missbruka utnämningsmakten, utan tänker sätta duglighet och kompetens före partibok. Precis som Regeringsformen (som är en del av våra grundlagar) föreskriver att det skall gå till.

»Förutsättningarna för investeringar i kärnkraft ska stärkas genom särskilda statliga kreditgarantier uppgående till 400 miljarder kronor, med mer generösa villkor än dagens system. Avgränsningarna i dagens system med gröna kreditgarantier behöver ses över så att kreditgarantierna kan användas även för nybyggnation av kärnkraft. Nya regler ska införas som förhindrar att politiken godtyckligt stänger ner kärnkraftverk – kärnkraft ska garanteras  rätten till drift och elproduktion så länge anläggningarna är i gott skick och drivs på ett säkert sätt. Om staten tvingar fram en nedläggning ska ägare ha rätt till skadestånd.« (sid 12-13)

Sverige styr alltså tillbaka från väderberoende elproduktion till stabil och förutsägbar dito. Vilket är absolut nödvändigt. Energidelen av avtalet ger även andra positiva besked:

Man vill undersöka om de nedstängda reaktorerna Ringhals 1 och 2 kan återstartas. Och man vill ändra det energipolitiska målet från "100% förnybart" till "100% fossilfritt". 

»Vattenfall bör omedelbart påbörja planeringen av ny kärnkraft vid Ringhals och andra lämpliga platser.« (sid 13)

»Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.« (sid 14-15)

»Planen att låta elnätskollektivet subventionera den havsbaserade vindkraftens elnätsanslutningar stoppas. Principen att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader anslutningen orsakar ska upprätthållas även till havs.« (sid 15)

So far, so good. Men sedan kommer vi till rubriken kriminalpolitik, som är mer problematisk.

»Utökade möjligheter till preventiva tvångsmedel. Tilläggsdirektiv lämnas till utredningen om preventiva tvångsmedel (Ju 2021:15). Utredningsdirektiven ska omfatta att överväga och lämna författningsförslag som innebär att tvångsmedel kan användas preventivt för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i kriminella nätverk.« (sid 19)

Sverige kommer alltså att fortsätta marschen in i övervakningsstaten, vilket tyvärr inte var oväntat. Den röda linjen - ur ett människorättsperspektiv - är att övervakning endast bör inriktas mot människor som är misstänkta för att ha begått eller planerar brott. Någon sådan garanti finns inte i texten.

Generellt sett är det även viktigt att hålla fast vid principen: Inget straff utan föregående rättslig prövning. Inte heller denna princip nämns - men kan bli aktuell till exempel vid utvisning av gängkriminella som inte är svenska medborgare.

»Inför ett system med tidsbegränsade visitationszoner för att söka efter illegala vapen och sprängmedel. Åklagare ska kunna besluta om utökade befogenheter för polis att på en viss geografisk plats söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon. Besluten ska vara tidsbegränsade och ska även kunna vara begränsade till vissa tider på dygnet, t.ex. för att minska förekomsten av vapen vid uteställen. Åklagares beslut ska kunna överklagas till domstol. Systemet ska utvärderas efter tre år.« (sid 20)

Som synes har Liberalerna fått in en del garantier för rättssäkerhet i skrivningen. Det centrala är hur de nya reglerna kommer att användas.

Det är en sak om visitationszoner upprättas vid konkreta misstankar om att något kommer att ske på någon speciell plats. Det kan möjligen försvaras.

Men att använda systemet för att under längre tid markera vissa befolkningsgrupper kan bli kontraproduktivt.

»Ett system med anonyma vittnen ska införas.« (sid 20)

Detta är allvarligt och problematiskt. I en rättsstat måste man få veta vem som anklagar en för en viss handling för att kunna försvara sig.

Tänk tanken att någon anklagar dig för något, utan att du får veta vem personen är och vars motiv och trovärdighet du därmed inte kan bedöma. Detta öppnar för rent Kafka-artade processer.

»Gränsen för s.k. obligatorisk häktning ska sänkas till ett års fängelse.«

Tänk er nu för väldigt noga. Detta kan leda till en kraftig ökning av antalet häktade. Regeländringen gäller inte bara gängkriminella. Och alla häktade är inte skyldiga. Dessutom är våra häkten och fängelser redan överfulla.

