Riksdagsvalet: Vad händer nu?

Till att börja med: Om M+KD+L-regeringen inte avgår och SD och C inte fäller den, då kan den sitta kvar. För SD måste en sådan regering vara bättre än en rödgrön. Och C får en borgerlig regering utan SD.

Men om det inte flyger: Låt oss slippa den värsta rödgröna röran. Släpp fram en ren S-regering. Utan V, MP och C.

Då kan de göra upp fråga för fråga i demokratins högborg - riksdagen.

Då kan till exempel S+L+KD+M+SD göra upp om kärnkraften. Då kan vi slippa Nato-motståndare i regeringen. Då kan Miljöpartiet hållas borta från att ödelägga tillväxt, utveckling och framåtskridande. Då kan Vänsterpartiets terrorkramare hållas borta från taburetterna.

Och om man ser bortom det politiska spelet och till sakfrågorna - då finns det en majoritet för icke-socialistisk politik med C+L+KD+M+SD i riksdagen. Förutsatt att C inte binds upp i en S-ledd regering, vill säga.

Vi tar det igen: Det finns en majoritet för icke-socialistisk politik i Sveriges riksdag. Slarva inte bort det.

Svensk borgerlighet behöver en vision

Det här håller ju inte. Argument och fakta biter inte på stora väljargrupper.

Borgerligheten måste både ha rätt och vara omtyckt. Den måste få en massa knepiga människor att känna att det är hos den de vill hänga.

Vilket inte är det lättaste när man är stirrig och stressad av opinionssiffrorna.

En stor del av väljarkåren bryr sig inte så mycket om politik. Om de alls röstar, då röstar de för att de känner att de gillar någon eller något i politiken.

Var det inte Erik Hörstadius som menade att människor röstar på dem som de kan tänka sig att bada bastu med?

Knepigt det här. En gång i tiden var det inne att vara moderat. I de hemliga väljarundersökningarna fick partiet betyget kompetent och konsekvent.

Men det var kanske mest framgångsvågen som folk surfade på då. Thatcherismen. Partisekreteraren mumlade något om att folk gillar vår politik, men de gillar inte oss.

Svensk borgerlighet behöver en vision. Som ger människor något att tro på. Som kittlar deras drömmar. Som kan motivera folk. Hopp om en ljus framtid, trots orostider. En känsla.

Ett budskap om frihet och ansvar skulle kunna vara en idé. Ett gott samhälle där människor samexisterar under fredliga, civiliserade former. Det borde låta lockande.

Vad kan man till exempel inte göra med budskapet: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Vore inte det en värdegrund värd att kämpa för? Garanterad med allas likhet inför lagen och lika rättigheter inför staten. Ett samhälle som ständigt utvecklas till det bättre, utan något utopiskt slutmål.

Budskapet är begripligt och går att komma ihåg. Det rimmar med allmänt rättsmedvetande. De flesta vanliga människor håller reflexmässigt med.

Mot framtiden!

CC0 | Patreon »

Sossarna har tappat koncepten

Förklaringen till att Arga Andersson är så arg kan bero på långt framskriden kognitiv dissonans, orsakad av att partiets maktbegär gått ut över dess kontakt med verkligheten.

Bilden föreställer den socialdemokratiska partiordföranden Magdalena Andersson.

Hon tittar in i kameran samtidigt som hon håller på att skriva något på ett papper. Pennan är röd så att den syns tydligt. Miljön är klassisk, det skulle kunna vara på UD. Oppositionsledaren är iförd en prydlig svart dräkt.

Denna bild sändes ut på hennes Instagramkonto, ungefär samtidigt som statsminister Ulf Kristersson skrev på Nato-pappren i Washington.

Är det sossarnas amerikanska spin doctors som är i farten nu igen? Eller är det pressavdelningen som åter visat prov på bristande omdöme?

Andersson skriver bland annat »Sverige blir nu medlem i Nato, och därmed blir vi ett säkrare land. (...) Beslutet att ansöka om Natomedlemskap tog vi socialdemokrater med bred enighet i Sveriges riksdag.«

Hon lajvar alltså att skriva på Nato-dokumenten. Så utomordentligt fånigt.  Detta har inte bara hånats i sociala medier utan till och med i statstelevisionens humorprogram Svenska nyheter.

Syftet är naturligtvis att den opinion som med stor majoritet stöder ett Nato-medlemskap skall koppla ihop frågan med Andersson.

