Det är tur för politikerna och byråkraterna att det sägs finnas ett terrorhot.
Annars skulle det se direkt illa ut att skapa de tungt beväpnade säkerhetsstyrkor som de flesta länder i dag sätter upp, inom eller parallellt med polisen.
Likaså skulle det vara betydligt svårare att rulla ut en massiv övervakningsstat utan något att skylla på.
Samtidigt expanderar Maktapparaten. Inte nödvändigtvis för att det finns någon plan eller konspiration. Utan mer bara för att det går. På grund av maktens inneboende egenintresse.
Enklast och snabbast sker denna maktexpansion i dag med EU som verktyg. Förra veckans budgetbeslut i Europaparlamentet är ett tydligt kvitto på den saken.
Man kan fråga sig hur mycket mer reglering, politik, skatter, centralstyrning och byråkrati folket är berett att stillatigande acceptera. Men då har man, som sagt, alltid den styrande politiska klassens väpnade gren som back-up. Och en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat. Sådant är en garanti för att politikerna skall få det alla politiker önskar sig mest av allt: Lydiga medborgare. Stabilitet.
Vad kan väl möjligen gå fel?
Här krävs inga onda anslag, inga konspirationer, ingen illvilja. Det finns ändå tusentals sätt, på vilket detta kan gå över styr. Det räcker med en dålig dag och lite vanlig klantighet.
Så OK – trumvirvel! – när kommer då maktövertagandet?
Förmodligen har det redan skett. Och det förefaller vara ett enkelriktat flöde.
I USA har det varit på gång i tio års tid. Guantanamo-lägrets rättsliga ingenmansland. Extraordinary renditions. The Patriot Act, som aktivt åsidosätter de medborgerliga fri- och rättigheterna och som förlängdes så sent som härom veckan. I Sverige var startsträckan längre, men allt sattes i blixtbelysning i och med striden om FRA. Och på EU-nivå råder ingen tvekan om vad som är monumentet över den nya tiden: Lissabonfördraget.
Avslutningsvis: Den styrande eliten är inte liten och hemlig. Den är gigantisk. Den verkar i princip helt öppet, även om det sker bakom en fasad av bedövande tråkighet. De flesta av oss har till och med röstat på ett sätt som har gjort det som sker möjligt.
Övervakning är obehagligt men det orsaken till övervakningen som verkligen skrämmer mig. Orsaken är att världen har blivit allt mer polariserad. Vi mot dom. Man kan höra trummornas muller när man läser kommentarerna till tidningarnas nyheter. Och vi påverkas. Dom enkla lösningarna börjar kännas lockande. Stäng gränser, hårda tag, längre straff, övervakning och kontroll. Men det är en farlig väg. Plötsligt tvingas vi alla att välja sida. Det finns inte längre utrymme för förnuft. Då rämnar civilisationer. Det är rädslan som driver oss till den mörka sidan.
SvaraRadera...världen har blivit allt mer polariserad.
SvaraRaderaÄn under Kalla kriget? Dagens ungdom...
Ja mrKafka, det är rädsla som driver folk till den mörka sidan. Rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt och vapen i hand. Men nej mrKafka någon polariserad värld är inte orsaken som "apa tycka.." påpekar, grunden står att finna i trygghet, bekvämlighet och den sortens oansvar det innebär att vara inställsam mot sin chef och bara lyda order. Diktaturens kreatur är inte de som önskar diktatur, det är istället alla de små inställsamma smilfinkar som inställsamt lyder och ursäktar för att inte göra sig obekväm, det är dessa som skapar maktpyramiden och möjliggör det, alldelens ovsett om diktatorn är ofrivillig eller ej.
SvaraRaderaSe bara på hur all övervakning införs, hur den alltid utgår från någon form av "cover your ass" som har en utgångspunkt i rädsla, inte rädsla för vad övervakningen påstås skydda mot i retoriken, utan rädslan för vad överheten skulle sagt om det hemska hade hänt. Det är därför nakenscanners införs (även för piloten), för att den lille apparatniken inför sin chef skall kunna säga att han gjorde allt han kunde. Säkerhet har inte ett dugg med saken att göra, drivet tillräckligt långt är nämligen de flesta av oss beredda att offra våra liv för att slippa den sortens omtanke.
