Helgvideos: Troll-gate, brittiskt val, klimatmodeller, & DEI

Youtube: Vad säger TV4:s SD-infiltration om SVERIGE? »

Youtube: Socialdemokraternas farliga kamp mot trollkonton »

Youtube: ‘I’m genuinely BAFFLED’ - Andrew Neil on Sunak’s summer election gamble | SpectatorTV »

Youtube: Klimatupplysningen: Därför ska du inte lita på klimatmodeller »

Youtube: "Diversity, Equity and Inclusion is the path to hell" – Niall Ferguson on U.S. College Campuses »

Youtube: How This Pen Changed The World »

Youtube: Now that is Funny »

Arga Andersson har fullständigt tappat koncepten

Från DN:

»Vid sidan om varningarna för ryska påverkansförsök upplever Magdalena Andersson att det också pågår en annan sorts kampanj mot hennes parti. På sociala medier sprids inlägg på temat ”Arga Andersson”, där S-ledaren framställs som ilsken och maktlysten. Trollkonton tar ofta över partiets kommentarsfält, menar hon, men angreppen kommer också från andra håll.

Magdalena Andersson nämner debattören och youtubern Henrik Jönsson, som har ägnat flera av sina program åt att kritisera partiet.

– Vem finansierar honom?, frågar hon.

– För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, inflikar pressekreteraren Mirjam Kontio.«

Med en sådan pressekreterare behöver Andersson inga fiender.

Finns det någon i dagens svenska politiska debatt som är mer saklig, artig och korrekt än Henrik Jönsson?

Tanken på att människor frivilligt finansierar idéer de gillar tycks inte finnas i Sossarnas föreställningsvärld.

Ovan min film "Arga Andersson - nu ännu argare" på Youtube som möjligen åsyftas i intervjun. If so, tar jag det som ett kvitto på att den träffade en öm punkt.

Och nedan »De (s)kamlösa« som säkert också betraktas som hat och hot av sossarna.

Moderat skattehaveri - triangulering till döds

I ett försök att frontförkorta i skattefrågan har Moderaterna klivit ut i ett kommunikativt träsk.

Men first things first: Utifrån den information vi har - så kommer skatterna netto att öka med i vart fall en miljard kronor nästa år.

Det vill säga att politiken får mer makt över människors liv. Under en borgerlig regering. Så borde det inte vara.

Jag har inget emot ännu ett jobbskatteavdrag. Varje sänkt skatt är en seger.

Men genom att finansiera detta genom att inte inflationsjustera brytpunkten för statlig inkomstskatt sänder man väldigt konstiga signaler.

Till att börja med är detta att säga att sossarna har haft rätt och moderaterna fel hela tiden. Vilket skuggfinansminister Damberg redan hämtat poäng på i media.

Socialdemokraterna, som själva tidigare alltid inflationsjusterat brytpunkten - gav plötsligt frågan en helt ny dräkt.

Nu heter det att inflationsjusteringen är en skattesänkning för de rika. De är skickliga, sossarna. Och totalt skamlösa. Detta är ett känsloladdat påstående som sätter sig direkt.

Samtidigt krävs det tid, tålamod och pedagogisk förmåga för att förklara varför ovan nämnda påstående är orimligt.

Att inte öka skattebördan i takt med inflationen är inte samma sak som att sänka skatten.

Det är att undvika att automatiskt höja skatten.

För inte så länge sedan försökte Moderaterna förklara just detta. Sedan insåg de väl att saklighet, rimlighet och sunt förnuft inte biter på sossarnas känslomässiga argument.

Så man frontförkortade. Vilket gav Damberg en chans att hinna först till tv-kamerorna och plocka hem sin verkliga poäng - att regeringen nu medger att S haft rätt och M fel hela tiden.

Frontförkoertningens collateral damage blev Moderaternas regeringsduglighet och förtroende.

Den skadan kan komma att väga tyngre än den möjliga taktiska vinsten i att ducka sossarnas argument genom att omfamna dem.

Detta är komplicerad materia. Men jag är inte övertygad om att regeringens taktiska val stöder det strategiska målet.

På köpet har Moderaterna låtit fördumningen breda ut sig.

Vidare är detta dålig borgerlig politik.

Att använda inflationen för att smyghöja skatten för den mest produktiva delen av befolkningen är inget bra sätt att stimulera företagande, kreativitet och skapande.

