Problemen med visitations-zoner

Är visitations-zoner ett nödvändigt verktyg för brottsbekämpning eller ett hot mot rättsstat och sunt förnuft?

Även om det inte finns någon lagtext att ta ställning till ännu, så har vi Tidö-avtalet. Låt oss se exakt vad det säger:

»Inför ett system med tidsbegränsade visitationszoner för att söka efter illegala vapen och sprängmedel. Åklagare ska kunna besluta om utökade befogenheter för polis att på en viss geografisk plats söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon. Besluten ska vara tidsbegränsade och ska även kunna vara begränsade till vissa tider på dygnet, t.ex. för att minska förekomsten av vapen vid uteställen. Åklagares beslut ska kunna överklagas till domstol. Systemet ska utvärderas efter tre år.« (sid 20)

Det första vi bör fråga oss är om det redan finns lagstiftning som täcker behovet. Svaret lär vara ja - när det finns anledning att misstänka något.

Den andra frågan är hur detta kan gå fel. Vi vet att denna typ av lagar med tiden tenderar att få utökat syfte och mandat. Kan systemet missbrukas?

En visitations-zon på en enskild plats i samband med ett konkret säkerhetshot kan möjligen rättfärdigas.

Men systemet kan lätt bli kontraproduktivt, till exempel om man trakasserar vissa grupper av människor. Svensk polis uppvisar inte alltid gott omdöme. Satsningar har förekommit där man punktmarkerat även unga som inte har någon känd koppling till kriminalitet. Sådant skapar bara försämrade relationer mellan medborgare och polis.

Rent allmänt känns en ökad polisnärvaro på aktuella platser som en rimligare lösning. Poliser som får visitera folk - men bara om det finns en anledning. Inte vem som helst, utan skäl.

Vilket är samma princip som bör gälla i övrigt: Övervaka gärna kriminella men inte alla andra.

Lördagsvideos: Jönsson om våld och makt m.m.

Youtube: Våld och makt - Om socioekonomi och socialdemokrati »

Youtube: Valets viktigaste fråga - Magdalena Andersson har inga svar »

Youtube: Chile’s Proposed Left-Wing Constitution Could Spell Chaos »

Youtube: Jordan Peterson: The fatal flaw in leftist American politics »

Youtube: Ingen forskning visar att cannabis är dödligt - Cannabisforskaren Amir Englund »

Youtube: The Neuroscience of Creativity, Perception, and Confirmation Bias | Beau Lotto »

Lördagsvideos: Jönsson om våld och makt + Petersons budskap till CEO:s

Youtube: Lag & våld - om angreppen på polisen »

Youtube: Jordan Peterson - Message to CEOs »

Klanerna och våldsmonopolet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Klanerna och våldsmonopolet »

"Vad händer om basala samhällsfunktioner som kollektiv säkerhet upphör att fungera? Vad är det då överhuvudtaget för mening med att ha en stat?"

Hårdare straff håller farliga kriminella borta från gatorna - men sedan?

Längre fängelsestraff för allvarliga brott innebär att fler allmänfarliga kriminella hålls borta från gatorna under en längre tid. Vilket i sammanhanget får ses som en bra sak.

Problemet är att kriminalvården är kontraproduktiv. Där knyts nya band mellan kriminella och deras nätverk, som därmed på sikt blir starkare. Där radikaliseras människor.

Kriminalvården är som något slags mysko gruppboende. Fångarna kallas numera klienter. Bland personalen finns såväl människor som är mycket väl lämpade - och sådana som är direkt olämpliga för sitt yrke. Vilket i sammanhanget är den grannlaga uppgiften att upprätthålla statens våldsmonopol. Resultatet är tyvärr inte alltid karaktärsdanande.

Byråkratin är överväldigande och saknar inte sällan både logik och sunt förnuft. Det är något slags DDR-känsla över det hela. Ett i stora drag socialistiskt mini-samhälle - som människor tvingas vistas i som straff. Vilket skapar bittra och frustrerade människor som inte litar på institutioner.