Diktaturens kreatur är de som likt drakdödaren gladeligen hugger huvudena av precis de ideal de sade sig vara för, allt för att få sitta med vid bordet. De kan inte mentalt förstå att deras vilja att vara med perverterar dem till precis de medlöpare som det onda behöver. Skulle de tro att det är bra för karriären att vara för tortyr och etnisk rensning, så kommer de ofelbart att argumentera för detta, så att de får vara med. Partiledningar behöver inte ens uttala sin vilja öppet, det räcker med att denna typ av undersåtar _tror_ att något är bra för karriären, så agerar de efter detta. Rätten att utkräva ansvar av ensklda sådana här rötägg blev vi ju dessutom ifråntagna när personvalsreformen infördes, vi är inte längre tillåtna att på valsedeln stryka ut dem som misskött sig, idag är nästan 100% av politikerna av denna personlighetstyp som redan Platon karaktäriserade som den tyranniska naturen. Denna typ gillar givetvis också att omge sig med sina likar, I hela sitt liv äro de således aldrig vänner till någon, utan äro alltid antingen en annans herrar eller en annans slavar.
-Magnus
Signaturen "steelneck" kommenterade så här insiktsfullt, i april 2010 i en diskussion om diktaturer där signaturen "HR" menade på att diktatur var ett effektivare sätt att organisera ett samhälle på.
SvaraRadera-------------------
@HR: Nej, diktaturen är inte effektivast, diktaturen är mest handlingsförlamad. Det kan låta konstigt, men det är fullt logiskt eftersom diktaturen inte är handlingskraftigare än en enda person, diktatorn. Varje gång något inträffar som diktatorn inte redan tänkt på (och dikterat), så står hela organisationen handlingsförlamad och väntar på order, organisationen väntar på att diktatorn skall diktera vad organisationen skall göra.
Olika former av diktarurer kan också uppstå inom organisationer som på papperet är något annat, t ex. demokratier.
Det finns ett väldigt tydligt svenskt exempel som de flesta kommer ihåg, tsunamikatastrofen. Alla i ansvarig ställning som insett vad som hände och förstod tsunamins omfattning, visste vilka resurser de hade och vad de kunde göra osv., gjorde ingenting, de väntade på order.. Knappast några hjältar där inte, även om det värsta som hade kunnat hända var att de skickat iväg iväg ett flygplan som fått vända tillbaks och ödslat lite bränsle i onödan. Så såg det ut genom precis hela hierarkin, ända upp till “de facto diktatorn” som var på teater.. och inget hände.
Ett tag såg Fritidsresors Lottie Knutsson ut som mer handlingskraftig än hela Sverige sammataget. Sjukan som genomsyrat organisationen gjorde Göran Persson till en de facto diktator vare sig han ville det eller inte.
Sådana här “de facto diktaturer” uppstår genom ansvarslös inställsamhet, oftast bland karriärister av den välkända typen som sparkar nedåt och slickar röv uppåt. De gör vad som helst för att visa sin förtrolighet uppåt och de säljer sig för en plats vid bordet. Deras bild av ansvar handlar om att lyda order och göra vad de tror att deras ledare vill, aldrig att ta ansvar över sin uppgift utifrån eget förnuft.
I varje läge det finns en konflikt mellan den de har som objekt för sin inställsamhet och vad som är det rätta, så är de alltid lojal mot den förra. I en företagsorganisation innebär det att denna personlighet aktivt väljer att agera illojalt mot företaget i syfte att vara lojal mot sin chef. Detta ställer ett orimligt krav på chefen, att aldrig någonsin ha fel.. Chefen blir per automatik till en diktator, inte för att de underställda vill ha en diktator, utan för att deras inställsamhet och brist på eget ansvar leder till det, vare sig chefen vill det eller inte.
Ur den underlydandes synvinkel så är diktaturen den starkes rätt. Är den styrande alltid ofelbar, eller kan den styrande göra fel?
Självklart kan den styrande göra fel ibland, det är ju bara en människa som alla vi andra, om än med mycket makt. När den styrande gjort rätt så dikteras saker som gagnar dennes syfte med diktaten, när den styrande gjort fel så dikteras saker, som tvärt om är till skada för diktatorn.