Då kan det vara värt att minnas att hon själv för två år sedan - efter Rysslands anfall mot Ukraina - hävdade att ett Nato-medlemskap skulle destabilisera vårt närområde. Till och med SD hann svänga i frågan innan sossarna.

Sedan beslutade sig Finland för att gå med. Då, men först då, skedde en total och plötslig polsvängning i det socialdemokratiska partiet.

Något självständigt beslut om att detta skulle vara principiellt rätt och bra handlade det inte om. Inte heller reflekterade någon över att den tidigare positionen i så fall måste varit fel. Snarare var det en fråga om ren opportunism.

Att sossarna har ändrat sig är en sak. Men det här med att Nato-anslutningen i allt väsentligt skulle vara deras förtjänst, det känns i sammanhanget skamlöst.

Cirkulera, här finns inget att se. Så här har vi alltid tyckt!

»Beslutet att ansöka om Natomedlemskap tog vi socialdemokrater med bred enighet i Sveriges riksdag« är i sammanhanget en väldigt krystad mening.

Det känns som att sossarna försöker ägna sig åt något slags subliminal påverkanskampanj. Vilket möjligen kan fungera på en del av befolkningen.

I mångt och mycket har verkligheten hunnit ikapp sossarna. På politikområde efter politikområde måste de nu svälja förtreten och göra helt om.

Vilket inte är helt lätt om man samtidigt är patologiskt oförmögen att medge att man någonsin haft fel, om något. Att Anderssonskan är så arg kan bero på långt framskriden kognitiv dissonans.

Plötsligt kommer Partiets egen retorik tillbaka och biter det i baken i olika frågor.

Varför skall till exempel sossarna inte betala skatt på vinsten för sitt lotteri? Är den egna profiten viktigare än pengar till skola, vård och omsorg? Är det inte längre häftigt att betala skatt?

Samtidigt har LO passerat en tipping point där det blir svårt att att försvara den så kallade facklig-politiska samverkan.

Varför skall de 59% av fackets medlemmar som röstar på andra partier tvingas betala för sossarnas partiverksamhet och valrörelser?

Är det lämpligt att facket sitter i knät på ett visst politiskt parti och till och med är representerat i dess verkställande utskott? Skall inte facket vara till för alla medlemmar?

Inte blir dessa frågor mindre besvärande av att man försöker förklara dem med att demokrati inte handlar om vad en majoritet av medlemmarna vill, utan om vad LO beslutar på sin kongress. Till vilken man måste vara sosse för att bli ombud…

När detta ifrågasätts framförs exakt noll rimliga eller sakliga argument. Än mindre märks någon självrannsakan. Sossarna förstår helt enkelt inte vad det är som är så stötande.

Istället omfamnar partisekreterare Baudin sin inre Orban och dundrar om att ifall det skall vara så här, då skall sossarna minsann använda lagstiftning för att »skada moderater och sverigedemokrater så mycket som det bara går«.

Saker och ting blir bara trassligare och trassligare för partiet.

För några veckor sedan lyckades Magdalena Andersson göra högerdebattören Henrik Jönsson till landets näst mest uppskattade mediepersonlighet, endast slagen av Leif GW Persson - genom att gå till hårt angrepp mot hans existens samtidigt som Sifo genomförde Medieakademins förtroendebarometer.

Vilket följdes av att hon tvingades backa från påståenden hon gjort i de tyska partikamraternas tidning. Allt skylldes på översättningen, trots att Andersson talar flytande tyska, efter studier i det kommunistiska Östtyskland sommaren innan muren föll.

(I samband med dessa studier var Andersson, enligt egen utsago, bland de första som deltog i demonstrationer mot det östtyska förtrycket. Flera månader innan de stora protesterna drog igång. Hon tog alltså inte bara Sverige in i Nato, utan tände dessutom den gnista som ledde till Järnridåns, kommunismens och Warszawapaktens fall. Imponerande.)

Samtidigt har arbetarrörelsen ett generationsproblem. De gamla arbetare som inte redan lämnat för SD är på väg att dö ut. Och delar av det nya proletariatet tycks ha problem med den påbjudna värdegrunden.

Folkrörelsemodellen har utvecklats till ett Eldorado för allehanda bidragsentreprenörer och bedragare. Det väcks frågor om kopplingar mellan partiföreningar och gängkriminalitet och extremism. Rörelsen korrumperas inifrån.

Den samlade bilden är den av ett parti som varit så fullständigt fixerat vid makten att det i övrigt förfallit, blivit otidsenligt och förlorat sin kontakt med verkligheten.

