Frihetsfronens talarkväll - torsdag den 26 februari 2009:
Talare: Roland Poirier Martinsson, konservativ samhällsdebattör.
Ämne: Idédebatt – Kan man vara för både ekonomisk och individuell frihet?
Roland Poirier Martinsson lyckades härom veckan skapa livlig debatt när han - utifrån en konservativ ståndpunkt - skrev en artikel i Svenska Dagbladet om att man inte kan vara för både ekonomisk och individuell frihet.
På denna talarkväll skall han få utveckla sitt resonemang och möta frågor från landets mest frihetliga publik.
Bakgrundsmaterial:
Artikeln – Antingen är man höger eller vänster – i SvD»
Uppföljaren i SvD»
Reaktioner i bloggosfären»
Johan Norberg till motangrepp, del 1»
Johan Norberg till motangrepp, del 2»
Detta är en oerhört intressant ideologisk diskussion. Normalt sett är det socialismen som vi liberaler brottas med. Men är konservatismen kanske en lika stor fiende?
Vi kan utlova ett intressant och provokativt anförande - och en livlig frågestund - med en talare som är genuint engagerad i den svenska idédebatten.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Plats: Pan (vi håller till i källarvåningen), Stora Nygatan 42, Gamla Stan, Stockholm.
Tid: Torsdag den 26 februari kl 19.
På Pan kan man kan också ta en bit mat före eller efter mötet.
För- och eftersits på PAN för intresserade. (Vi finns i baren från 17:30-tiden. Ungefär.)
Varmt välkommen! Ingen förhandsanmälan krävs!
2009-02-21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Konservatismen är en större fiende.
SvaraRaderaNormalt sett är det socialismen som vi liberaler brottas med. Men är konservatismen kanske en lika stor fiende?
SvaraRaderaJa, eller ännu större. Om vi minns våra idéers historia gjorde vi gemensam sak med socialisterna (snarare: de gick med oss) för att bli av med privilegiesamhället. När detta sedan var åtgärdat och liberaler var i ledande positioner började den "nuvarande" diskussionen om huruvida de skillnader som tillfälligt uppstod på marknaden till följd av paradigmskiftet var tillfälliga eller "inbyggda" i kapitalismen.
Det råder ingen tvekan om att liberalerna var oförberedda på diskussionen och att socialisterna hade det mer populistiska (och oseriösa/omöjliga) programmet. Så socialismen tog stora segrar.
Det var vid denna tid, i slutet på 1800-talet, som liberaler gjorde gemensam sak med konservativa för att försöka stoppa socialismens framfart. Vissa liberaler valde också att inkorporera socialistiska mål och medel i sin liberala agenda (de sk "socialliberalerna").
Liberalism och socialism är bröder medan konservatism är det svarta fåret. Problemet är att liberalism har frihet som medel, men står utan slutgiltigt mål (eftersom fria individer har rätt till vilket mål de än väljer), medan socialismen inte egentligen har något medel utan endast ett mål: frihet genom jämlikhet.
Det är därför inte så konstigt att socialister ofta anser att målet helgar medlen medan liberaler blir fly förbannade endast vid tanken på detta.
I stort sett håller jag med Per B.
SvaraRaderaKonservatismen är en stor fiende, ideologiskt.
Det märkliga idag är att konservatismen återfinnes över hela spektrat av partier. De är ju inte spec ideologiska idag.
Ett av de mest konsevativa partierna är ju sossarna, och vänsterpartiet är ju också konsevativt i sin hyllning av socialistiska ideal från igår (eller förrgår).
Det som förvirrar debatten är just detta att man blandar ihop partier och ideologier.
Ideologierna lever och frodas. Men inte inom utan utanför partierna.
Jag skulle vilja påstå att socialdemokratin och den övriga vänstern har en väldigt tung ryggsäck av mörkermannakonservativism, ie sånt som liberaler borde reagera hårdare mot. (Och för den delen en tung ryggsäck mörkermannamodernism, exempelvis feminismen i vars namn en del fundamentala värden görs till karrotunderlägg. Det är slående hur dessa båda strömningar kommer till samma slutsats för övrigt.)