»Ansvaret för de tyngst kriminella unga personerna ska därför flyttas från kommunerna till Kriminalvården. Det gäller exempelvis vissa grovt kriminella unga personer som är föremål för frivårdspåföljder eller ingripanden enligt sociallagstiftningen. Vidare ska särskilda ungdomsfängelser inrättas som Kriminalvården ska vara huvudman för. Ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för idag och där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs.« (sid 21)

Och där kom något bra. Att sätta unga brottslingar på SiS-hem som egentligen är avsedda för unga med helt andra problem har fungerat dåligt. Nu blir det ändring på det. Vilket inte minst kommer att göra livet betydligt bättre för de SiS-intagna som inte är kriminella.

Man kräver även strängare straff för sexbrott. Vilket kan vara på sin plats vad gäller verkliga sexuella övergrepp. Men idiotiskt om det även gäller brott utan offer, som vid sexköp mellan samtyckande vuxna.

»En utredning ska utvärdera hur nödvärnsrätten ska stärkas. Det handlar bland annat om att införa en utökad nödvärnsrätt för den som angrips i sitt hem, i närhet till sin familj eller om personen är underlägsen till antal eller storlek.« (sid 24)

Detta kan rimligen ses som en bra sak.

»Kamerabevakningslagen ses över för att möjliggöra kamerabevakning oftare och på fler platser.« (sid 25)

Man kan ifrågasätta kameraövervakningens effektivitet. Men speciellt bör man vara uppmärksam på att nya kamerasystem kan kopplas till automatisk ansiktsigenkänning och registersamkörning i realtid. Vilket förvandlar tidigare "dum" kamereaövervakning till ett verktyg som är betydligt mer intgritetskränkande.

»Användningen av provokativa åtgärder lagfästs. En utredning ska se över i vilken utsträckning provokativa åtgärder är möjliga och lämpliga att använda. I synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas.« (sid 26)

För det första skall polisen lösa brott istället för att provocera fram dem. Det är orimligt om staten provocerar en person att utföra en olaglig handling som denne inte hade begått annars - och sedan straffa honom för det. Brottsprovokation är dåligt. Bevisprovokation är OK.

»Tullverkets verksamhetsområde utökas till att omfatta brottsbekämpande uppgifter i större utsträckning. I samband med detta ska myndighetens uppdrag och befogenheter ses över. Utgångspunkten är en effektiv och ändamålsenlig kontroll över gränsen, både gällande passager och brott som begås i samband med gränsövergångar och i gränsnära områden. Utförsel av stöldgods ska kriminaliseras.« (sid 26)

Man kan undra varför det inte redan är så.

»Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.« (sid 26-27)

Detta är ett glädjande besked och något slags återgång till sunt förnuft.

»Lagstiftning mot hedersrelaterat förtryck ska skärpas, stödet till utsatta förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. Bland annat kriminaliseras kontrollerande beteende, oskuldskontroller, oskuldsoperationer, oskuldsintyg och stämpling och försök till vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Vidare utreds behov av lagändringar i syfte att s.k. omvändelseterapi under hot eller på annat sätt tvinga någon att försöka förändra sin sexuella läggning ska vara förbjudet.«

Detta är med alla rimliga måttstockar ett bra förslag, som stärker individens rätt.

Vidare får vi se en skärpning av migrationspolitiken. Som libertarian hade jag hellre sett principen: Människor skall få bo var de vill. Men inte på andras bekostnad. Och inte om de hotar andras frihet, säkerhet eller egendom.

»Det ska ske ett utredningsarbete som ska få i uppdrag att se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen.« (sid 35)

Det går kanske att förstå tanken. Men det bär ändå emot att hindra människor som faktiskt vill och kan försörja sig själva. Detta för att inte nämna konsekvenserna när det gäller säsongsanställda inom skogs- och jordbruk, bärplockning m.m.

»Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel: Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.« (sid 37-38)

Detta är knepigt. Man kan inte straffa människor bara för att man ogillar dem. Ingen skall kunna straffas med mindre än föregående rättslig prövning.