Det känns helt enkelt som att sossarna har passerat sitt bäst-före-datum.

- o -

Du kan prenumerera på mina längre texter till din e-post här »

Arga Andersson gör det - igen!

I TV4 säger Magdalena Andersson att det inte spelar någon roll om det är "alla" eller bara samhällsfarliga moskéer som SD vill stänga ner.

I sammanhanget är värt att notera att Tyskland (där S sitter i regeringen) stängt ner minst en samhällsfarlig moské förra året.

Så när Anderssons påstående i fråga sker i tysk socialdemokratisk partipress handlar det om mer än bara en nyansskillnad.

Men det hade väl sett konstigt ut om Andersson anklagat SD för sådant som sker under hennes egna partikamraters maktinnehav i Tyskland.

På något sätt blir det bara mer fel varje gång Magdalena Andersson yttrar sig.

If you are in a hole, stop digging.

Achtung, Andersson på tyska!

Så här beskriver Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson - i tysk partipress - det faktum att partiet kritiseras för att sälja lottprenumerationer på kredit till lättlurade pensionärer.

Google »To silence the opposition, the right-wing populists are prepared to gag the financing of Swedish social democracy by exploiting the legislature.«

Original »Um die Opposition zum Schweigen zu bringen, sind die Rechtspopulist*innen bereit, die Finanzierung der schwedischen Sozialdemokratie zu knebeln, indem sie dazu die Legislative instrumentalisieren.«

Hon får det att låta som om regeringen föreslagit att dra in sossarnas partistöd och stänga deras bankkonto.

Detta kommer alltså från ett parti som till stor del finansieras av LO - där 59% av medlemmarna inte ens röstar på partiet.

Skamlösheten.

Några till.

»The Sweden Democrats, for example, openly admit that their goal is a limited May Day parade.«

»Die Schwedendemokraten bekennen zum Beispiel offen, ihr Ziel sei ein eingeschränkter Erster-Mai-Umzug.«

Att några Sverigedemokrater sagt något korkat om 1:a maj innebär inte att rätten att ordna 1:a maj-tåg är hotad. Inte över huvud taget. Men Andersson får det att låta som om det ligger lagstiftning på bordet.

»The development we are observing in Sweden is in line with the actions of authoritarian right-wing regimes around the world. Where opposition and other critical voices are silenced in order to strengthen their own power.«

»Die Entwicklung, die wir in Schweden beobachten, liegt auf einer Linie mit dem Agieren autoritärer rechter Regime in der Welt. Wo Opposition und andere kritische Stimmen zum Schweigen gebracht werden, um die eigene Macht zu stärken.«

Så... oppositionen tystas. Vänligen berätta. Vem har tystats? Hur?

»We live in a time when authoritarian forces are on the rise again. Sweden's example shows how important and necessary it is not to give them power.«

»Wir leben in einer Zeit, in der autoritäre Kräfte wieder auf dem Vormarsch sind. Schwedens Beispiel zeigt, wie wichtig und notwendig es ist, ihnen keine Macht zu geben.«

Jösses.

Tanken att det kan vara de rödgrönas egen allmänfarliga politik som är orsaken till att "högern" har medvind har förmodligen inte föresvävat henne...

Arga Andersson har fullständigt tappat koncepten

Från DN:

»Vid sidan om varningarna för ryska påverkansförsök upplever Magdalena Andersson att det också pågår en annan sorts kampanj mot hennes parti. På sociala medier sprids inlägg på temat ”Arga Andersson”, där S-ledaren framställs som ilsken och maktlysten. Trollkonton tar ofta över partiets kommentarsfält, menar hon, men angreppen kommer också från andra håll.

Magdalena Andersson nämner debattören och youtubern Henrik Jönsson, som har ägnat flera av sina program åt att kritisera partiet.

– Vem finansierar honom?, frågar hon.

– För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, inflikar pressekreteraren Mirjam Kontio.«

Med en sådan pressekreterare behöver Andersson inga fiender.

Finns det någon i dagens svenska politiska debatt som är mer saklig, artig och korrekt än Henrik Jönsson?

Tanken på att människor frivilligt finansierar idéer de gillar tycks inte finnas i Sossarnas föreställningsvärld.

Ovan min film "Arga Andersson - nu ännu argare" på Youtube som möjligen åsyftas i intervjun. If so, tar jag det som ett kvitto på att den träffade en öm punkt.