SvaraRaderaDärmed inte sagt att man måste vara mot ekonomisk frihet bara för att man är mörkerman i övrigt, i den mån man kan och bör separera de båda axlarna på *det minsta politiska testet*.
/Berra
Mycket förvirring om konservatismen som ideologi och dess eventuella kompatibilitet med liberalismen. Upplever inte att Roland Poirier Martinsson har minskat den. Men det här låter ju jätteintressant! Kommer det att spelas in så att alla vi som inte är i Stockholm den dagen också får ta del av det hela?
SvaraRaderaPS. Ljudinspelning skulle räcka.
SvaraRaderaFrihetsfronten borde bjuda in Alexander Bard och ställa honom mot väggen om upphovsrätten. Det är ju rätt sjukt hur han devalverar Piratpartiet och stämplar Oscar Swartz som sektledare.
SvaraRaderaNä, fy F!
SvaraRaderaVem vill lyssna på det äcklet?
Att han inte har nån skam i kroppen vet vi ju av hans publika skriverier, men varför vill han uppträda på en talarkväll under rubricerad med det ord som han utsett till sin värsta hatfiende nummer ett: "Frihet"???
Konservatismen var libertarianernas FÖRSTA FIENDE! Först måste de av Roland Parrot Martinsson hyllade svartrockspack, adelsparasiter och kungatryranner störtas. Först senare uppstod de patetioskt självkollapsande socialisterna, som visade sig vara ett mycket mindre hot mot frihet än vad Robban Parrots feodaler varit under de årtusenden som de indoktrinerat, slaktat och förslvat helt obehindrat.
Parrot Mörkersson har ju redan upprepat utsett friheten till sin allra värsta fiende, och kommunisterna till sin älsklingsallierade. Det är mycket mycket bra att de konservativa på så sätt avslöjar var de står.
Men det är trits att Timbro hyser honom under sina vingar (som "chef" över en avdelning utan anställda!) Han skulle ha passat mycket bättre som parasit i VPK, FI, AFA, SD eller hundratals andra militanta frihetshatande skattefinansierade statsbyråkratier
Men det är [trist] att Timbro hyser honom under sina vingar (som "chef" över en avdelning utan anställda!)
SvaraRaderaDet där är faktiskt lite konstigt - Timbro är ju i allmänhet rätt liberala. Trodde de han var liberal och när han sedan kastade av sig fårakläderna så har han anställningstrygghet och de vill inte bli blockerade av facket, eller?
Per Bylund:
SvaraRaderaLiberalismen, konservatismen och den reformerade socialismen (socialdemokrati) har stora likheter i att de är statskramarideologier. Mot detta står de frihetliga ideologierna anarkism och socialism.
Om man är för frihet måste man vilja krossa staten först och då måste liberalismen bekämplas med samma glöd som konservatismen.
Synd att man inte kan vara med ...
SvaraRaderaRPM är en av de intelligentaste tänkarna bland dem som har rejält fel i vissa grundläggande filosofiska frågor. Och som dessutom försöker arguemtera för sin avsaknad av principer.
De som väljer att närvara, behöver ju bara referera till Johan Norbergs förödande tillintetgörande av RPMs offentliggjorda argumentation.
SvaraRaderaKanske kommer RPM att avboka av självbevarelsedrift? Eller bär han med sig gott hopp och en tomatsköld?
Anonym:
SvaraRaderaAnonym sa...
Liberalismen, konservatismen och den reformerade socialismen (socialdemokrati) har stora likheter i att de är statskramarideologier. Mot detta står de frihetliga ideologierna anarkism och socialism.
Om man är för frihet måste man vilja krossa staten först och då måste liberalismen bekämplas med samma glöd som konservatismen.
Kan inte annat än att hålla med. Och ett av den klassiska liberalismens stora problem är att den inte har något vettigt argument mot dem som står för dess principer "fullt ut".
Det jag skrev var att liberalism och socialism är ideologiska bröder i deras syn på [statliga] privilegier och frihet. Förvisso är bägge i deras ursprungliga former etatistiska, men knappast jämfört med konservatismen.