I övrigt kan vi läsa om en skola som mer fokuserar på kunskap, bättre villkor för företagande, sänkt skatt på arbete och pensioner, lägre drivmedelspriser, ändrade 3:12-regler och. 300.000 skattefria kronor i ISK.

Public Service får vara kvar, aborträtten skyddas i grundlagen, tjänstemannaansvaret skall återinföras och man vill ha en svensk kulturkanon.

Ömsom vin, ömsom vatten.

Det är bara att fortsätta kämpa för frihet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och fri information - vilket inte skiljer så mycket från läget vid ett annat valresultat. Friheten måste alltid försvaras.

Samtidigt rymmer överenskommelsen mycket av bra borgerliga politiska principer och en dos sunt förnuft. Vilket vi inte hade fått med de rödgröna.

Jag röstade på den nya regeringen. Nu får vi en hel del reformer som jag tycker är bra. Och jag har en naiv förhoppning om att det är lättare att framföra saklig, rättighetsbaserad kritik mot en borgerlig regering än mot en socialistisk.

Det är som det är. Så intressant. Nu får vi förhålla oss till det.

Länk: Tidö-avtalet (PDF) »

Kan vänster och höger lära sig leva tillsammans?

Läs min senaste krönika i Bulletin innan den hamnar bakom betalvägg:

Kan vänster och höger lära sig leva tillsammans? »

"Om vi är rationella och ser verkligheten för vad den är istället för hur vi tycker att den borde vara – då bör det mesta vara hanterbart. Men det bygger på att vi tar oss samman.

Tyvärr är det inte där ribban ligger idag. Istället sätts narrativet om de rödgröna mot de blåbruna. Som om alla människor som tycker att socialism är en dålig idé skulle vara nazister?"

Borgerligheten och det fria samhällets fiender

Läs min senaste krönika i Bulletin:

Borgerligheten och det fria samhällets fiender »

»Vi har en borgerlighet som mest vill att staten skall lämna människor i fred. Och en vänster som anser sig själv vara god – och som i namn av detta vill tvinga människor till saker och ting. Det är rätt uppenbart vem som är den aggressiva parten här.«

Varför är borgerligheten så dålig på kommunikation?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Varför är borgerligheten så dålig på kommunikation?

"Vänstern spelar på människors känslor. Om inte även borgerligheten gör det (även om det bär emot) kommer vänstern att vinna på walk over."

Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

"Sverige behöver en principfast och modig opposition – som är kompetent och konsekvent. En opposition som vet varför den kämpar och åt vilket håll den vill gå.

Istället har vi en opposition som i allt väsentligt köper socialdemokraternas agenda, problemformuleringar och världsbild. Detta förstärks sedan av traditionell media, som tvingar borgerliga politiker att spela på fel planhalva genom vinklade premisser och tiltat ämnesval."

Dags för ny politik och nya politiker

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Dags för ny politik och nya politiker »

"Corona-krisen har (liksom tidigare flyktingkrisen) fört det med sig att blottorna i systemet blivit synliga. Sverige är ett väldigt exotiskt land. En självproklamerad moralisk stormakt med en feministisk regering som inte förmår upprätthålla och sköta samhällelig kärnverksamhet."

Ett regeringsskifte är nödvändigt, men inte tillräckligt

De rödgröna har förbrukat allt förtroende. De bör hållas borta från statens kärnverksamhet - eftersom de är inkompetenta. Och de bör hållas borta från makten - eftersom de värderar sin egen makt högre än allmänintresset.

Men att bara byta regering löser inte alla problem. Dessa har sin grund i den rådande politiska kulturen, i en förvaltningskris och i en maktobalans mellan staten och individen.

I en socialistisk stat styrs allt uppifrån. I ett borgerligt samhälle pågår en ständig, spontan evolution underifrån. I en socialistisk stat lägger sig politiken i nästan allt. I ett borgerligt samhälle fokuserar det offentliga på ett fåtal viktiga gemensamma uppgifter.

Frågan är om den svenska borgerligheten förmår att förhålla sig till detta - eller om den har internaliserat vänsterns verklighetsbild, problemformulering och förhållningssätt.