Och nedan »De (s)kamlösa« som säkert också betraktas som hat och hot av sossarna.

Arga Andersson - nu ännu argare

Ibland blir folk arga när de ställs till svars för något de inte kan försvara.

Nästan ingen är villig att offentligt medge att man haft eller gjort fel. Allra minst politiker.

Då återstår att vända taggarna utåt. Att avleda och bekämpa kritik med aggressivitet. Vilket inte är speciellt konstruktivt eller hållbart i längden.

Detta leder oss till Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och hennes problem med verkligheten.

När Andersson i veckans partiledardebatt fick frågan om terror-romantik inom Socialdemokraterna släppte hon fram sin inre Greta.

Ilska. Tårar. Med darr på stämman bemötte hon statsministerns enkla och relevanta fråga med ett »Hur kan du göra så här!«

Att visa på verkliga förhållanden är oförskämt i Partiet. Det stör agendan.

Naturligtvis finns det terror-romantiker inom sossarna. Det går att peka på årtionden av gullande med allehanda palestinska organisationer. Att förneka det vore bara fånigt.

En stor del av Socialdemokraternas kärnväljare och ungdomsförbund kan på goda grunder sägas sympatisera med till exempel Fatah, PLO, Hizbollah och Hamas.

Sedan kan Arga Andersson bli så arg att hon självantänder när detta påpekas. Det ändrar inget i sak.

Fallet med Hamas-kramaren Jamal El-Haj saknar en bra lösning för partiets spin doctors.

Kritisera honom och du förlorar väljare (och kanske även partiaktiva). Försvara honom och du förlorar andra väljare, får löpa gatlopp i media och utsätts för besvärande kritik från dina politiska motståndare.

Damned if you do and damned if you don't. Men Magdalena Anderssons problem slutar inte där.

Bråket i Botkyrka antyder att det kan finnas en beröringsyta mellan Partiet och den nya systemhotande brottsligheten. Inte heller det är något sossarna kan medge.

Dessutom visar det sig att de nya väljarna ofta har kulturella och religiösa referensramar som rimmar illa med den svenska värdegrunden och den demokratiska rättsstaten. Vilket skapar en besvärande politisk dissonans.

Som lök på laxen kolliderar dessa medeltida referensramar med vänsterns nyvunna teorier om kön och identitet. Pronomen-brigaden skulle inte överleva fem minuter i Gaza.

För Socialdemokraterna går makten alltid före verkliga förhållanden, anständighet och förnuft. Ett av partiets främsta kännetecken är dess totala skamlöshet.

Ett klassiskt socialdemokratiskt förhållningssätt till problem är att låtsas att de inte finns. Vilket är en förklaring till många av dagens samhällsproblem.

Men att inte göra något är inte någon hållbar plan - oavsett om det sker av ideologiska skäl, lättja eller inkompetens. Eller för att det för tillfället är enklast så.

Medan den socialdemokratiska maktapparaten lägger stor energi på ideologiska experiment och på att hålla sina stödtrupper försörjda med skattepengar, faller sådant den samtidigt försummar samman. Det vill säga samhällelig kärnverksamhet.

Termodynamikens andra lag ger en vink om att om inget förändras - då blir saker och ting bara värre, i något slags enkelriktat flöde.

Vägen till helvetet behöver inte vara stensatt med goda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls. När man gör sig till omständigheternas och slumpens offer.

Om Socialdemokraternas har några andra strategiska mål än att äga Makten känns oklart.

Och taktiken att vänta och se istället för att ta tag i saker är olämplig, oansvarig och ohållbar.

Den fungerar dock, av opinionsmätningarna att döma.

Om man sätter makt före allmänintresse, före ett konstruktivt samtal och före sin egen värdighet vill säga.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Moderat skattehaveri - triangulering till döds

I ett försök att frontförkorta i skattefrågan har Moderaterna klivit ut i ett kommunikativt träsk.

Men first things first: Utifrån den information vi har - så kommer skatterna netto att öka med i vart fall en miljard kronor nästa år.

Det vill säga att politiken får mer makt över människors liv. Under en borgerlig regering. Så borde det inte vara.

Jag har inget emot ännu ett jobbskatteavdrag. Varje sänkt skatt är en seger.

Men genom att finansiera detta genom att inte inflationsjustera brytpunkten för statlig inkomstskatt sänder man väldigt konstiga signaler.

Till att börja med är detta att säga att sossarna har haft rätt och moderaterna fel hela tiden. Vilket skuggfinansminister Damberg redan hämtat poäng på i media.