Något jag tror är ett växande problem är religiös radikalisering på våra anstalter. Det är inte det minsta konstigt. Människor sluter sig ofta till andra som på ett eller annat sätt liknar dem själva. Utsätts de sedan för yttre kritik, då är deras naturliga reaktion att sluta sig samman ytterligare. Till exempel genom att odla sin religiösa identitet.

Ofta börjar det med något trivialt. Som att vissa klienter retar upp sig på att få billig lunchkorv - medan andra får lammkorv, som ju är mycket godare. Då mumlas det irriterat i matsalskön. Då förstärks tendensen till klickbildning. Sedan kommer det religiösa som ett brev på posten. Det är knappast raketforskning.

Folk får tro på vad de vill. Det är ändå bara metafysik. Men det är ett problem om våra fängelser odlar religiös extremism - i den mån sådan kan antas leda till fara för andras frihet och säkerhet.

Det finns massor av saker som borde rättas till inom svensk kriminalvård. Den övergripande målsättningen bör rimligen vara att klienterna skall komma ut mindre farliga för sin omgivning än de var när de låstes in. Men jag är inte alls säker på att så är fallet. Det är för svårt och dyrt.

Så, visst. Straffa gärna grov brottslighet hårdare. Det är en av statens kärnfunktioner att markera mot olagligt beteende. (Samt att i god demokratisk ordning besluta vilka lagarna och straffen skall vara.) Kränkningar av andras rätt, säkerhet och egendom måste få konsekvenser.

Men var medveten om att det är ett problemtyngt kriminalvårdssystem som skall hantera saken.

Förr eller senare kommer de flesta av de fängslade att komma ut igen. Vad vi gör är att köpa oss tid. Vilket kanske bara är att ackumulera problem som vi fortfarande inte riktigt vet hur vi skall hantera.

Den knäböjande polisen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Den knäböjande polisen »

"Det råder ingen tvekan om att det som hände George Floyd i USA var ett vidrigt övergrepp. Men jag kan inte låta bli att förundras över den mörka ironin i att arga ungdomar med skyltar med texten »Jag kan inte andas« springer runt och ökar risken för att fler skall dö av Covid-19."

Om vi skall ha ett statligt våldsmonopol, då måste det med nödvändighet fungera

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Om vi skall ha ett statligt våldsmonopol, då måste det med nödvändighet fungera »

"Om människor inte kan känna sig trygga, då kan man aldrig skapa ett samhälle med tillit. Då kommer man inte heller att kunna integrera människor från andra länder i den demokratiska rättsstaten. Och då har det så kallade samhällskontraktet slutligen upphört att gälla (oavsett om det verkligen existerat eller ej)."

Jönssons lördagsvideo: Att balansera trygghet och frihet

Youtube »

Flyktingdebatten måste hyfsas

Den svenska migrationsdebatten är helt och hållet orimlig och ansvarslös.

På ena flanken står de som envist vägrar att se några problem med något. Och på den andra de som i allt för stor utsträckning ägnar sig åt icke-konstruktivt gnäll.

Det är dags att hyfsa debatten – och att försöka ta lite ansvar.

Saker och ting är som de är. Jobbigt, men... så intressant. Nu är det bara att gilla läget och försöka hantera situationen på ett rimligt, fredligt och vuxet sätt, innan situationen går helt över styr.

Man kan ägna sig åt the blame game om man vill. Men oavsett vems felet är, så har vi alla ett ansvar – för vårt eget förhållningssätt och för att försöka finna konstruktiva lösningar.

Till att börja med kan man konstatera att de flesta flyktingar och andra som är här med uppehållstillstånd förmodligen kommer att bli kvar i landet, oavsett vad man tycker om den saken. Det är bara att förhålla sig till.

Detta kommer att bli dyrt, både på kort och lång sikt, både för kommunerna och för de allmänna välfärdssystemen. Speciellt som de senare är konstruerade som ett pyramidspel.

Det enda sättet att krångla sig ur detta (utöver massiva skattehöjningar) är att skapa en sjuhelvetes tillväxt. Avreglera arbetsmarknaden, sänk företagsskatterna, gör det lönsamt att jobba, rensa upp i byråkratin, gör vårt land till ett skatteparadis och en tigerekonomi.