Min önskelista:

• Offentlig kärnverksamhet måste fungera - utan att störas av politiska experiment.
• Kompetens, skicklighet och duglighet skall prioriteras (istället för partibok) inom offentlig verksamhet.
• En rimlig nivå av tjänstemannaansvar måste återinföras.
• Offentlig verksamhet måste ständigt utvärderas, så att den ger valuta för skattepengarna.
• Polis och rättsväsende måste tillföras tillräckliga resurser för att upprätthålla allmän ordning och garantera skydd för medborgarnas säkerhet och egendom.
• Försvaret måste tillföras tillräckliga resurser för att utgöra ett trovärdigt försvar mot yttre fiender.
• Sverige måste ha ett företagsvänligt klimat och en ekonomisk tillväxt som kan garantera samhällelig kärnverksamhet och välstånd.
• Bidragsinvandringen måste stoppas - samtidigt som Sverige skall vara öppet för människor som på ett trovärdigt sätt kan försörja sig själva och bidra till vårt samhälle.
• Utbildningsväsendet måste få arbetsro och låta eleverna utvecklas utifrån sina skiftande förutsättningar och begåvning.
• Ett fritt utbyte av information, åsikter och kunskap är centralt för samhällets utveckling.
• Makten skall utövas öppet och transparent.
• De mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna måste alltid garanteras.
• Alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
• Makten måste decentraliseras - i möjligaste mån ända ner till civilsamhället och individen.
• Det måste bli slut på politiska pekpinnar, morallagstiftning och politiskt korrekt elitism.
• Offentlig verksamhet som inte är central för ett fungerande samhälle bör avvecklas och i förekommande fall överlåtas till civilsamhället och marknaden.
• Den enskilda individen skall ha så stor frihet och så mycket makt över sitt eget liv som möjligt.
• Människor måste betros med eget ansvar.
• Sverige behöver färre lagar och mer ordning.

Men där befinner sig inte den svenska borgerligheten idag. Dessutom får jag en känsla av att dess företrädare ofta inte förstår eller ens känner till de bakomliggande principerna.

Skillnaden mellan socialister och borgerliga

Vänstern vill att

färre människor skall vara rika.

Borgerligheten vill att

färre människor skall vara fattiga.

Vänsterns skamlöshet och borgerlighetens diskreta skam

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vänsterns skamlöshet och borgerlighetens diskreta skam »

"Debaclet kring den moderate riksdagsmannen Hanif Bali riktar ljuset mot något intressant. Vänstern drar sig inte för vilka fula knep och tjuvnyp som helst. Borgerligheten är å andra sidan – med några få undantag som Bali – saklig, artig och väluppfostrad. Den är inte beredd att ge sig in i ett drängslagsmål. Den saknar vinnarskalle. Därför kan Socialdemokraterna fortsätta göra sig breda och betrakta landet som sin egendom."

Är det dags att låta Alliansen dö?

L & C har fastnat i en tanke-loop där S förväntas stödja en bred Allians-regering. Eller att S ingår ett regeringssamarbete med Alliansen, utan att för den sakens skull få statsministerposten.

Men det kommer helt enkelt inte att ske.

Trots detta vägrar L & C att släppa fram det enda möjliga renodlat borgerliga alternativet, det vill säga en M- eller M+KD-regering.

Så det kanske börjar bli dags att tänka tanken att ge upp Alliansen och låta mittenpartierna ingå i en regering med det röd-gröna blocket - med Stefan Löfven som statsminister. För det är ju däråt de drar, eller hur?

L+C+S+MP har 167 mandat. Med V 195 mandat, klart över den magiska 175-gränsen.

M+KD har 92 mandat. M+KD+SD har 154. Så en L+C+S+MP-regering behöver inte ens aktivt stöd från V - även om M+KD+SD skulle rösta nej.

Kom inte och påstå annat än att mittenpartierna är mycket väl medvetna om dessa siffror. Allt annat är god min i elakt spel. Vad vi nu ser är hur L & C trampar vatten, till dess att de med spelad motvillighet sätter sig i regering med S & MP. Och då är det kanske lika bra att göra pinan så kort som möjligt.