Socialdemokraterna, som själva tidigare alltid inflationsjusterat brytpunkten - gav plötsligt frågan en helt ny dräkt.

Nu heter det att inflationsjusteringen är en skattesänkning för de rika. De är skickliga, sossarna. Och totalt skamlösa. Detta är ett känsloladdat påstående som sätter sig direkt.

Samtidigt krävs det tid, tålamod och pedagogisk förmåga för att förklara varför ovan nämnda påstående är orimligt.

Att inte öka skattebördan i takt med inflationen är inte samma sak som att sänka skatten.

Det är att undvika att automatiskt höja skatten.

För inte så länge sedan försökte Moderaterna förklara just detta. Sedan insåg de väl att saklighet, rimlighet och sunt förnuft inte biter på sossarnas känslomässiga argument.

Så man frontförkortade. Vilket gav Damberg en chans att hinna först till tv-kamerorna och plocka hem sin verkliga poäng - att regeringen nu medger att S haft rätt och M fel hela tiden.

Frontförkoertningens collateral damage blev Moderaternas regeringsduglighet och förtroende.

Den skadan kan komma att väga tyngre än den möjliga taktiska vinsten i att ducka sossarnas argument genom att omfamna dem.

Detta är komplicerad materia. Men jag är inte övertygad om att regeringens taktiska val stöder det strategiska målet.

På köpet har Moderaterna låtit fördumningen breda ut sig.

Vidare är detta dålig borgerlig politik.

Att använda inflationen för att smyghöja skatten för den mest produktiva delen av befolkningen är inget bra sätt att stimulera företagande, kreativitet och skapande.

Sedan börjar jag få svårt att hänga med. Man bekämpar inflationen genom att höja räntan - vilket förväntas minska efterfrågan, vilket antas hålla inflationen nere.

Samtidigt kör man ut en bred skattesänkning, som ger folk mer pengar, vilket ökar den efterfrågan som man försöker pressa ner med ovan nämnda räntehöjningar...

Att sänka skatten är förvisso en bra sak. Det ger som sagt människor mer makt över sina egna liv.

Men att samtidigt både minska och öka folkets konsumtionsutrymme genom central styrning känns som något slags målkonflikt.

Speciellt om det bidrar till en onödigt hög inflation. Vilket - med den slopade inflationsjusteringen av brytpunkten - smyghöjer skatten för den mest produktiva delen av befolkningen.

Jag hoppas de vet vad de sysslar med. Men jag är inte helt övertygad.

Att först säga en sak (t.ex. inga höjda skatter) och sedan göra tvärt om skapar en förvirring som får de egna opinionsbildarna att tystna och väljarna att tveka eller gå till soffan. Det lärde vi oss redan 1985.

För övrigt är det en dålig idé att kissa på sina kärnväljare.

»A fine is a tax for doing something wrong.

A tax is a fine for doing something right.«

Lördagsvideos med Jönsson och Sandström

Youtube: Varför rasar Sossarna? »

Youtube: Damberg svamlar om kärnkraft »

Kristdemokraterna, knarket & krishanteringen

Kristdemokraterna har drabbats av något slags informationshaveri.

Först avgår partisekreterare Ingerö. Partiledare Busch säger då att hans competence stack var lämplig i valrörelsen, men inte nu längre när det gäller att stärka det inre arbetet.

Strax därefter meddelar Ingerö på Facebook att han avgått efter att ha blivit polisanmäld för tafsande (för nio år sedan), men säger att han är oskyldig.

Sedan går Skyttedal ut och meddelar att hon anmält en partikamrat (Ingerö) för tafsande - och att detta skedde efter en yrkesmässig / politisk konflikt som inte är direkt relaterad till tafsandet.

Idag meddelar media att konflikten handlar om Skyttedals publika brott mot partilinjen i cannabisfrågan. Vilket kanske inte är förvånande, då partisekreterarens jobb är att "hålla ordning" i partiet - och KD:s drogpolitik är svårt föråldrad och kunskapsresistent.

Först skall jag säga att jag tycker det är tråkigt att det är just Ingerö och Skyttedal som bråkar, då de är de enda ledande kristdemokrater som jag har något förtroende för.

Att Bush trodde att hon kunde komma undan med att sätta en helt egen ram för frågan känns i sammanhanget amatörmässigt.

