Frågan om vinster i välfärden har ett visst underhållningsvärde.
Om man får tro förhandsinformationen om Repalus utredning – så är förslaget till vinstbegränsning helt befängt. Ett bolag med bortåt 100 miljoner i omsättning skulle i vissa fall inte få ta ut mer än knappt 200.000 kr i vinst. [Länk»]
Blir förslaget verklighet blir det masslakt av bland annat friskolor och fria välfärdsföretag.
Dessutom är själva tanken på att vinst är något som kan bestämmas i förväg helt verklighetsfrånvänd.
Vinstbegränsning får många absurda konsekvenser. Till exempel vad gäller fritt företagande, underleverantörer, bokföringsteknik – och visar på en naiv övertro på något slags förlegad kommandoekonomi. För att inte tala om att en massa väl fungerande assistent- och hemtjänstföretag skulle tvingas överge sina kunder.
Stefan Löfven har lovat Vänsterpartiet ett förbud mot vinster i välfärden, i utbyte mot partiets stöd i budgetfrågan. (Vad nu det tjänar till. Borgarna räddar ju ändå de rödgrönas budget – som annars skulle falla – varje år.) Men jag är inte helt övertygad om att Löfven själv tror på idén.
Däremot är ett förslag om ett vinstförbud ett taktiskt genidrag av de rödgröna.
Även om det är tänkt att falla i riksdagen duger det för att påvisa sossarnas förment radikala ambitioner.
Och det går hem i stugorna. Det är tillräckligt komplicerat för att väljarna inte skall förstå att det är helt galet, så väl tekniskt som principiellt. De flesta väljare missar de praktiska konsekvenserna. Och till och med för borgerliga väljare duger vänsterns vrångbild av hur skattepengar går till offshorebolag medan skola, vård och omsorg förfaller. Det är en perfekt vänsterfråga – även om den har väldigt lite med verkligheten att göra.
För borgerligheten är det här jobbigt. Väldigt jobbigt. Nu blir de tvingade att ta en skarp debatt om principer, fritt företagande och valfrihet – vilket de inte behövt göra de senaste 10-15 åren. I dessa frågor är Allianspartierna ringrostiga. Frågan är om de ens kommer ihåg vad som är viktigt och varför...