Sedan kan S suga musten ur mittenpartierna, på samma sätt som de gjort med MP. Lägg till det en kommande lågkonjunktur, usla tillväxtsiffror, ett EU-samarbete i gungning, en tafatt integrationspolitik och allehanda samhällelig kärnverksamhet i kris. L & C kommer trots detta att kasta sig på svärdet - helt enkelt eftersom de sätter sina maktambitioner framför allt annat.

Det kommer att kallas att ta ansvar för landet i ett besvärligt läge. Visst.

Det blir fyra förlorade år till. Men det skulle ge M och KD en chans att driva borgerlig politik på riktigt, om än i opposition. Vilket nog vore nyttigt för dem. L & C kommer att drabbas av en besvärande svekdebatt. Och SD kommer att dra till sig än fler missnöjesröster, främst från S.

Sedan får väl den återstående borgerligheten och alla frihetliga krafter ägna resten av mandatperioden åt att detronisera S inför valet år 2022. Sossarna befinner sig ju trots allt redan i en mycket lång utförsbacke.

Något är ruttet inom den svenska borgerligheten

De borgerliga partierna gick in i Decemberöverenskommelsen med öppna ögon. De har underlåtit att fälla en socialistisk regering. De tonar ner sin egen politik och identitet. Så det är knappast något att förvånas över att Allianspartierna släppte igenom den nya sjukvårdsskatten i riksdagen.

Något är uppenbarligen ruttet inom den svenska borgerligheten.

Det har pågått länge. Mycket som man motsatte sig när besluten fattades har "normaliserats" och ses nu för tiden som okontroversiellt bland Allianspartierna. Men det finns goda skäl att anta att sådant som var principiellt oacceptabelt i går är lika principiellt oacceptabelt idag. Det som har förändrats är de borgerliga partierna – som glidit vänsterut, köpt vänsterns problemformuleringar och övergivit sina principer.

Även om högerflanken inom Alliansen bara anser sig ha förflyttat sig mot mitten, så innebär det att hela det svenska politiska spektrat förflyttats vänsterut. (Håll ett gummiband med ett gem fastsatt på mitten mellan händerna, rör ena handen mot mitten – och se hur även mitten förflyttas.)

Mängden trams i den svenska samhällsdebatten expanderar i takt med hur mycket utrymme det ges. Och när ingen står upp för rimlighet, sunt förnuft och frihet – då blir det som det blir.

Mycket är Fredrik Reinfeldts fel. Han ledde avideologiseringen av Moderaterna och släppte bollen på sakområde efter sakområde. Han ödelade årtionden av borgerlig opinionsbildning. Han gjorde ett idédrivet parti till ett maktdrivet. Men vad skall man med makt till om man inte vet vad man skall göra med den?

Anagrammaskinen noterar: Anar nya metoder; ana enormt yrande; nya arma troende; rena nya armodet; ana en ny moderat; nya moderatrean – Nya Moderaterna.

Mycket talar för att den svenska borgerligheten är förlorad för gott. Det är en sak att göra fisksoppa av ett akvarium – men att göra det motsatta är svårare, för att inte säga omöjligt.

Friheten och det sunda förnuftet behöver nya, tydliga röster i svensk politik. Därför kandiderar jag till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet.

Ministären Löfvens utdragna dödskamp

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Ministären Löfvens utdragna dödskamp »

"Jag vet att Alliansen inte är direkt regeringsfähig, den heller. Men nu är det som det är. Det finns inte – och kommer med en treblocksriksdag inte heller att finnas – något perfekt tillfälle att gripa makten. Det är bara för Alliansen att stiga ur sin bekvämlighetszon och göra det."

Transportgate är konsekvensen av en medvetet förd politik

Spontant kan man tycka att Riksrevisionen bör granska Transportstyrelsen och dess företrädare mycket noga. För visst kan man misstänka korruption i en så våldsamt misskött upphandling.

Men jag tror att detta är en mer svensk historia. Det handlar om högre myndighetschefers inkompetens - som blommat ut utan att en enda sedelbunt bytt ägare. Om politiker vars uppblåsta självbild är på väg att spricka i sömmarna. Samt om makt- och vänskapskorruption.

