Att det missionerande kopimistförbundet blivit registrerat som religiöst samfund har väckt en del uppmärksamhet de senaste dagarna.
På sina håll har kommentarerna varit förklenande och nedlåtande. Visst. Kringsvävande andeväsen, brinnande buskar och böghat är ju så mycket bättre, mer logiskt, klokare och trovärdigt. Not. (Möjligen påstås Jesus ha utfört några rätt imponerande masskopieringar. Hur skall fiskarna, bagarna och vinodlarna få betalt?) Siewert Öholm får bli hur upprörd han vill, men hans världsbild gäller inte längre.
Ett par tankar...
Det är nog ett misstag att avskriva kopimisterna som ett studentikost upptåg. Visst, det är en kul grej. Men här finns ett underliggande tankegods som är intressant att diskutera. Och det presenteras på en helt ny arena, i en helt ny kontext. Om detta får fler att börja tänka och analysera på ett kritiskt sätt, då är det i sig en bra sak.
Kopimismen är också en gamechanger då den traditionella politiska sfären inte kan förhålla sig till den. Kopimismen kommer nog inte att diskuteras på Major Björklunds morgonbriefing. Det politiken inte förstår, det som inte faller inom standardmallarna – det väljer politiken nämligen att ignorera. Därmed flyttar sig politiken ytterligare lite bort från det som sker här ute i verkligheten.
Den internationella uppmärksamheten kring kopimismen är också intressant att studera. Detta har varit en nyhet i allt från Mumbai till Rio, Kapstaden, Perth, Huston, Manilla och Smolensk. Fenomenet har blivit globalt uppmärksammat redan innan det hunnit bli viralt. Det kan ses som en signal om att här finns något intressant att plocka upp.
Detta är oerhört underhållande – en sida av informationssamhället, i ett vidare perspektiv, som få ens har funderat över. Samhällsdebatt på ett helt nytt, oinmutat slagfält, Assymetrisk informationskrigföring, typ.