Och att Skyttedal öppet medger att hennes anmälan skett efter en politisk konflikt känns mer som hämnd än som att hon upplever sig vara kränkt.

(Dessutom har jag en stark känsla av att Ingerö personligen är för en legalisering av cannabis.)

Det är väl så här det blir när dogmer blockerar ett partis förmåga till varseblivning, dess verklighetskontakt och förmåga till politisk utveckling.

Än så länge känns det som att Ingerö kommer ut on top. Busch är avslöjad med att ha försökt lägga dimridåer. Och Skyttedal framstår mer som politiskt hämndlysten än som ett offer.

Samtidigt biter KD sig fast vid sargen och vägrar att ens låta utreda om den svenska förbudspolitiken fungerar. Hellre offrar man sina egna.

What goes around, comes around.

Tragiskt, onödigt och dumt.

Helgvideos: Kärnkraft, Centern, wokeism, Twitter och stoicism

Youtube: Henrik Jönsson - Felen med elen »

Youtube: Jesper Sandström - Centerpartiets härdsmälta »

Youtube: Konstantin Kisin | This House Believes Woke Culture Has Gone Too Far | Oxford Union »

Youtube: Elon's Twitter Circus (With Updates) »

Youtube: When Life Hurts, Care Less About It | The Philosophy of Marcus Aurelius »

Svekdebatt eller transparens?

Regeringen måste börja kommunicera.

En sak har man faktiskt lyckats med, redan innan man tillträdde. Det är att få folk att förstå att det inte går att stänga ner planerbar energiproduktion utan att det får konsekvenser. Elräkningarna har om inte annat fångat människors uppmärksamhet på den punkten.

Värre är det med el-stödet, som drar ut på tiden.

En potentiell surdeg är att Lagrådet tycks ha sagt nej till det senaste förslaget om stöd till hushållen. Vilket försätter regeringen i en knepig situation.

Antingen kör man över lagrådet och får ut stödet snabbt - vilket kommer att leda till kritik om bristande respekt för demokratin, anklagelser om stöveltramp och jämförelser med Ungern.

Eller så följer man lagrådets rekommendation och gör ett omtag - vilket i så fall kommer att leda till att stödet blir kraftigt försenat. Vilket i sin tur är öppet mål för oppositionen och leder till reella problem för hushållen (väljarna).

Än så länge har detta problem tonats ner. Vilket knappast håller i längden.

Alternativet är att regeringen själv gör detta till en fråga. Förklara problemet och gör medborgarna delaktiga i dilemmat och i försöken att finna en lösning. Så att folk får klart för sig att regeringen gör sitt bästa i en knepig situation.

Om regeringen är först på bollen har den större möjlighet att sätta ramarna för debatten. Annars gör sossarna och media det.

Och har man dåliga nyheter är det lika bra att klämma fram med dem direkt.

Efter att tidigare förslag fallit på grund av EU-regler har även ramen för el-stödet till företagen nu presenterats av Svenska Kraftnät. Sedan skall det genom Energimarknadsinspektionen. Blir det grönt ljus där går frågan till EU-kommissionen. Och enligt uppgift vill Svenska Kraftnät att någon annan myndighet skall sköta utbetalningen.

Vad kan möjligen gå fel?

Även här skulle man vinna på maximal transparens. Gör människor medvetna om vilka problemen är. Vilket minskar oppositionens utrymme för kritik. Och i bästa fall förvandlas då en potentiell svekdebatt till en målmedveten regerings kamp mot byråkratins hydra, för folkets bästa.

Annars är det inte att undra på om det blir en svekdebatt.

Men det handlar inte bara om el-stödet.

Till exempel borde man göra ett nummer av att det är den förra regeringens fel att reduktionsplikten inte kan sänkas förrän om ett år. Skälet är att den ingick ett ljusskyggt avtal med Preem som inte går att komma ur innan dess.

Hur stor del av svenska folket känner till det?

Sedan finns det mycket annat vad gäller både el- och bränsleskatterna som måste rättas till. Och kan man inte hålla vad man lovat måste det tydligt framgå varför.

Det är tragiskt men sant att bilden av verkligheten ofta överskuggar själva verkligheten. På så sätt leder händelsekedjor utanför regeringens kontroll till att den själv drabbas av en svekdebatt.

Mitt bästa råd från läktaren är att gå på offensiven genom att tillämpa full aktiv transparens.

Överskatta aldrig väljarnas sakkunskap. Men underskatta aldrig deras intelligens.