Det är ju så det blir när man sätter politiskt rätttrogna karriärbyråkrater till chefer istället för kompetent folk. Känn DDR-vibbarna.

Som Dan Eliasson. När han var chef för Försäkringskassan lät han radera miljontals mail, som behövdes för internutredningar. (Länk) Det borde vara åtalbart. Istället belönades han med posten som Rikspolischef, vilket inte heller går så bra. Och så där rullar det på.

Åter till Transportstyrelsens sparkade chef, Maria Ågren. Ur Säpos utredning...

I ett förhör med Säpo från januari i år berättade hon att hon "... levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen. Hon uppger att hon naturligtvis inte hade dokumenterat det hela om hon vetat att det var olagligt. Det hade betraktats som korkat." 

I samma förhör finns att läsa:"Maria fick även information att man hade gjort avstegsbeslut tidigare och att det var en del i en rutin som man kunde ta till när det behövdes."

(Länk)

Tro inte att detta är unikt för Transportstyrelsen. Sådant förekommer hela tiden. Den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig helt enkelt stå över lagen. Man ser inget märkligt i det. Man förstår inte ens vad som är fel.

Och varför gav regeringen Ågren en riktad löneförhöjning - efter att skandalen var ett faktum, men innan hon tvingades avgå? Som plåster på såren?

Nu är det dags för dramats nästa akt. Idag, måndag, skall statsminister Löfven hålla presskonferens. Det kan bli intressant.

Minst lika intressant är att se hur den så kallade oppositionen tänker hantera saken. Den kan ju inte fälla regeringen - trots att det är möjligt - eftersom den inte känner sig upplagd för att regera. Och att fälla enstaka statsråd är på sin höjd symbolpolitik. Det gör inget för att förändra Systemet.

För det är ju där problemet ligger. Det vi ser är inte bara en godtycklig skandal - det är socialism. Det vill säga långtgående politiska maktambitioner i kombination med tilltagande byråkratiskt välde. Vilket alltid går åt helvete.

Det är denna socialism de svenska borgerliga partierna inte kommit sig för att rulla tillbaka - trots gott om tid i regeringsställning. Varför återinförde de inte något slags reellt tjänsteansvar? Varför gjorde de inget åt den maffia-artade utnämningspolitiken? Varför har de inte ställt sig på folkets och allmänintressets sida - mot överheten?

Ständigt har borgerligheten låtit socialismen segra - genom att i efterhand stillatigande internalisera allt djävulskap som sossarna har ställt till med. Detta så till den milda grad att dess företrädare glömt vad som är viktigt och själva blivit sossar.

Jag vill minnas att jag varnat för just sådant här - i årtionden.

Stöd denna blogg - länk »

Så vinner borgarna valet. Om de vill.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Så vinner borgarna valet. Om de vill. »

"Tänk vilken succé det skulle kunna bli i valet: En modig, konsekvent, kompetent borgerlighet som förhåller sig rationell till verkligheten, styr upp den offentliga kärnverksamheten, rensar upp i byråkratin och ger människor mer frihet och makt över sina liv. En borgerlighet som står över medias tjatter och spelteorier. En borgerlighet som talar direkt till alla hyggliga människor."

Det okända politiska alternativet

För att måla med en extremt bred pensel: Vänstern är kreativ och känslosam men saknar ordningssinne, ansvarskänsla och förmåga att se konsekvenser. Högern är i stort sett tvärt om. Vänstern är ofta gapig och högern saknar inte sällan social kompetens.

Båda grupperna vill bestämma över folk – med tvång, om så krävs. Vänstern genom att försöka ändra på människor och högern genom att vilja upprätthålla en hög grad av ordning.

Båda grupperna är sina egna fiender. Vänstern, då den tror att solidaritet är något som går att kommendera fram uppifrån – när sådan bara kan växa underifrån, ur civilsamhället och äkta mänskligt engagemang. Högern tror att ordning kan skapas genom att behandla människor styvmoderligt – när stabila system i själva verket bäst växer fram ur spontana processer, som i sin tur förutsätter ett stort mått av frihet.