Slå fast en värdegrund som säger att alla skall respektera sina medmänniskors personliga frihet, säkerhet och egendom – och tillämpa den konsekvent, oavsett vem det handlar om. Människorna i vårt land är unika individer och skall bedömas utifrån sina personliga handlingar.

Att skydda människor mot andra är statens kärnuppgift, även i en nattväktarstat. Ge polisen nödvändiga resurser – och fokusera på verkliga kränkningar av säkerhet och egendom, istället för att lägga resurser på "brott" utan offer. Polisens uppgift skall vara att tjäna och skydda allmänheten – to serve and protect – inte att vara överhetens moraliserande ordningsmän.

Gör Sverige till en strikt sekulär stat där religion är människors privatsak – men inte tillåts påverka politiken och hur samhället fungerar. Utvecklingen skall styras av fakta och logik, inte tro.

Stoppa bidragsinvandringen och gör egen försörjning till en förutsättning för att få komma till Sverige.

Hur vi hanterar flyktingkrisens efterspel hänger även samman med ett bredare förhållningssätt till statens uppgift och funktion.

Staten skall vara liten och rättvis – och stark när det kommer till sådant som är centralt för civiliserad och fredlig mänsklig samexistens. Vi skall ha få lagar men god ordning. De medborgerliga fri- och rättigheterna skall stärkas och makten utövas öppet. Det måste gå att utkräva ansvar för hur allmän verksamhet sköts. Byråkratin måste tuktas. Meriter och lämplighet skall vara det enda urvalskriteriet när staten utser sina funktionärer.

Det börjar helt enkelt bli dags för räfst och rättarting, för att få lite ordning på landet.

---

Nämnde jag att jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt liberala partiet? »

Gatubrottslighetens politiska orsaker

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Gatubrottslighetens politiska orsaker »

"Problemen med polisen och den allmänna ordningen är helt enkelt konsekvenser av politiska beslut – fattade av människor som inte begriper sig på verksamheten och som gör andra prioriteringar än att ordningsmaktens främsta uppgift skall vara att tjäna och skydda folket."

Hoten mot den svenska demokratin

Den svenska demokratin är på inget sätt perfekt. Den skulle behöva betydligt mer konstitutionell stadga. Den har öppnat för politiker och byråkrater att ta sig makt över allt mellan himmel och jord – och att sätta sprätt på andra människors pengar. Till råga på allt förefaller den härskande politiska klassen vara inkompetent vad gäller att sköta statens kärnverksamhet.

Men denna demokrati är det bästa som för tillfället står till buds. (Även en liten och rimlig stat, som respekterar individen och fokuserar på kärnverksamhet bör vila på ett demokratiskt mandat.)

Därför har jag känselspröten ute. Hur är tidsandan?


Alla talar om Sverigedemokraterna som hotet mot svensk demokrati. Kan så vara. Trots det gör alla politiker i alla riksdagens övriga partier just nu allt för att SD skall bli största parti efter nästa val.

Jag litar inte på SD. Jag minns cirkusen när de försökte ta över Skattebetalarnas förening. Jag tycker inte om deras ton. Deras partiprogram gör mig uppgiven och misstänksam. Vissa av deras företrädare gör mig obehaglig till mods. Å andra sidan har de väl nu hunnit bli en så etablerad del av det politiska systemet att de även blivit dess fångar.

Däremot måste jag medge att SD fyller en viss demokratisk funktion som riksdagens tredje block. Det minskar antalet förslag, när inget av blocken kan göra som det vill på egen hand.


För tillfället ser det dock ut som om vänsteraktivism (och vänstervåld) är ett mer akut problem. Dessa människor har inte bara satt igång en massa stolligheter. De uppvisar dessutom auktoritära tendenser.

Det är det Socialistiska Lyckoriket, igen: Den nya människan som tänker rätt, tycker rätt, säger rätt, äter rätt, går i takt och möter gryningen under röda fanor. Under tvång. Tanken går till östtyska väggmålningar med folkets hjältar.