Sedan börjar jag få svårt att hänga med. Man bekämpar inflationen genom att höja räntan - vilket förväntas minska efterfrågan, vilket antas hålla inflationen nere.

Samtidigt kör man ut en bred skattesänkning, som ger folk mer pengar, vilket ökar den efterfrågan som man försöker pressa ner med ovan nämnda räntehöjningar...

Att sänka skatten är förvisso en bra sak. Det ger som sagt människor mer makt över sina egna liv.

Men att samtidigt både minska och öka folkets konsumtionsutrymme genom central styrning känns som något slags målkonflikt.

Speciellt om det bidrar till en onödigt hög inflation. Vilket - med den slopade inflationsjusteringen av brytpunkten - smyghöjer skatten för den mest produktiva delen av befolkningen.

Jag hoppas de vet vad de sysslar med. Men jag är inte helt övertygad.

Att först säga en sak (t.ex. inga höjda skatter) och sedan göra tvärt om skapar en förvirring som får de egna opinionsbildarna att tystna och väljarna att tveka eller gå till soffan. Det lärde vi oss redan 1985.

För övrigt är det en dålig idé att kissa på sina kärnväljare.

»A fine is a tax for doing something wrong.

A tax is a fine for doing something right.«

Jönssons lördagsvideo: Smutskastning - är demokratin hotad?

Youtube »

Bonusvideo: A New ‘War on Terror’ Would Be Just as Disastrous as the Original

Youtube »

Varför är borgerligheten så dålig på kommunikation?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Varför är borgerligheten så dålig på kommunikation?

"Vänstern spelar på människors känslor. Om inte även borgerligheten gör det (även om det bär emot) kommer vänstern att vinna på walk over."

Ondska - eller okunskap och tanklöshet?

Jag brukar predika att även om man ogillar SD, så bör man undvika att angripa deras väljare. De flesta av dem har en ytterst skissartad uppfattning om vad SD står för, utöver migrationspolitiken. Men det går ändå att förstå varför de röstar som de gör. Och att beskylla dessa väljare för att vara ondskefulla kommer bara att gör dem förbannade - och än mer bestämda i sitt val av parti.

Samma sak gäller vänstersympatisörer. Ideologin må vara både praktiskt omöjlig och i handling ondskefull. Partiet må ha hur mycket skit som helst i sitt historiska bagage. Men om detta vet den som mest bara är livsstils-vänster väldigt lite. Vänstern påstår sig vara snäll. Som regel räcker det för att många människor skall välja en vänsteridentitet utan att tänka efter före.

Tillskriv inte ondska sådant som kan förklaras med okunskap, tanklöshet eller grupptänkande.

Människor fattar som regel inte beslut utifrån fakta, logik och rationella parametrar. Istället är de styrda av känslor, reflexer och förutfattade meningar.

För den frihetligt sinnade kan det kännas vulgärt och ohederligt att använda sig av slugger-argument, att vädja till känslor och att förenkla komplicerade förhållanden till slagord. Men det är där striden står.

Fakta, saklighet och logik fungerar som regel bäst för att stärka de som redan är allmänt borgerliga i anden. Och det är viktigt, det också.

Men om man vill vinna nya själar - då måste man tänka utanför boxen.

Problemet är att det tänks för lite

Det är ett problem att människor tänker för lite. Vi fattar viktiga beslut utan att tänka efter. Vilket kanske inte är så konstigt. Det är helt enkelt bekvämast så.

Man skall vara snäll mot andra. Vänstern säger att den är snäll. Och så glider människor in i en vänsteridentitet som med tiden förstärks genom kognitiv bias. Sedan röstar de därefter. Vilket kan sluta i en stat som är allt annat än snäll mot människor.

Kärnkraftvek exploderar. Därför skall vi inte ha någon kärnkraft. Säger den som inte har hängt med i den tekniska utvecklingen. Den nya generationens kärnkraftverk kan inte explodera, de käkar gammalt kärnavfall och det slutliga avfallsproblemet är litet och högst hanterbart. Dessutom råkar de vara CO2-fria.

Problemet är att folk skjuter från höften. Och att vi ogillar att ompröva våra ställningstaganden.