Men om det rätta då skulle bestå i att lyda den styrande, då måste det alltså innebära att det inte bara är rätt att göra det som gagnar syftet med diktaten, utan också att det skulle vara lika rätt att utföra handlingar som skadar den styrande och dennes syften.
- Vad är det du säger? (sade Trasymako i Platons tappning)
Men om du istället hade skrivit att diktaturen är bäst på att göra fel, då hade jag inte opponerat mig.
@Magnus
SvaraRaderaJag kunde inte säga det bättre själv. Jag känner igenom mig själv och min arbetskamrater med denna beskrivning. Det behövs inga konspirationsteorier utan det mesta handlar ju om alla egenintresse att tillskansa sig mer, vare sig det är makt, inflytande, pengar, att få vara med.
Alla påstår sig vilja väl, men ändå tror jag att många tummar på sin integritet för att nå sina personliga mål i form av ett lite större hus, en nyare tjänstebil etc. För den som opponerar sig eller uttrycker sin egen syn på saker blir ganska omgående utkastad.
Jag uttrycker oftast min egen åsikt och har vid ett flertal tillfällen legat risigt till utifrån min arbetsgivares sida.
Min stora förhoppning är att den ekonomiska kollaps som vi ser framför oss ger en viss form av upplysning där vi inser vad som faktiskt är viktigt. Risken är dock att den ekonomiska kollapsen ger ytterligare krav på att staten skall underlätta och hjälpa och därmed flytta fram sina positioner än längre.
Hax du har fastnat i att hela tiden påtalas att det inte finns en liten elit. Vad pratar du om. Regeringen är kapad, bankerna är kapade, Bilderberggruppen har nu möte i Sweitz.
SvaraRaderaMen allt detta finns inte för att man nu öppet kan se vad som händer. Det finns ingen logik i det, det är ju givetvis både och nu. Eftersom vi nått så här långt.
Du kan se vad som händer, men för den som är hjärntvättad att bara se på massmedia så kan man omöjligt se det du ser.
apa tycka, apa skriva: På sätt och vis, ja. Mer polariserad så tillvida att vi förutsätts gå med på betydlgit större inskränkningar i våra friheter för att kontra dagens hot.
SvaraRaderaAnonym: Så ditt argument är att eftersom du tror att det är på ett sätt så är det också så det är?
SvaraRadera@Magnus
SvaraRaderaNog fanns det hjältar inför tsunamihändelsen. Försvaret ville lyfta med en Herca redan dagen efter men fick nej av Laila F.
Insatsen var förlamad av politiker som inte kommit till svars, jag minns inte att Laila var med i KU-förhören.
Men det är nog därför som Tsunamibanden är förstörda, för att gömma våra folkvaldas inkompetens och likgiltighet för oss medborgare...
Ssargon!
SvaraRaderaJag talar om politisk policy. Man bör kritisera policyn att makthavare får trakassera journalister som försöker mediabevaka ett möte. Man bör kritisera policyn att massmedias representanter deltar på bilderbergs möte med makthavare istället för att mediabevaka mötet som är sluter för allmännheten. Samtidigt mediabevakar vi Oscarsgalan med filmstjärnor och staten ska få övervaka oss människor via lagar som FRA, Ipred, Patriot Act, etc.
Det är tröttsamt att hela tiden hamna i en debatt om vad dem gör på mötet. Det är inte det som är huvudfrågan. Huvudfrågan är att journalister trakasseras. Nu tog dock för första gången en politiker i Schweiz tag i saken och förbjöd polisen att trakassera journalister. Det är första gången det har hänt. Detta är en viktig policyfråga. Kan ni få in det i era huvuden!
@Matte: Du är nog ganska ensam om att definiera hjältar som personer som ber om lov att utföra något.
SvaraRaderaI min bok så är hjälten den som törs agera på eget bevåg och efteråt är fullt beredd att ta ansvaret för sina handlingar.
Tsunamibanden kanske visar att det var HAARP som låg bakom alltihopa och att man ville att så många svenskar som möjligt skulle dö för att minska arbetslösheten. Så därför stoppa man räddningsaktionerna. En sorts test hur mycket svenskar man kan döda och komma undan med det. Det är i alla fall vad Alex Jones i princip har spekulerat i, även om han inte riktigt sagt det fullt ut.
SvaraRadera