Låt mig fundera högt en stund...
Den militanta islamismens kärna är konservativa religiösa fanatiker, som är IS och andra terrororganisationers ideologiska kärna.
I nästa lager finns dessa organisationer som sådana. De har en stor väpnad gren, men också en omfattande logistisk verksamhet – inte minst på propagandaområdet.
Terrororganisationernas fotsoldater kommer från olika bakgrund. Vi har dels de människor i den muslimska världen som mer eller mindre frivilligt dras in i verksamheten. Sedan har vi starkt troende, som följer uppmaningen att ansluta sig till "kalifatet". Och så har vi ett antal unga människor i västvärlden som radikaliseras och antingen reser till Mellanöstern för att slåss eller som bildar (ofta autonoma) terrorceller som kan slå till i vår del av världen. (Samt skapar en miljö som uppmuntrar och glorifierar sådant beteende.)
Den sista gruppen intresserar mig speciellt. Det är främst den vi kan nå och möjligen påverka.
Detta leder mig till en intressant artikel i Newsweek – Jihadi Cool: Why Belgium’s new extremists are as shallow as they are deadly »
Några nedslag i texten...
These European attackers are not like the Al-Qaeda members of old—the radicalized adherents to fundamentalist Islam. Many of these new age killers were small children when the World Trade Center fell in 2001 and have spent much of their lives watching major wars in Afghanistan, Iraq and now Syria. Their knowledge of Islam is quite limited; they are more like jihadi hipsters than dedicated Islamists, or what some experts in the intelligence community call “jihadist cool.” They celebrate what the Dutch coordinator for security and counterterrorism called “pop-jihad as a lifestyle.” (...)
In other words, these are not intellectual Muslims with long beards and Korans in hand; labeling them jihadis or radical Islamists would be, to them, the highest compliment. In another time or another circumstance, these are young people who would be called losers or narcissistic punks—although they are punks who murder. (...)
These shallow Islamists have proved to be a challenge for European countries that use a traditional de-radicalization program for Muslims lured into the world of radical fundamentalists: It’s hard to re-educate people about Islam when they knew almost nothing to begin with. In what may be the most representative event depicting the nature of these new Islamist extremists, two British Muslims, both 22, purchased copies of Islam for Dummies and The Koran for Dummies in August 2014 just before they boarded a plane on the first leg of their trip to join ISIS fighters in Syria.Jag tror det ligger mycket i detta.
Det leder mig tillbaka till en tes jag länge har drivit på denna blogg: Om inte samhället erbjuder intressanta och lockande alternativ för unga i utsatta områden – då har de ingen annan stans att ta vägen än till lokala religiösa predikanter eller kriminella gäng.
Låt mig nu citera Johan Norberg, i dagens Metro:
Vad är det de vill? frågar vi förtvivlat efter varje dåd. Men vi vet. De vill detta. De säger det till sitt fotfolk och skriver det internt. IS vill splittra oss, för att ”förstöra gråzonen” – den där frizonen där vi lever sida vid sida, oberoende av tro och bakgrund. De vill ingjuta skräck på båda sidor, så att ingen längre vågar vara där, så vi sluter oss inne och riktar vapnen utåt. De vill att vi ska förfölja och utvisa muslimer, så att de ska kunna försörja sin mördarmaskin med ett ständigt tillflöde rekryter, och starta det apokalyptiska kriget mellan civilisationer. De har gillrat en fälla och många tycks längta efter att kasta sig huvudstupa i den.Detta är en viktig insikt. I vart fall om man vill finna något slags konstruktiv lösning på problemet.
Det finns faktiskt något hoppfullt här. Dessa människor kan nås, påverkas och erbjudas alternativ.
Men jag är rätt övertygad om att det inte är Mona Sahlin, kommunala tjänstemän och socialtanter som kan skapa dessa alternativ.
Det gäller att istället erbjuda sådant som är mer intressant, lockande och välkomnande. Exakt vad detta är, det vet jag inte. Det finns helt säkert många olika svar. Men jag är rätt övertygad om att det i huvudsak är civilsamhället och marknaden som kan erbjuda dessa alternativ.
Soft power, helt enkelt.
Jag ser för övrigt inte så värst många andra taktiska möjligheter. I vart fall inte om man på riktigt är intresserad av att skapa ett samhälle där människor lever i fredlig samexistens.