I samhällsdebatten blir tonläget allt högre, förmågan till sansad och konstruktiv diskussion tycks vara obefintlig och maktambitioner prioriteras framför viljan att lösa verkliga problem.

Resultatet blir inte sällan att samhällelig kärnverksamhet missköts och att problem skjuts på framtiden, tills de blir verkligt akuta och därmed onödigt svåra och dyra att hantera.

För att komma ur detta träsk krävs – till att börja med – något slags formel för sansad samhällelig samvaro som låter var och en vara salig på sin tro. En minsta gemensam nämnare för fredlig samexistens, helt enkelt.

Det enda alternativ som i möjligaste mån undviker att skapa förtryckare respektive förtryckta är frihet. Att i så stor utsträckning som möjligt låta människor leva sina liv efter eget huvud.

Med risk för att upprepa mig: Människor skall ges så stor frihet som möjligt. Gränsen för individens frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Grundläggande demokratiska fri- och rättigheter skall upprätthållas och alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga.

Svårare än så behöver det inte vara.

De som sedan vill leva enligt en viss uppsättning regler som baseras på principer, övertygelse, tro, idéer, engagemang eller föreställningar skall få göra det utan tillrättavisningar – så länge de inte skadar eller tvingar sig på andra. Lev och låt leva.

Vilket för övrigt är en utmärkt formel för ett tryggt, mänskligt och fredligt samhälle – med ett stort mått av ordning vad gäller sådant som verkligen är viktigt.

Mycket som idag hanteras av det offentliga sköts för övrigt bättre av människor själva, av civilsamhället och av marknaden. På frivillighetens, pluralismens och ödmjukhetens grund. Vilket dessutom kommer med en bonus. Då skapas många olika alternativ, vilket låter individen göra det val som passar henne bäst och gör henne lycklig.

Människor växer med eget ansvar, men krymper om de sätts under förmyndare.

Sverige skall vara ett land av fria medborgare, inte undersåtar.

Borgerligheten trampar vatten

Moderaterna vill att Alliansen skall ha ett gemensamt budgetförslag. Men de är inte beredda att driva igenom ett sådant (med stöd av SD) just nu – eftersom det skulle öka risken för att Alliansen drabbas av samma sak (och därför skulle göra en Alliansregering än mer beroende av SD).

Som om sossarna skulle bry sig om fair play? De kommer tveklöst att utnyttja varje tillfälle att fälla en framtida borgerlig budget – om de får chansen.

För övrigt är Moderaterna just nu inte speciellt intresserade av ett nyval. Och så tycks de bråka internt, dels i sak och dels för att de tagit de gamla MUF-striderna med sig in i riksdagen.

Mittenpartierna tycks vilja bryta ut saker ur budgeten – för att undvika diverse skattehöjningar. Även detta går att göra (med stöd av SD). Och det är inget nytt, så har de rödgröna och SD redan gjort under förra mandatperioden. Men där säger Moderaterna nej.

Man velar, helt enkelt. Vilket är ett beteende som över tid brukar skrämma bort väljare.

Ny, deprimerande statistik från polisen är en annan sak som Alliansen borde ta tag i. Inget kommer att bli bättre och Eliasson kommer att sitta kvar – om inte det politiska priset blir allt för högt för regeringen. Därför borde det vara öppet mål att väcka misstroendeförklaring mot inrikesminister Ygeman (S). Men inte ens det förmår man. (Möjligen på grund av att Allianspartierna är medskyldiga till den olycksaliga polisreformen.)

Den rödgröna regeringen är värdelös. Alliansen håller på att göra sig själv irrelevant. Och ju större SD blir – ju mer kommer svensk politik att gå i baklås.

Det skulle inte förvåna mig om många väljare kommer att stanna på soffan. Vilket inte är det sämsta – eftersom det är en signal om att man varken vill ge politikerna ansvarsfrihet eller förnyat förtroende.

När det brister för den borgerliga människan...

En återkommande reflektion som roar mig är att vänsterfolk – som ser sig själva som så goda och solidariska – i vardagen ofta förefaller vara tämligen hänsynslösa, egoistiska, enkelspåriga och ohyfsade.

