Skall vi göra motstånd när de börjar censurera? Eller skall vi vänta tills det är för sent?

Barnporr – censurens trojanska häst

EU-kommissionen vill införa en svepande web-censur vad gäller bilder på övergrepp mot barn. Just nu pågår förhandlingar, där Europaparlamentet menar att man istället bör försöka plocka bort sidor som innehåller sådant material. Går inte det – då kan man i enskilda fall överväga blockering, om det sker under rättssäkra former.

Skivbolagens organisation, IFPI, tycker däremot att barnporr är jättebra. Det är nämligen det verktyg den behöver för att kunna kräva censur, filtrering och kontroll av internet – för helt andra syften.

Den senaste tiden har vi sett hur dataspel och serietidningar stoppas på den svenska marknaden. Inte för att de är innehåller barnporr – utan för att de kanske skulle kunna tolkas så av övernitiska poliser och åklagare. Se bara vad som hände i det omtalade Manga-fallet. Självcensuren breder alltså ut sig i det svenska kulturlivet.

EU-Kommissionen sitter, trots kommissionär Malmströms löften om motsatsen, och funderar på utökad web-censur. Den här gången mot spelsiter på nätet.

Och vi vet att det finns mycket annat som EU och dess medlemsstater skulle vilja få bort från internet. Från förintelseförnekelse till information om abort. Från religionskritik till homosexualitet. Från läkemedelsinformation till kritisk granskning av medlemsstaternas ekonomiska ställning.

Det råder inte heller någon tvekan om att politiker och byråkrater skulle vilja tysta whistleblowers som Wikileaks, om de fick chansen. Det handlar om krigsförbrytelser, hemlig politik, dubbelspel och uppgörelser i slutna rum – som de anser att medborgarna och media inte skall få kännedom om.

Det är därför dörren till web-censur (och censur över huvud taget) måste hållas stängd. Detta är ett brant sluttande plan som leder ner i förändringar av vårt samhälle som vi inte vill vara med om.

Man kunde bara önska att fler vore engagerade i debatten.

Det räcker inte med några enstaka politiska motståndsmän och bloggare. Media borde vara på den här bollen. Kultureliten borde vara rasande. I största allmänhet borde folk vara oroade. Men det händer väldigt lite.

Debatten måste tända till! Så att EU:s och medlemsstaternas ledare får klart för sig att Europa inte accepterar censur. Vi måste göra motstånd nu – i processens början – istället för att vänta tills det är för sent.