Läs gärna Nobelpristagaren Daniel Kahnemans bok Tänka, snabbt och långsamt. Wikipedia kan förklara:

"The central thesis is a dichotomy between two modes of thought: "System 1" is fast, instinctive and emotional; "System 2" is slower, more deliberative, and more logical. The book delineates cognitive biases associated with each type of thinking..."

Enkelt uttryckt - vi går mest på autopilot. Den riktige piloten kopplas in först när något måste hanteras. Autopiloten är dessutom känslomässig.

Vi tycker synd om andra. Vi är rädda för andra. Vi tror de mest häpnadsväckande saker. Vissa ställningstaganden sker per default för att vi tycker om att känna oss präktiga. Vi ogillar förändring. Vi är vanligtvis lyckligt ovetande om fakta och samband. Det som verkligen förenar mänskligheten är lättja.

Vi ifrågasätter sällan. Vi är nästan aldrig villiga att ompröva en åsikt. Vi mopsar inte mot överheten. Vi vill inte ens lyssna till sådant som skulle kunna rubba vår världsbild, våra åsikter och vår sinnesro.

Ibland kan jag få intrycket att svenska folket inte vill tänka. Att vi likt folket i Huxleys Du nya sköna värld omger oss med så mycket distraktioner att vi kan hålla det fria, kritiska och analytiska tänkandet stången.

Hur skall man annars till exempel förklara att det inte finns någon debatt i Sverige om den övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning som håller på att rullas ut. I Tyskland är den debatten högst levande. Det är ofta man ser frågor som rör övervakning, internets frihet, det fria ordet och individens fri- och rättigheter på de tyska tv-nyheterna. I Sverige är det i stort sett tyst.

Har århundraden av fred förslappat oss? Har vi förlorat kontakten med verkligheten? Förstår vi inte vad som är viktigt? Eller vill vi helst inte tänka på saken?

Vi förutsätter allt för ofta att människor är rationella aktörer med full tillgång till relevant information. Så är det inte alls. Istället fattas beslut utifrån känslor, förutfattade meningar, lättja, grupptryck, fragment av partisk information och propaganda som vi utsatts för. Kognitiv dissonans leder inte nödvändigtvis till att vi omprövar våra ställningstaganden, utan kan snarare förstärka den uppfattning vi hade från början.

Det kan möjligen förklara varför allt är så tokigt och verklighetsfrånvänt som det är.

All kommunikation sker på mottagarens villkor

Det är i princip omöjligt att få människor att ta till sig en tanke eller att få dem att ändra en åsikt om man skäller ut dem. Speciellt om det sker inför andra människor.

För att nå fram måste information först passera mottagarens intuitiva filter. Det sorterar bort sådant man ogillar, sådant som hotar ens teser, sådant man inte förstår, sådant som kräver en ansträngning att analysera och sådant som förutsätter information som mottagaren (ännu) inte besitter.

Man måste helt enkelt sänka tröskeln genom att agna med något som upplevs som lättfattligt, angenämt och/eller välkänt.

Framförallt måste man lära sig att lyssna på andra människor. Om man inte förstår vad de tror, varför de tror detta och eventuella bakomliggande motiv - då är det oerhört svårt att möta dem med information, frågor och argument som upplevs som tillräckligt relevanta för dem för att accepteras eller ens uppfattas.

Man skall inte tro att det räcker med att ha rätt. Tvärtom visar det sig att kognitiv dissonans ofta istället stärker mottagaren i sin åsikt. Dessutom är bilden av verkligheten som regel viktigare för människor än den faktiska verkligheten.

Vad man kan göra är att försiktigt försöka starta tankeprocesser. Vilket ofta mer bygger på att mottagaren får tala av sig - och försöka förklara de saker du inte förstår. Det kan förvånansvärt ofta sätta hjulen i rullning. Därför är personlig kommunikation och samtal som regel betydligt mer effektiva vägar till förändring än masskommunikation och propaganda. (Även om propagandans makt inte skall underskattas.)

Dessutom brukar man vinna på att vara trevlig, empatisk och saklig. Vilket är något av en bristvara i dagens samhällsdebatt.

Det var mina fem cent, om någon är intresserad.

Några ord om Klimat-Greta

På sätt och vis tycker jag att Klimat-Greta är häftig. Jag gillar människor som har Aspbergers, eftersom de har ett rakt och osminkat sätt att kommunicera. Och jag upplever att kufiga människor ofta kan vara rätt coola, om man ger dem lite mellanmänskligt svängrum.