Det är vad de vill ha. Det är därför de stör andras möten. Det är därför de inte drar sig för våld. Det är därför de vill inskränka meningsmotståndares yttrandefrihet.

Benhårt övertygade om att de själva är de goda och att alla andra är de onda finns det inga gränser för vad de kan ta sig för. Politisk postmodernism och identitetspolitik är två av deras verktyg.

Man hittar nu för tiden denna vänster inte bara inom förvaltningen och i olika organisationer för särintressen (där de lever på skattebetalarnas pengar) – utan även ute i näringslivet, på diffusa tjänster som handlar mer om att vara ängsligt politiskt korrekt än om kärnverksamheten.

De har även ett grepp om gammelmedia. De arbetar sedan slutet på 60-talet målmedvetet med att inta den ena samhälleliga kommandohöjden efter den andra.

De här människorna vill skapa ett samhälle som endast har plats för den som håller med överheten. Vilket är demokratins själva antites.


Men det verkligt stora hotet mot demokratin, det kommer från annat håll – inifrån de demokratiska institutionerna själva. Och det kommer att handla om beslut som fattas i god demokratisk ordning, i vart fall rent formellt sett.

Terroristerna, fildelarna, droghandlarna, snuskgubbarna, skattesmitarna, de obekväma... Det finns inga gränser för de ursäkter som används för att inskränka informationens frihet och de medborgerliga fri- & rättigheterna. Staten har full insyn i och kontroll över alla medborgares ekonomi. Allt och alla registreras och övervakningsstaten expanderas ständigt. Att folket finner sig i detta förfärar mig.

Men det är bara början. I takt med att allt mer makt överförs från enskilda människor till staten ökar tvånget. För att rädda systemet. För att upprätthålla skattebasen. För att konsolidera den härskande politiska klassens makt. Alla skall med. Ständigt, dessa DDR-vibbar.

Om det dessutom är så att människors säkerhet och egendom hotas genom att våldsmonopolet har byråkratiserats så till den milda grad att det längre inte kan fullgöra sitt samhälleliga uppdrag – då är det illa. Då får vi ett maffia-, klan-, gäng- och säkerhetsbolagssamhälle. Då är samhällskontraktet slutligen brutet. Då har staten förverkat sitt existensberättigande.

Kom dessutom ihåg att sossarna är en av spelarna. De har aldrig visat någon djupare förståelse för medborgerliga fri- & rättigheter, rättsstaten och demokratins djupare värden – i Sverige. Deras politik går ut på att bestämma över folk, med tvång. Skillnaden mellan dem och rödgardisterna är bara en skillnad i grad, inte i art. De ser inte demokrati som ett sätt att leva i fredligt samförstånd – utan som ett verktyg för partiets makt och agenda.

Vårt land skulle verkligen behöva en helt ny form av opposition.

Stöd denna blogg »

Färre lagar och mer ordning

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Färre lagar och mer ordning »

"Våra politiker lägger mycket tid och kraft på att stifta lagar som är till för att skydda oss mot oss själva och för att begränsa vår frihet och våra fria val – när de istället borde fokusera på att skydda oss från andra, som vill oss illa."

Polisen vill sätta sig över lagarna

Nu börjar tidningarnas spalter fyllas av företrädare för statens våldsmonopol – som protesterar mot att EU-domstolen underkänt datalagringen av uppgifter om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Domstolen är tydlig: Att urskiljningslöst lagra alla data om allas telekommunikationer strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa stadgar om rätten till privatliv.

Våldsmonopolets företrädare är lika tydliga: Sverige skall ignorera de mänskliga rättigheterna, strunta i EU:s högsta domstol och fortsätta lagra dessa data.

Det är uppseendeväckande. Polis, åklagare, inrikesministern med flera anser att staten skall sätta sig över de konventioner Sverige ingått om de mänskliga rättigheterna. De anser att vi skall sätta oss över fördrag som nu för tiden utgör en del av vår grundlag. De rättsvårdande myndigheterna uppmanar till domstolstrots.