Oppositionens klantighet spelar Putin i händerna

Visst. Morgan Johansson (S) är en monumentalt misslyckad justitieminister. Ju förr vi blir av med honom, ju bättre.

Och visst. Det var oerhört klumpigt av statsministern att göra dagens misstroendevotering mot Johansson till kabinettsfråga. Direkt obalanserat.

Men det politiska hantverket i allt det här är under all kritik även vad gäller oppositionen. Uruselt.

Är det verkligen så svårt att begripa att en misstroendeförklaring (hur motiverad den än är) kommer att leda till att den svenska Nato-ansökan kör i diket? I vart fall tills vidare.

Misstroendevoteringen har lagt all makt i händerna på just den riksdagsledamot som är mest av ett rött skynke för Turkiets president Erdogan. Det hade en pärlhöna kunnat begripa.

Nu har SD (uppbackade av M+KD+L) lyckats pressa sossarna att bekräfta sina löften till Kakabaveh. Vilket som sagt är ett av de största hindren på vägen mot ett svenskt Nato-medlemskap.

Ni hade ett jobb: Att sitta ner i båten tills Nato-processen är klar.

Det är så att man undrar om det som nu sker är medvetet sabotage.

Nåväl. Nu får Finland gå före in i Nato på egen hand. Sedan står vi där, allianslösa. Och allianslösa länder kan inte räkna med direkt militärt stöd från Nato om ryssen klipper till. Det har vi lärt av Rysslands invasion av Ukraina.

Inte nog med det. Morgan Johansson sitter kvar. Oppositionen framstår som amatörmässig och klantig. Och sossarna stärks av borgerlighetens självmål. Ett maktskifte blir mindre troligt.

Detta är en strålande dag för Putin. Och sossarna.

Jönssons lördagsvideo: Dubbelmoral - Brunsmetningsprivilegiets hyckleri

Youtube »

Så räddar ni Sverige i en knapptryckning

Illustration: Riksdagsförvaltningen

Det finns en mycket enkel lösning på kaoset i svensk politik.

Gör så här: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skriver en DN-debattare. De säger sig vara beredda till uppgörelser med sossarna - som alla parter kan acceptera - vad gäller energin, migrationen och brottsligheten.

Och så levererar man på det. Do the math.

Uteslut ytterkantspartierna. Och Miljöpartiet. Och Annie Lööf.

100+70+22+20=212 - en bred majoritet för sossarna och borgarna. Vilket är ett sätt att betrakta valresultatet - att det finns mandat för de vuxna att ta över.

Utan mästerförhandlaren och Miljöpartiet är allt plötsligt möjligt.

Uppgörelser på tre områden, inget mer. Inget samarbetsavtal. Inget DÖ2.

Så får Andersson regera i minoritet fram till valet. Det ovanstående borde ligga i hennes intresse. Och nationens.

Det finns en viss poäng med minoritetsregeringar.

Sedan går var och en till val för sig. Solande sig i glansen av att ha räddat landet. Så får vi se vad som händer sedan.

Vore inte det en skojig idé?

Byt regering redan nu!

Har vi otur, då kommer den aktuella politiska situationen att spelas ut med en veckas betänketid för Löfven, fyra talmansrundor plus tre månader tills extraval.

Om sedan det parlamentariska läget blir i stort sett oförändrat - då utbryter nya utdragna förhandlingar. I så fall skall vi vara glada om vi kan få en ny regering innan jul.

Det ligger i Socialdemokraternas intresse att dra ut på processen så länge som möjligt. Speciellt som de inte längre är bundna av JÖken. Talmannen kan förvisso besluta att riksdagen inte skall sammanträda i väntan på nyval - men även en expeditionsregering har mycket makt på egen hand.

Visserligen är det god ton att en sådan regering inte skall fatta några kontroversiella beslut. Men med tanke på hur ogenerat skamlösa sossarna är, blir detta mest en naiv förhoppning.

Inte heller Centern lär ha någon brådska - då de tycks leva i illusionen att Annie Lööf kan bli statsminister, genom förhandlingar istället för nyval. Vilket knappast kommer att ske.

Samtidigt skulle C kunna släppa fram en M+KD-regering redan idag, om de skulle vilja. (Det borde väl räcka med att de lägger ner sina röster.)

Riksdagen har en förkrossande icke-socialistisk majoritet. Men eftersom C inte accepterar utfallet av förra riksdagsvalet och dess realiteter tycks den vägen vara stängd.