Däremot håller jag inte alls med henne om att det är dags att få panik i klimatfrågan. Panik är ett högst olämpligt förhållningssätt som lätt leder till förhastade, felaktiga och kontraproduktiva åtgärder.

Jag skrev en bloggpost som visade hur SVT försökte påskina att Greta hade »talat inför världens ledare« på klimatmötet i Polen - när hon i själva verket talade inför ett i princip tomt auditorium. Bloggposten blev viral och sedan dess betraktas jag som något slags auktoritet på allt Greta-relaterat, speciellt av tysk press. Men jag brukar bolla sådana frågor vidare till andra som vet mer om hur Gretas namn har utnyttjats på olika sätt.

För egentligen vill jag ha så lite med Greta-debatten att göra som möjligt. Jag tycker att det är obehagligt att klimatkampanjen lyfter fram ett barn i frontlinjen. Det gör det omöjligt att föra ens den sakligaste debatt utan att framstå som otrevlig och nedlåtande. Vilket ytterligare snedvrider och förgiftar klimatfrågan. (Men det kanske är några cyniska PR-konsulters avsikt.)

Det egentliga skälet till att jag skriver denna bloggpost är att jag är en smula orolig för Greta. Hennes personlighetsdrag i kombination med den fullständigt abnorma uppmärksamhet hon fått, det får mig att undra vad som händer när hypen kring henne lägger sig. Människorna i hennes närhet gör klokt i att se till att hon får en så mjuk landning som möjligt. För som alla som någon gång varit i den mediala stormens öga vet, så blir det väldigt tyst och tomt när världens blickar så småningom riktas åt annat håll. Vilket kan vara knepigt även för en vuxen människa med utvecklad känslomässig och social krockkudde.

Men jag undrar samtidigt, i sak... Greta som är som så ivrig att framstå som något slags klimatdebattens Jeanne d'Arc - borde inte hon vara en vän av kärnkraft? Som det rationella valet, som till och med ger mindre »klimatutsläpp« än de så kallade förnybara energikällorna? Speciellt med tanke på det effektivitets- och säkerhetsmässiga tekniksprång som kärnkraften befinner sig i.

Med detta hoppas jag ha tillfredsställt alla som tycker att jag skall kommentera Klimat-Greta. Jag kommer att i möjligaste mån att undvika att göra det i framtiden, helt enkelt eftersom jag tycker det är olustigt att kritisera ett barn - och då speciellt ett med lite säregna personlighetsdrag. Men jag fortsätter gärna diskutera sakfrågorna.

Bilden är ett montage.

Så stoppar du idiotiska politiska förslag

I efterdyningarna av voteringen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv kan det vara värt att fundera lite på hur politiska beslut fattas och hur man kan påverka dem.

Viktigast av allt är att komma in tidigt i processen - och att skapa buller.

Det är alltid enklare att påverka en fråga när den befinner sig i ett tidigt, skissartat stadium. Då finns det fortfarande utrymme för att framföra argument och för att ha en saklig debatt. Men ju längre in i beslutsprocessen en fråga kommer - ju mer binds folk upp för olika positioner, ju mer prestigeladdad blir frågan och ju mer tid och energi har politiker och byråkrater investerat i den.

Går man in tidigt i en fråga har man dessutom en möjlighet att definiera den, att sätta en debattram och att själv bli en auktoritet på området. Kommer man in sent har man inget att säga till om - och måste då leva med andras problemformulering.

Att komma in tidigt i processen innebär massor av jobb. Du måste själv ta reda på alla fakta. Du måste själv göra en konsekvensanalys. Och du måste vara säker på att du har rätt.

Å andra sidan kan du då själv bli en expert på frågan. Någon som andra hänvisar till, som media vänder sig till och som blir inbjuden till seminarier och hearings.

Ett problem i sammanhanget är att förklara så att folk begriper vad det handlar om och vad det får för konsekvenser. Andra människor måste vinna socialt kapital genom att dela din information. Och du måste paketera frågan så att den svarar på de tre frågor som är en förutsättning för viralitet: So what? Why should I care? What's in it for me?

Ofta innebär detta att man måste förenkla och att man måste hänvisa till principer som är grundläggande för en fri, demokratisk rättsstat. Folk måste fatta varför frågan är viktig.