Får de som de vill, då är det samma sak som att slänga de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna i papperskorgen. Då kommer staten att kunna göra precis vad som helst mot vem som helst.

Och myndigheterna har bara sig själva att skylla för den uppkomna situationen. Detta borde de ha tänkt på innan de började använda det oerhört integritetskränkande verktyg som datalagringen är för skitsaker som att jaga fildelare och att upptaxera folk.

Dessutom har polisen högar med outredda ärenden där det finns så väl kända gärningsmän som bevis. De kanske skulle börja med att hantera dem?

Slutligen kan man konstatera att allt går att motivera på ett eller annat sätt. Att kamerabevaka alla medborgare överallt och dygnet runt, inklusive i bostaden – det skulle vara ett oerhört effektivt sätt att bekämpa och utreda stöld, rån, mord, terrorism, våld i relationer, utnyttjande av barn, skattefusk, hets mot folkgrupp och de flesta andra brott. Men så gör vi inte, eftersom det är ett allt för stort ingrepp i individens rätt till privatliv.

Det finns helt enkelt en gräns som man inte skall passera. I vart fall inte om man vill ha ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle.

Är Sverige drabbat av något slags kollektivt Stockholmssyndrom?

Läs min senaste text hos Mårtennsson:

Politik är sociopaters makt

i kombination med tvång och hot om våld »

Att svenska folket finner sig i den politiska maktens framfart är absurt. Det känns som om hela landet har drabbats av något slags Stockholmssyndrom.

Ett frihetligt samhälle är ett tryggt och rimligt samhälle

Jag är libertarian. Jag vill att staten skall ägna sig åt så lite som möjligt och att människor skall ha frihet att leva sina liv efter eget huvud.

Sossesveriges idé är att staten skall ägna sig åt allt mellan himmel och jord. Aldrig blir en socialdemokrat så glad som när han får styra och ställa över andra.

I mitt frihetliga Sverige finns få och begripliga lagar – och mycket ordning.

I Sossesverige finns det oerhört många lagar, regler och pekpinnar – men ingen ordning.

I mitt Sverige är det centralt att man upprätthåller skyddet för människors liv, säkerhet och egendom.

I Sossesverige har vi varken en fungerande polis eller något militärt försvar.

Så är det. I sin iver att bestämma över andra har sossar i alla politiska partier tappat fokus och känslan för vad som är viktigt.

Det handlar även om ideologi. För mig är individen det centrala – medan politikerna betraktar folket som ett ansiktslöst kollektiv av undersåtar.

I mitt Sverige är våldsmonopolets uppgift att skydda medborgarna från övergrepp från andra. I Sossesverige skall människor skyddas från sig själva och makten från folket.

Detta är inte bara en semantisk eller ideologisk fråga. Det handlar om praktisk verklighet som har oerhörda implikationer och konsekvenser för vanliga människor. Det handlar om trygghet och respekt. Det handlar på ett mycket konkret sätt om enskildas säkerhet. Det handlar om ett rimligt och anständigt samhälle. Det handlar om att upprätthålla en minsta gemensam nämnare för mänskligt umgänge. Det handlar om civilisation.

Det handlar även om att ge människor ansvar och förtroende – istället för att sänka dem till inlärd hjälplöshet och underkastelse.

Människor skall bedömas och hållas ansvariga utifrån sina handlingar. I detta är det oväsentligt vilka de är, vilken etnisk bakgrund de har, hur de ser ut, vilken livsåskådning de håller sig med eller vilken position de har i samhället. Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter. Punkt.

Detta förutsätter dock en minimal stat, som fokuserar på ett fåtal saker som är viktiga.

Stöd denna blogg »

Till våldsmonopolets förvar

En avgörande skillnad mellan de västerländska demokratierna och många länder i till exempel Mellanöstern och Afrika är att vi har ett (demokratiskt kontrollerat) våldsmonopol – till skillnad från klansystem.