Detta medan den borgerliga människan oftare (men inte alltid) är hänsynsfull, hjälpsam, logiskt resonerande, lyssnande och artig.

Den borgerliga människan är dock inte beredd att ta hur mycket skit som helst. Det finns en gräns som, när den passeras, får det att brista även för henne. Jag tror att vänstern inte riktigt har klart för sig vilka konsekvenser det kan få.


Till att börja med är det nu för tiden oftast borgerliga människor som är verksamma inom den produktiva sektorn – medan rödgröna antingen jobbar inom det offentliga eller driver en politisk agenda som går ut på att sätta sprätt på så mycket som möjligt av andra människors pengar.

Detta är grundkonflikten: Borgerligheten betalar notan medan vänstern pissar i rabatten. Som regel är den borgerliga människan för väluppfostrad för att göra affär av detta. Men, det finns som sagt en gräns...


Även om det uppenbart finns en irriterande dumhöger – så vågar jag ändå säga att den borgerliga människan som regel är mer resonerande, mer logisk, mer förutseende, fredligare och mer ansvarstagande än de rödgröna.

Vänstern – å andra sidan – nöjer sig oftast med känsloreaktioner (som inte sällan är direkt kontraproduktiva), plakatpolitik, dogmer och att kasta gatsten. Vänstern är även mer benägen att vilja tysta sina motståndare, ibland rent av med våld.

Tro inte annat än att den borgerliga människan – trots sitt behärskade yttre – noterar, irriterar sig på och oroar sig över detta.


Ta flyktingfrågan som exempel. Borgerliga människor oroar sig över att det inte finns jobb till de nyanlända, att dessa ofta är outbildade, att det inte finns bostäder till dem och över att de blir en belastning i ett redan överansträngt välfärdssystem. Och de vet vem som kommer att få betala för kalaset...

Vänstern, däremot, hävdar att det visst går att ha en generell välfärdspolitik och 2015 års migrationspolitik samtidigt. Verkliga problem som en akut bostadsbrist (och då har bara en bråkdel av alla som kom under migrationsvågen slussats ut i kommunerna ännu) viftas undan, trots att konsekvenserna lär komma att bli högst påtagliga.

Får vänstern som den vill lär det – ironiskt nog – bli den som slutligen krossar den svenska välfärdsstaten. Under synnerligen stökiga former, skall tilläggas.

Borgerlig kritik avfärdas i sammanhanget från rödgrönt håll som rasism – vilket inte bara är sakligt fel utan även en direkt oförskämdhet och en förolämpning.


Eller det här med postmodern verklighetsförnekelse, feminism driven in absurdum och identitetspolitiskt trams. Tro inte annat än att det är en blodtryckshöjare för den borgerliga människan.


På sina håll börjar vi nu se tecken på hur borgerlighetens civiliserade fasad är på väg att rämna – som en reaktion på alla djävla stolligheter.

Det är, i vissa delar, ingen vacker syn. Men vad hade man väntat sig när till exempel polisen slutar fungera, det offentliga på område efter område blir allt sämre på att leverera och skatterna höjs?

I denna situation är det förödande att vi inte har någon fungerande, frihetlig borgerlig politisk opposition. Vilket leder till att många borgerliga människor (och de riktiga arbetare som finns kvar inom sossarna) drivs i armarna på Sverigedemokraterna. Där riskerar de att långsamt anamma SD:s retorik, tankemodeller och politiska liturgi. Vilket är allvarligt och deprimerande – på flera plan.

Så... javisst. Svensk politik håller på att polariseras på ett sätt som kan vara direkt farligt. Och det är vänsterns hämningslösa idioti och ansvarslöshet som driver denna utveckling.

Det rör på sig i migrationsfrågan

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det rör på sig i migrationsfrågan »

"Det är som att det går en skälvning genom landet. Till sist förefaller det sjunka in att man inte kan ha öppna gränser och en generell välfärdsstat samtidigt. (...) Lagom till att eftertanken börjar sprida sig i resten av samhället, håller Socialdemokraterna på att drabbas av ett inre partiuppror – till förmån för den gamla, mer generösa flyktingpolitiken."