Man måste dessutom vara tillräckligt tjockhudad för att stå pall när en armé av lobbyister från andra sidan anfaller. Vilket de inte bara gör i sak. Räkna kallt med att de även kommer att ge sig på dig som person.

Det är en fördel om man har en plattform att stå på. Som att man företräder en organisation. Att man är ledamot av till exempel riksdagen eller Europaparlamentet. Eller att man bygger och backas upp av ett nätverk på internet.

Slutligen gäller det att ha uthållighet. Dåliga politiska förslag tenderar att komma tillbaka i en eller annan form, gång på gång. När det gäller frågor som nätpolitik, medborgerliga fri- & rättigheter och demokratifrågor - då måste du vinna varje gång, medan det ofta räcker för motståndarsidan att vinna en gång.

Men om inte du tar fighten, då är risken att ingen annan kommer att göra det heller.

P.S.

Jag kandiderar till Europaparlamentet. Rösta på mig genom att ta en blank valsedel och skriv »Klassiskt liberala partiet« på den. Inget personnamn behövs, eftersom jag står överst på listan. Tack på förhand!

Moderaterna måste bli frimodigare

I vart fall för tillfället tycks stormen kring M-ledaren Anna Kinberg Batra ha bedarrat. Nu gäller det att hon tar in en extremt kompetent partisekreterare. Det finns en del möjliga kandidater, även om de flesta inte längre är inne i partimaskineriet.

Men en sak ligger främst på partiledarens axlar: Att vara visionär, sympatisk och underhållande.

AKB var inne på ämnet vid dagens presskonferens. Hon säger att hon inte känner igen sig i att hon uppfattas som stel och att hon inte ger raka svar. Men så är det. Hon behöver en bra coach för att inte bara framstå som kompetent – utan även rekorderlig och trevlig.

Erik Hörstadius formulerade en gång saken som att människor röstar på folk som de kan tänka sig att bada bastu med. Det ligger mycket i denna iaktagelse.

Sedan gäller det att beröra människor. En populär beskrivning av vad som gör saker virala i den digitala världen säger att materialet måste svara på ett antal frågor. »So what? Why should I care? What's in it for me?« Räkna inte med att människor kommer att internalisera abstrakta politiska budskap på egen hand.

I detta sammanhang finns en faktor till – förmågan att väcka starka känslor. Att få folk att känna engagemang och delaktighet. Att skapa hopp och visioner. Att spela på det vackra och det rörande. Att rida på rättmätig vrede. Att vara underhållande. Att göra politiken intressant och spännande.

Att ha en tydlig ideologisk grund underlättar i sammanhanget.

Moderaterna måste helt enkelt bli modigare, roligare och mer engagerande. Det är en uppgift för hela partiet – men framförallt för partiledaren.

Är väljarna upproriska eller bara uttråkade?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Är väljarna upproriska eller bara uttråkade? »

"Väljarna kan vara synnerligen otrogna. Den som uppskattar tacksamhet och lojalitet bör snarare köpa en hund än ägna sig åt politik."

Den mycket svenska hor-debatten

En socialdemokratisk minister skämtar efter Trumps valseger om att män inte bör ha rösträtt.

En tjänsteman i Moderaternas organisatoriska undervegetation kallar på skämt ministern för hora.

Politiker är inga stand-up-artister direkt. Och humor är som bekant som en groda – inte fullt lika rolig när man börjar dissekera den.

Sosseministern tycker alltså att det är roligt att skämta om att inskränka demokratin. Även om hon säkert inte menade allvar, så är det värt att notera.

Något Moderat-brat tycker det är kul att förolämpa genom att sätta ett förmodligen felaktigt epitet på ministern i fråga.

Om man nu skall göra Stor Sak av detta, avkräva svar och ställa mot väggen – då tycker jag nog faktiskt att det är ministern som uppvisat sämst omdöme.

Men det är väl inte det saken handlar om, kan man gissa. Istället är det fråga om att försöka kleta ner sina politiska motståndare för saker som egentligen inte förtjänar den uppmärksamhet de fått.

På något sätt är detta oerhört svenskt. Vi diskuterar hellre metafrågor än verklig politik. I detta är gammelmedia en starkt pådrivande kraft.