Fördelarna med ett statligt våldsmonopol är flera. Reglerna är förutsägbara och gäller lika för alla. Alla har samma rätt till hjälp från ordningsmakten. Med ett fungerande rättsväsende som sköter bestraffningar är det tänkt att vi skall slippa blodshämnd, klanfejder och andra former av hämnd som ofta resulterar i spiraler av våld.

Så vad händer då när polisen inte räcker till? Vi vill ju ha något slags trygghet. Vi vill att vår säkerhet och egendom skall vara garanterad.

Ibland blir lösningen att till exempel ett köpcentrum, kollektivtrafiken eller ett bostadsområde tar in privata vakter. Det är som regel bättre än inget alls. Men det är samtidigt att ta ett steg bort från demokratisk kontroll, opartiskt upprätthållande av ordningen och det symboliska värdet i att ordningen upprätthålls av staten. Oftast är detta inga större problem, men vi måste vara medvetna om riskerna.

(Det finns positiva bilder värda att titta närmare på. I till exempel Detroit sägs privata vaktbolag som verkar enligt icke-våldsprincipen vara så väl omtyckta som mycket framgångsrika.)

Ibland är lösningen civila sammanslutningar av människor som tar på sig att upprätthålla ordningen. Det kan handla om till exempel grannsamverkan eller nattvandrare. Eller om något slags medborgargarden. Lagen gäller givetvis för dem på samma sätt som för alla andra. Men i vissa situationer ställs man helt uppenbart inför problem. Om en skarp situation uppstår, då är det en mycket delikat fråga hur mycket våld som får användas.

Dessutom blir detta på något sätt en återgång till klansamhällets modell där säkerheten är beroende av vilken grupp man tillhör, var man bor eller kanske vilka man är släkt med.

Våldsmonopolet som princip är en garant för vår individualistiska livsstil. Man skall inte behöva tillhöra en viss grupp eller klan för att kunna känna sig trygg i samhället.

Detta förutsätter naturligtvis att polisen är synlig på gator och torg – och att den verkligen förmår att hantera vardagsbrott mot säkerhet och egendom.

Det förutsätter dessutom att den demokratiska styrningen och lagstiftningen är rimlig och fokuserar på det som är viktigt. Våldsmonopolet skall inte vara åsiktspolis, inte ägna sig åt moraliskt pekpinneri, inte åt brott utan offer – och inte åt att gå maktens politiska ärenden. Här måste man vara oerhört uppmärksam.

Det mesta i vårt samhälle skulle fungera bättre om det hanterades genom frivilligt samarbete, spontan ordning och marknadens osynliga hand. Men just vad gäller statens våldsmonopol och att upprätthålla rättsstaten vill jag att det sköts gemensamt och att det sköts bra.

Som minarkist vill jag att staten ägnar sig åt ett fåtal centrala samhällsfunktioner, som inre och yttre säkerhet.

Därmed inte annat sagt än att våldsmonopolet ständigt måste granskas, ifrågasättas och ansas. Det får aldrig bli en stat i staten eller ett verktyg för förtryck.

Svensk polis borde bli som den tyska

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Svensk polis borde bli som den tyska »

Det borde inte vara omöjligt att få ordning på den svenska polisen. Gör som i Tyskland, så skall ni se att det blir bättre.

Färre lagar – mer ordning

Sverige har massor av lagar. Ingen människa kan ha mer än en skissartad uppfattning om vad som är tillåtet respektive förbjudet.

Vissa lagar har inget att göra med att någon kränker någon annan – utan handlar om att överheten vill tvinga på befolkningen sina egna moraliska käpphästar. Man skapar brott utan offer.

Tramsiga, idiotiska och moraliserande lagar undergräver dessutom respekten för alla lagar, även de riktigt viktiga.

Samtidigt upplever människor att deras säkerhet blir allt sämre. Inte ens om de drabbas av något som uppenbarligen är både olagligt och en allvarlig kränkning – som inbrott – kan de vara säkra på att ordningsmakten bryr sig.

Vi måste rensa upp i svensk lagstiftning. Den måste fokusera på det som verkligen är viktigt och mindre på hur folk vill leva sina liv. Lagarna behöver bli färre, tydligare och mer begripliga. Det bör i stort sett räcka med lite sunt förnuft och folkvett för att själv kunna räkna ut vad som är lagligt eller ej.

