Demonen i religionen

Religion handlar om makt. Makt över människors beteende. Och ofta vill de religiösa att vi skall bete oss på ett sätt som ansågs vara lämpligt för tusentals år sedan – då folk kämpade för sin och sitt kollektivs överlevnad, då vi inte kände till något av allt det som den moderna vetenskapen givit oss och då det var "rationellt" att vara rädd för mörkret, åskan, det okända och andra människor.

Ett exempel är kristendomens (och en del andra religioners) hysteriska förhållande till homosexualitet. För vad är egentligen problemet?

Visst, folk kan tycka illa om homosexuella – om de känner sin egen sexualitet hotad, om de upplever sig antastade eller om de helt enkelt tycker att vissa former av sexuella aktiviteter är äckliga. Varsågoda! Det finns så mycket i samhället som människor gillar eller ogillar. Men det är inte det som är grejen.

Vad är det som får djupt troende människor, som gärna ser sig själva som fromma, att mana fram demonen i religionen när det kommer till homosexualitet? Vad är det som får människor som annars talar om kärlek att hata andra för att de älskar?

Vad är det som får dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa något som, enligt alla rimliga måttstockar, inte kan anses vara något problem? Varför detta glödande hat? Varför allt detta kufande? Vad är det som får pingstpastor Green att riskera fängelsestraff för en svavelosande predikan?

Det enda svar som tycks stå att finna – och som de religiösa själva hänvisar till – är att det står att läsa att homosexualitet är synd i en tusentals år gammal bok. Det är inte ens en tillräckligt stor synd för att platsa in bland de tio budorden. Nej, det är en dussinsynd bland alla andra dussinsynder i bibeln – som alla, även troende, dagligen gör sig skyldiga till i vårt moderna samhälle. Bibeln säger att det är en synd att arbeta på vilodagen. Att äta fläskkotlett. Att odla olika sädesslag på intilliggande åkrar. La-di-da...

Det är verkligen svårt att förstå varför vissa kristna intar en medeltida, närmast islamistisk, fundamentalism när det gäller just homosexualitet.

Varför skapa ett problem där inget problem egentligen finns? Varför skapa en konflikt som är onödig – och som bara får kyrkan att framstå som löjlig i dagens moderna samhälle?

Samtidigt, i Ryssland.

"Han hittades i onsdags blodig i en lada intill sitt hus i byn Nikolskoje i Penza-regionen, 50 mil sydost om Moskva.

- Kuznetsov lade upp huvudet på vedkubben och började slå sig själv med ett vedträ, förklarade regionens viceguvernör Oleg Melnitjenko, enligt nyhetsbyrån Interfax."

DN rapporterar om att ledaren för den ryska sekt som inväntar jordens undergång i en jordhåla har hamnat på sjukhus med svåra skallskador.

"Den misstänkte sparkade sig själv i huvudet" som jag vill minnas att Jan Guillou en gång skrev i ett reportage om polisvåldet...

Länk»

Den tunna linjen

Det finns en tunn linje. Den skiljer engagerade och oroliga medborgare från rättshaverister.

När Thomas Hartman, förra SSU-basen Anna Sjödins pojkvän, skriver sin femtioelfte bloggpost om att Anna var prydlig, redig, ordentlig, oskyldig och nykter den där kvällen på Crazy Horse – då börjar han faktiskt glida över mot kuf-sidan...

Det är lätt chockartat när till och med sossar börjar tala om rättssäkerhet. Men det går över när de börjar haverera.

[Länk]