Så är det ju för övrigt i hela det svenska samhället – vi kan diskutera formfrågor till förbannelse samtidigt som praktisk verksamhet lämnas vind för våg. Hellre en konferens i de tunna luftlagren än hårt arbete. Hellre åsikter än handling.

Se, där finns ett verkligt problem att förhålla sig till.

Sällsynt – självkritik till vänster

Det finns faktiskt vissa vänsterröster som idkar en smula självkritik efter det amerikanska presidentvalet. Här Jonathan Pie a.k.a. Tom Walker.

Youtube »

Opinionen styrs av känslor, inte av fakta

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Opinionen styrs av känslor, inte av fakta »

Om en allt mer känslodriven politisk opinion, dess möjliga orsaker och tänkbara konsekvenser.

SD tänker satsa på känslor istället för fakta

Sverigedemokraterna skall satsa mer på känslor och mindre på fakta. Detta säger partitets kommunikationschef till Dagens Nyheter. [Länk»]

Det är förmodligen en framgångsrik strategi. Många människor bryr sig inte om fakta, logiska resonemang eller verkligheten. De ids inte följa eller ta del i en saklig debatt. Och partiet har ju redan nått stor framgång genom att arbeta med känslor – som rädsla och hat.

Frågan är vad mer känslor egentligen betyder. Tänker de bredda sitt känsloregister? Eller tänker de odla hatet och rädslan ytterligare?

Detta sätter fingret på en av de saker jag har svårt för med SD. Skall vi tala känslor – då föredrar jag hopp, kärlek, tillit, harmoni och glädje.

Dessutom är jag svag för evidensbaserad politik, logik och verkliga lösningar på verkliga problem.

Brexit: Lämna-kampanjens genidrag

I Storbritannien får de politiska partierna tv-tid för att presentera sig i valrörelsen. Den brukar de använda för snygga men lite präktiga och tråkiga informationsfilmer.

Det gäller även i folkomröstningen om det brittiska EU-medlemskapet. Ovan ser du en av Lämna-lägrets filmer, som även lär bli en viral hit på nätet.

Detta är vad man kan kalla ett nytt grepp.

Stanna-sidan är ursinnig och försöker få filmen stoppad. Vilket just nu håller på att blossa upp till ett praktfullt gräl.

Detta kan vara ett genidrag. Brittiska högerns egen Guy Fawkes rapporterar...

"Vote Leave say sign-ups are going well. A game based on Euro 2016 football targets a demographic that is usually apathetic, yet Eurosceptic. The caricature tabloid reading white van man has strong views, sound judgement and a healthy distrust of the ruling elite. This is one time when he definitely wants England out of Europe."

Länk: Gamification of the Referendum »
Youtube »

Stöd denna blogg »

Donald Trump, SD och de vises sten

Min senaste krönika hos Mårtensson:

Donald Trump, SD och de vises sten »

Hur man vinner väljare utan att behöva ägna sig åt tröttsam sakpolitik.

Frihetskampen måste bli mer än bara sekterism!

Varför är det så svårt för frihetens idéer att vinna politisk mark i Sverige?

Jag tror att en del av problemet ligger hos oss frihetsaktivister själva.

Vi har en tendens att uttrycka oss på ett sätt som visserligen är korrekt i sak – men svårtillgängligt för vanligt folk. Och om man ändå tar sig samman och uttrycker sig på ett vardagligt sätt, som människor kan ta till sig – då får man omedelbart bannor, tillrättavisningar och upprörda kommentarer från sina egna om att man avviker från korrekt liturgi eller rent av att man är oren i tanken.

En närliggande fråga handlar om kommunikation och känslor. Som det brukar uttryckas – högern har hjärna och vänstern har hjärta; högern argumenterar med fakta och logik medan vänstern använder känslor. Och visst är det så. Det är oerhört frustrerande när till synes oomkullrunkeliga fakta avfärdas med känsloargument. Problemet är dock att fakta och logik ofta inte alls är lika effektiva för att påverka människor som känslopjunk.

Skall frihetskampen vara mer än bara sekterism, då måste vi höja rörelsens sociala kompetens.

Det handlar inte om att ge upp fakta och logik – utan om att presentera budskapet på ett lättsmält sätt som berör människor.

Dags för nya grepp i övervakningsdebatten?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Reframing the surveillance debate »

Är det kanske dags för ett nytt och mer effektivt förhållningssätt i övervakningsdebatten?