Det är heller inte konstigt att många från både liberalt och socialistiskt håll tagit ytterligare några steg och blivit anarkister - och de håller i mycket kvar sina tidigare principer. Men konservativ anarkism är en självmotsägelse.
"När en demokratisk stat i sin törst efter friheten träffar på usla munskänkar, som sköta serveringen, och till övermått berusar sig med frihetens oblandade vin, förgriper den sig på de styrande, så framt de ej äro riktigt fogliga och lämna den största frihet; och den anklagar dem för att vara några usla oligarker."
SvaraRaderaÅ där stiger tyrannen upp ur demokratin som en beskyddare eftersom den tyranniske typen i grunden är en inställsam smilfink som alltid lyder överheten och inte tvekar att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet. Tyrannisk eftersom lydigheten leder till den mest extrema toppstyrning som tänkas kan eftersom inget ansvar över egna handlingar tas "jag lydde bara order". Samma gamla mönster som upprepats gång på gång i historien.
Höger o vänster är en löjlig konstruktion. Jag ser hellre politiken som världen vi lever i, en glob. De två som går tillräckligt långt åt varsitt håll, kommer att mötas och detta oavsett om vi talar om vänster/höger eller auktoritär/liberal. Han som en gång skrev det citerade ovan hade så rätt i att överdrifter har en tendens att slå över i sin raka motsats.
William.
Hmm, man förvånas helat tiden, visst han är konservativ, men jag har aldrig uppfattat honom som självmordsbenägen. Men, men, to each's own.
SvaraRadera//ST
Relax. Det kommer att bli bra.
SvaraRadera.peo
http://experienceno1.blogspot.com/2009/02/blondinbella-ger-bort-veckorevyn-nummer.html
SvaraRaderaCitat Per Bylund:
SvaraRadera"ett av den klassiska liberalismens stora problem är att den inte har något vettigt argument mot dem som står för dess principer "fullt ut"."
Ja, de liberala (de klassiskt liberala, så klart) argumenten FÖR staten är verkligen svaga. Vi lever ju faktiskt i dagens Sverige i ett land utan (fungerande) statlig polis och försvar. Så varför skulle just liberalerna behöva staten för såna funktioner, när inte ens borgare och sossar anser att staten behöver utföra dem?
Men liberalism som POLITISK rörelse drar helt i rätt riktning:
Politiker av alla andra kulörer har redan avskaffat försvar och rättsväsende. Liberalerna vill lägga ned resten av staten!
"men jag har aldrig uppfattat honom som självmordsbenägen"
SvaraRaderaNä, det verkar ju direkt livsfarligt att som konservativ gå in i ett rum fullt med liberala välkammade pappas pojkar från Lidingö.
Per Bylund: "Kan inte annat än att hålla med. Och ett av den klassiska liberalismens stora problem är att den inte har något vettigt argument mot dem som står för dess principer "fullt ut"."
SvaraRaderaAtt stå för liberalismens principer fullt ut är att vilja maximera individuell frihet genom att minimera tvång så långt det är möjligt.
Man kan få sin individuella frihet inskränkt genom tvång från stater men även genom tvång från andra kollektiv och andra individer. Något "krossande av stat" är alltså inget självändamål enligt liberala principer så länge man inte kan argumentera för att staten inskränker mer på än den upprätthåller individuell frihet och då även att ett krossande av staten är bästa tillvägagångssättet för att ändra på det.
Jag kan egentligen inte se något utrymme för missförstånd i detta om jag ska vara ärlig. Anarki är helt enkelt inte "liberala principer fullt ut".
@Per Bylund,
SvaraRaderaförstår jag dig rätt att du föredrar socialism framför liberalism?
@anonym 16:41,
du har ingen aning om vad vi har för bakgrund eller vilka vi är, eller hur?
Jonas
SvaraRaderaVad är det för anmärkningsvärt med att föredra socialism framför liberalism? Det gör stora delar av svenska folket.
@anonym 02:30,
SvaraRaderamed tanke på att Per B definierar sig som anarko-kapitalist förvånar det mig att han ser socialism som en väg till anarkism