En fråga är när C tror att SD får störst inflytande. I en hypotetisk situation där en M+KD-regering blir helt beroende av SD? Eller redan idag, där en sådan regering skulle vara beroende av stöd från såväl C som L och SD?

Tro inte att ni kan bli av med Löfven

Den klassiska förmaningen lyder: Maktspela aldrig med sossarna, för de vinner alltid.

Och så är det ju. Socialdemokraternas starkaste kort är deras skamlöshet. De skyr inga medel. Ingen princip är så helig att den inte kan dribblas bort i den överordnade kampen om makten.

Riksdagen har en icke-socialistisk majoritet med vad som borde vara betryggande siffror - 204-143. Ändå har Socialdemokraterna makten, tillsammans med Miljöpartiet som trots sitt blygsamma väljarstöd tillåts blockera allt från migrationspolitiken till landets elförsörjning.

Detta handlar inte om Sveriges bästa - utan om att sossarna ser det som sin av naturen givna rätt att regera.

Uteslut inte att den uppkomna situationen i slutändan kan komma att gynna sossarna. Allt de ogillar i januari-överenskommelsen kan gå rakt i papperskorgen, om detta går till nyval. Sedan säkrar de på något sätt makten ändå. Som vanligt.

Skulle det gå till nyval - och skulle vi då trots allt få en M+KD-regering stödd av SD - då kommer den inte att hinna uträtta något av vikt under det knappa år som återstår till ordinarie val. Ett år under vilket en sådan regering kommer att vara utsatt för konstant eldgivning från sossarna, facket, rörelsen, Aftonbladet, allehanda kulturradikaler och public service.

Lägg till det att kravallvänstern kommer att få utlopp för alla sina lustar om vi får en högerregering stödd av SD.

Maktinnehav bör liksom kalsonger bytas lite då och då. Och av ungefär samma skäl. Sossarna måste avlägsnas från makten. Men min magkänsla säger mig att om det sker nu - då kommer en eventuell M+KD-regering att bli en kort parentes. Då känns det bättre att satsa allt på nästa ordinarie val, om drygt ett år - och ge Ulf Kristersson en hel mandatperiod som statsminister.

Min killgissning är att ministären Löfven faller på måndag, men är tillbaka igen redan inom ett par veckor.

Eller så kommer Hyresgästföreningen att ge Löfven sin välsignelse i sista stund - vilket i så fall kan tvinga Vänsterpartiet att räta in sig i ledet.

Jönssons lördagsvideo: Liberalernas vägval

Youtube »

Bonusvideo: 42 tips från Jordan B Peterson på tre minuter

Youtube »

Jönssons lördagsvideo: Smutskastning - är demokratin hotad?

Youtube »

Bonusvideo: A New ‘War on Terror’ Would Be Just as Disastrous as the Original

Youtube »

Eliasson, ett bondeoffer för att rädda Johansson, Andersson och Löfven?

Är MSB-chefen Dan Eliasson på väg att ta en kula för att rädda justitieminister Morgan Johansson, finansminister Magdalena Andersson och statsminister Stefan Löfven?

I så fall är frågan var gränsen går.

Om det är otänkbart att åka på solsemester i strid med de gällande rekommendationerna, men inte tillräckligt allvarligt att ge sig ut i julhandeln eller att åka på skidsemester - var däremellan går då den magiska gränsen och varför?

Hur man än vänder och vrider på detta blir det inte bra. Inte nog med att politiker och toppbyråkrater anser sig stå över de pandemi-rekommendationer som gäller för resten av befolkningen. Nu är man även på väg att mäta nämnda politiker och toppbyråkrater med olika måttstock, till politikernas fördel.

Nu skall vi komma ihåg att Dan Eliasson har varit karriärbyråkrat i 30 års tid och nära medarbetare till den politiska makten ända sedan Freivalds och Bodströms tid som justitieministrar. Han har även varit biträdande chef för analys- och underrättelseverksamheten på Säpo. Och rikspolischef. Så han lär veta var liken finns nedgrävda...

Att tvinga bort Eliasson kan bli stökigt. Min gissning är att han förmås att avgå »frivilligt«, för att senare belönas med någon annan befattning - efter en tid i politisk karantän, men innan nästa riksdagsval.

Sedan hoppas regeringens spin doctors att väljarna glömmer bort att även justitieminister Johansson, finansminister Andersson och statsminister Löfven har syndat.

Uppdatering: Kl 15:35 kom nyhetsflashen. Min gissning visade sig vara korrekt.