Låt mig börja med en kort historik...
Försvarsminister Odenberg slår i regeringen att den kan räkna med uppbackning från (s) om den lägger fram FRA-lagen. Vilket är så korkat. Som om sossarna skulle missa ett frislag mot regeringen, oavsett vad de egentligen tycker i sak?
Vid omröstningen i riksdagen den 18 juni 2008 hänger man på en massa – i stort sett menlöst – tingel tangel på FRA-lagen. En del riksdagsledamöter får i uppdrag att granska den lag de själva beslutat om. Men i sak betyder det inget. Inte ett kommatecken har ändrats i det ursprungliga förslaget.
Camilla Lindberg (fp) skriver tillsammans med en del FRA-kritiker en 15-punkters kravlista. Den gör en dålig lag lite mindre dålig. Men den ändrar tyvärr inget vad gäller det grundläggande problemet – att all tele- och datatrafik som passerar landets gränser skall kopieras över till staten. Regeringen säger sig gå med på Lindbergs krav.
(Vissa som backade upp Lindberg när FRA 2.0 skrevs, skulle senare komma att ta avstånd från samma förslag.)
Försvarsdepartementet sänder ut sin version av 15-punktskompromissen, FRA 2.0, på remiss. Dokumentet är fyllt av hål och täckt av brasklappar. En tydlig urvattning har skett under departementets handläggning.
Så långt historien.
Och nu börjar det bli riktigt intressant. Nu börjar remissvaren på Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 droppa in.
Från FRA-kritiskt håll påpekas att den domstol som är inskriven i kompromissen inte längre är en domstol och att det fortfarande finns stora brister vad gäller medborgarnas rätt till integritet. Plus att staten, som sagt, fortfarande vill kopiera all trafik som passerar över landet gränser.
På andra sidan finns myndigheter (däribland hemliga polisen, Säpo) som menar att remissen gör det omöjligt att bedriva ett vettigt, rationellt och effektivt spaningsarbete.
Regeringen har alltså lyckats med konststycket att formulera ett förslag som är oacceptabelt för alla. Vissa politiker och byråkrater borde faktiskt inte få vistas utanför hemmet utan vårdare.
Detta är viktigt. Regeringens förslag till FRA 2.0 suger. Ingen vill ha det. Alla tycks mena att det är dåligt. Detta förslag kan helt enkelt inte läggas fram för riksdagen.
Där är vi just nu.
Låt mig så bredda bilden något.
Det finns, med rimlig tolkning, alltid en möjlighet för vår regering att bedriva viss underrättelseverksamhet för rent militära syften och för kontraspionage / rikets säkerhet i utkanten av vad som normalt sett anses vara acceptabelt. Om det sker under noga kontrollerade former – och om det strikt hålls inom den militära och/eller polisiära kretsen, vill säga.
Men – FRA är, till skillnad från vad många tror, en civil myndighet.
Och som civil myndighet så måste den med nödvändigthet och fullt ut leva upp till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – och till reglerna för EU:s inre marknad. Inga undantag medges. På båda dessa punkter är FRA ett stort no-no. FRA:s verksamhet är helt enkelt inte förenlig med EG-rätten.
FRA-lagen är alltså olaglig i Sveige under den överföring av makt och lagstiftning till EU som politikerna själva varit med och röstat fram.
Nu är regeringen ute på verkligt tunn is.
FRA 1.1 är inte en acceptabel lag. Det har regeringen själv accepterat med på i och med att den gick med på 15-punktkompromissen. Och denna kompromiss, FRA 2.0, är i den utformning som regeringen presenterat oacceptabel för alla – både för integritetsvänner å ena sidan och för polis och underrättelseväsendet å den andra.
Försvarsminister Tolgfors har alltså lyckats presentera ett förslag som både är integritetskränkande och ineffektivt. Hur klantig får man vara?
Det är knappast en överdrift att påstå att Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 är sänkt redan innan det är sjösatt. Regeringen kan inte ens låtsas som om det regnar. Gör den det, då kommer alla att slita både förslaget och regeringen i stycken.
Så vad skall den stackars regeringen då göra?
Här är mitt förslag till vad som kan åstadkommas under rimligt ordnade former och med viss bibehållen värdighet från regeringens sida.
1. Riv upp FRA-lagen.
2. Ge den rent militära signalspaningen till försvaret.
3. Låt Säpo hantera den avlyssning som rör kontraspionage och rikets säkerhet i ett icke direkt militärt perspektiv.
Jag tror faktiskt att detta kan ske helt utan lagändringar och inom ramen för dagens kontrollfunktioner för Säpos verksamhet. (Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag.)
På köpet får man då effekten att vi skiljer på militär och polisiär verksamhet, vilket alltid är klädsamt i en demokrati.
Det finns alltså minst en väg ut ur labyrinten för regeringen. Frågan är dock om den politiska viljan finns? Eller om man hellre går till botten med flaggan i topp?
2009-03-02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"På köpet får man då effekten att vi skiljer på militär och polisiär verksamhet, vilket alltid är klädsamt i en demokrati."
SvaraRaderaFast det verkar ju som att de vill ha en supermyndighet som hör och ser allt och som är alla andra myndigheters ögon och öron. Ibland verkar det som att det är väldigt viktigt att det blir precis så.
Att SÄPO är mot FRA-lagen är föga förvånande. De ville ju själva ha den spionmakt som nu istället hotar hamna under deras fiende försvarsdepartementet!
SvaraRaderaDetta är som maktkampen mellan Abwehr och Gestapo.