Sedan skall dessa lagar upprätthållas. Noga. Människor skall kunna känna sig rimligt trygga på gator och torg – och de skall veta att ordningsmakten skyddar deras säkerhet och egendom.

Detta kräver fler poliser. Inte bakom skrivbord och dataskärmar – utan på gator och torg och i polisbilar.

Så enkelt skulle det kunna vara.

Stöd denna blogg »

Moderaterna säger det som borde vara självklart

Den svenska samhällslabyrinten

Från SVT text...

"Moderaterna vill införa obligatorisk närvaro och examensprov på den samhällsorienterande kurs som erbjuds nyanlända, rapporterar TV4.

Kursen är i dag frivillig och enligt M är det bara en tredjedel som gått den efter mer än 18 månader. M föreslår att etableringsersättningen ska utebli om eleven inte har tillräcklig närvaro eller klarar kunskapstestet."

Tack. Men visst är det absurt att så inte redan är fallet?

Kommer man från ett samhälle med klansystem, då måste man informeras om att och varför Sverige har ett våldsmonopol. Kommer man från ett samhälle med stark hederskultur, då måste man informeras om att i Sverige är privata relationer en fråga som är upp till individen. Kommer man från ett samhälle med medeltida syn på kvinnor (och där de flesta ogifta män aldrig fått se så mycket som en bar ankel), då måste man berätta hur det är i Sverige innan man ger asylsökande kort till simhallen.

Nyanlända måste informeras om det demokratiska parlamentariska systemet, om grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter, om sina skyldigheter och om vikten av ett öppet, tolerant samhälle.

Det borde vara självklart.

Länk till TV4 (video) »

EU vill skapa ett överstatligt våldsmonopol som kan ingripa i en medlemsstat, mot dess demokratiskt valda regerings vilja

Nu händer det saker. SR Ekot rapporterar...

"Den svenska regeringen har svängt och säger nu ja till EU:s omstridda förslag om att inrätta en överstatlig gränskontrollmyndighet med befogenhet att ingripa i ett land mot dess vilja. Om förslaget går igenom kommer Sverige att tvingas bidra med flera hundra gränspoliser till EU."

Länk »

Ett parallellt, överstatligt våldsmonopol som har rätt att agera i Sverige (och andra länder) mot vår uttryckliga vilja.

Det är inte speciellt vågat att anta att EU sätter upp detta som krav för att hjälpa Sverige i den nu aktuella flyktingsituationen.

Frågan är principiellt oerhört intressant. Nu åker den nationella suveräniteten ut genom fönstret, en gång för alla. Ger man grönt ljus för detta, då kommer nästa steg som en brev på posten: Att Europol skall få verka operativt i Sverige, utan att vi har något att säga om saken.

Med dagens besked tar vi ytterligare ett steg mot EU som en superstat. Så väl ur ett principiellt som praktiskt perspektiv är överstatliga organ med rätt att verka parallellt med det nationella våldsmonopolet ett demokratiskt problem.

Själv skulle jag bestämt säga tack, men nej tack.

Men sådant hindrar inte politikerna. S säger motvilligt ja, "L" är rent av entusiastiska. M vrider sig just nu som en mask på en krok.

Och regeringen har det inte lätt. Om Sverige skall vara med i EU och om EU skall ha en gemensam migrationspolitik – då måste den naturligtivs kunna upprätthållas. Det kräver folk. Och då får Sverige vackert ställa upp. Men det är inte bemanningen som är det centrala.

Det intressanta är vad detta nya Frontex på syra kan antas vilja göra – i en medlemsstat, mot denna stats demokratiskt valda regerings vilja.

Det är ju knappast så att någon av EU:s medlemsstater motsätter sig att man upprätthåller en yttre gräns. Så vad – exakt vad – är det man vill kunna göra? Det bör vi väldigt noga ta reda på innan vi tar ett enda steg till in på denna väg.

Stöd denna blogg »