Jag vill att du ska ha rätt i detta, men regeringen verkar ju glatt klara av att ignorera sig genom vad som helst och vad kan egentligen hända, annat än att de inte blir omvalda, vilket ändå är snöbolls chans i helvetet efter en borgerlig mandatperiod.
SvaraRaderaOch hur har du tänkt dig att tillståndsgivningen för Säpos avlyssning ska se ut? Om 'avlyssning' och spaning idag ska vara meningsfull sedd med kontraspionagets ögon så måste den syssla med digitala strömmar, dvs precis den trafik som FRA-lagen tar sikte på: kabelroutade samtal, skypande, IP-telefoni och e-post. Varken Säpo eller Försvarsdep. lär vara intresserade av en avlyssning som bara går på de snart närmast tdöda analoga telefonsamtalen och som måste be om särskilt tillstånd hos en extern näömnd varje gång de vill spana på några nadra än kända militära källor. Totalt tandlös modell.
SvaraRaderaNaturligtvis kan man drömma om ett toitalt upprivande av FRA-lagen i varje form, men hur politiskt realistikt är det?
"Detta är viktigt. Regeringens förslag till FRA 2.0 suger. Ingen vill ha det. Alla tycks mena att det är dåligt."
SvaraRaderaNjae, nu överdriver du HAX... Federley tycker nog fortfarande det är bra ;)
/J
Ett bra förslag.
SvaraRaderaVad moderaterna och de övriga hang arounds vill är att skapa en kopia av USAs NSA,en myndighet som buggar allt och alla oavsett om det är motiverat eller ej.
"Vi måste ju ha något att byta med...."
Det är så dumt att man knappt tror sina öron.
Radiospaning och nätspaning är två helt skilda saker som inte kan behandlas på samma sätt.
Måste finnas en väldig massa trampade tår inom den politiska världen som har intressanta saker att berätta.
SvaraRaderaVem har intresse av detta? Varför?
Vad finns att vinna på att driva FRA-lagstiftningen framåt? Om inget finns att vinna, varför ta en stor risk?
För en utomstående förfaller det hela obegripligt. Men som sagt trampade tår kan ha något att berätta.
Tycker att man kan säga att förslaget är väl balanserat eftersom kritikerna är lika arga som supportrarna... ;)
SvaraRaderaDet hela låter väldigt krångligt. Spelar den konstitutionella ordningen nån roll realt?
SvaraRaderaDet som får mig att fundera är följande:
SvaraRaderaÅkesson lade fram förslaget för regeringen Persson.
Alla integritetsvärnares idol Bodström STOPPAR lagen.
Valet kommer, Reinfeldt och hans Neue Moderaten vinner valet med liten majoritet.
Reinfeldt pressar igenom FRA-lagen trots en massiv politisk kostnad.
Så:
Varför?
En teori man åtminstone bör kunna fundera över är byteshandel. Antag att FRA efter att ha fått sin lag stoppad av S-regeringen, ändå vill ha igenom den, kanske inte en helt omöjlig idé. S har visat sig ovilliga att ge dem total övervakning, alltså vänder de sig till oppositionen. Reinfeldt får erbjudandet om användbar information om S valstrategi i utbyte mot FRA-lagen.
Omöjligt? Jag tycker inte det. Minns vad "Sigge Sigge" sade efter att fp-människorna hackat hans konto på SAP-net: Med information från SAP-net kan borgarna föregripa S-utspel för att vinna opinionsandelar. Man hävdade t.o.m. att timingen för ett av Björklunds utspel angående skolan bevisade att information från SAP-net använts.
Vi vet också att Åkesson och regeringen ljuger ögonen ur sig om de behöver. Ingvar gick ut i dagstidningarna med sina berömda fyra exempel på vad FRA gjort för Sverige. När det kritiserades för att bryta sekretess, sade han att dessa fyra akter inte var hemligstämplade. När folk sedan försökte få ut akterna, hänvisades sedan enbart till att de var hemligstämplade. Detta följdes aldrig upp.
Detta skulle inte ske om det inte fanns ett stort pris att hämta, t.ex. tillgång till total övervakning. Och när man väl infört total övervakning, kan man enkelt styra den fortsatta politiska utvecklingen i landet.
Grattis FRA! Affärsvärlden går loss på samma spår: www.affarsvarlden.se
SvaraRaderaEtt fullständigt suveränt blogginlääg!
SvaraRaderaDet är bara du som kan sammanfatta denna enorma soppa så kärnfullt. Skulle jag påstå mig vara liberal och riksdagsledamot, skulle mitt samvete inte tillåta mig att sova efter att läst detta inlägg. Det är fullständigt obegripligt att Federley men och Annie Johansson med sån övertygelse försvarar denna galenskap!
Tänkt om regeringen bara hade skitit i lagen från början. Då skulle de sluppit allt det här stohejet och all dålig publicitet som förföljer dem. Det är ungefär som när Mona skulle bilda allians. Det hade varit bättre om hon inte ens hade försökt.
SvaraRaderaFördelen här, jmf. med Monas klavertramp, är att regeringen kan dra sig ur FRA-lagen utan att tappa ansiktet. Ingen skulle bli upprörd eller oppponera. Tvärtom.
Nu är det som regeringen sitter med en dålig pokerhand, men istället för att lägga sig och låta motståndarna vinna direkt så spelar de på med allt högre insatser. Går de all-in, dvs sitter fast med den här frågan ända fram till valet 2010, så kanske de tom. förlorar regeringsmakten.
Det går inte att ge signalspaningen till försvaret, det skulle gå emot den ekonomiska agendan. Dvs att dra ner det statliga försvaret till noll för att sen privatisera.
SvaraRadera