Jag har sysslat med politik rätt länge. Och jag tycker mig märka en obehaglig stämningsförändring på senare år.
Första gången det verkligen slog mig var under FRA-striden. Det fanns en hårdhet, en arrogant omedgörlighet från regeringens sida som gjorde mig betänksam. Utrymmet för egentlig diskussion var noll. Brådskan var påtaglig. Och man fick känslan av att det nästan kunde vara lite farligt att gå i vägen.
Och, naturligtvis, vi känner igen det där, från USA:s war on terror. En arrogans som blåser upp de offentliga funktionärernas och småpåvarnas egon på ett farligt sätt. Behöver jag nämna Patriot Act och dess till synes permanenta undantagstillstånd? Åsidosättandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna utan någon egentlig debatt? Hårresande företeelser som Guantanamo, Abu Ghraib, extraordinary renditions och hemliga fängelser till och med i Europa? De nya amerikanska interneringsreglerna?
Regeringen Perssons lögnaktiga, fega och samtidigt arroganta hantering av Egypten-affären kan också räknas dit.
Likadant är det i EU. Jag upplever att när integritetskränkande beslut baxas igenom, då möts invändningarna nästan aldrig med argument – utan mer av attityden att "nu blir det så här". Kommissionen och ministerrådet gör sitt yttersta för att man inte ens skall utvärdera EU:s roll och handlingar i kriget mot terrorismen. Hemlighetsmakeriet ökar. Och samma attityd dyker allt oftare upp inom andra politikområden.
Politikernas och särintressens ständiga krypskytte mot det fria informationsflödet på internet passar också in i det mönster som växer fram.
Lägg till detta den pågående maktöverföringen i EU. Från medborgare till den politiska sfären. Från medlemsstater till Bryssel. Från folkvalda till anonyma tjänstemän. Den sker i ett rasande tempo och utan någon egentlig debatt att tala om. Utan att någon frågade om lov.
Under julledigheten har jag läst om delar av Maciej Zarembas viktiga bok Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige. Gång på gång slås jag av hur bland andra kommunala byråkrater, fackpampar, tjänstemän på Migrationsverket och maktens övriga funktionärer i många fall uppvisar samma sorts fega arrogans. (Inte sällan i kombination med bristande kompetens.)
Den obehagliga stämningen tycks råda på alla nivåer i vårt samhälle.
Har det kanske alltid varit så här? Eller är det något värdefullt som har gått förlorat någonstans? I så fall mer exakt vad och när?
Oavsett vilket, så tycker jag väldigt illa om det jag ser.
Väst håller på att kinesifieras.
SvaraRaderaJag har märkt samma sak och jag tycker inte det var så förr... det fanns kränkningar, men då argumenterade man för dem på ett helt annat sätt, tex. så hade vi radio- och TV-monopol i landet men det var ju för att hinra kommersiella intressen... så löd iaf. argumentet...
Jag har funderat på varför det har blivit som det har blivit och jag tror svaret går att finna i kalla krigets slut. Så länge vi i väst hade Sovjet och diktaturerna i öst som skräckexempel så höll vi rent framför vår egen dörr.
SvaraRaderaFredspristagare beordrar mord
Jag läste nyligen Johan Norbergs "Motståndsmannen Moberg" så jag lever med känslan att det absolut fanns en obehaglig och stor maktarrogans förr.
SvaraRaderaJ T ravis
Den här skall det vara:
SvaraRaderaFredspristagare beordrar mord
Jag håller med "Neoliberal Agenda"
SvaraRaderaVäst håller på att kinesifieras.
Göran Persson sa att han beundrade "stabilitetn i Kina. och då talade han verkligen sanning. Problemet är att inte bara han gör det.
Det goda som Förtycket i östeuropa förde med sig var mycket riktigt att vi fick ett riktigt dåligt exempel att förhålla oss till.
Men nu verkar det gå åt rätt håll!
SvaraRaderaNya direktiv från kommissionen, 8 veckor blir 12 och vi kommer att få så stort inflytande!
http://store.blogg.se/2012/january/det-ar-en-fordold-diktatur-eu-alltsa.html
Icke bra alls och det är tur att såna som du finns!
USA: SOPA or else...
SvaraRaderahttp://torrentfreak.com/us-threatened-to-blacklist-spain-for-not-implementing-site-blocking-law-120105/
Det ÄR extremt oklädsamt att dagens höger förhåller sig exakt likadant till Kina som gårdagens vänster till Sovjet.
SvaraRaderaExakt likadant.
Jag anklagar låne och skuldkulturen som "effektiviseringarna" av alla verksamheter.
SvaraRaderaDet finns inte längre några marginaler och heller inget handlingsutrymme, utan alltfler beslut sker av "nödvändighet".
Jämför den röde khmeren Nuon Cheas försvar för folkmordet
"Om dessa förrädare varit i livet skulle det ha inneburit slutet för khmererna som folkgrupp, så jag vågar påstå att vårt beslut var det enda riktiga."
"Nödvändighet" som beslutsunderlag kan bara leda åt ett håll.
Kalla krigets slut är säkert en delförklaring, ja. Konfliktytan håller i dag på att flyttas, så att den hamnar mellan konservativa och liberaler istället. Vilket främst de konservativa har svårt att hantera.
SvaraRaderaMen det finns något mer här, som är svårare att sätta fingret på.
En möjlighet är den allmänna avideologiseringen, som inte bara får folk att tappa kompassen - utan som även innebär att de kärnvärden som man tidigare varit rätt överens om har glömts bort.
pendeln svänger fram och tillbaka...
SvaraRaderaEfter Berlinmuren har den svängt mot ökad frihet, förändring, Aristotles och nyliberalism.
Idag är pendeln på väg åt andra hållet, mer Keynes, mer politik, mindre frihet, mer "stabilitet", återgång mot centralisering och Platon... Snart dammar väl folk även gamla Marx böcker (eller så nöjer de med sina kulturmarxistiska böcker från Frankfurtskolan=det nya röda)
Alla vinner på om debatten lägger sig.
SvaraRaderaTror åxå Neoliberal har rätt, men ser en orsak till; militär industri växte sig stor från 50-talet till Sovjets kollaps och de hade bara regeringar som kunder. Efter 1990 behövdes de inte men hade fortfarande goda regeringskontakter och kunde efter lite sökande efter nya marknader hitta terrorister och övervakning som en ny marknad med samma signum som deras gamla - dyrt, hemligt och oligopol. De lyckades övertyga politiker om behovet av övervakning och nu är det business-as-usual.
SvaraRaderaModifieringen mot Neoliberals beskrivning blir alltså att västpolitiker inte medvetet införde totalitär övervakning - det bara blev så eftersom de trevliga försäljarna hade så bra argument och lösningar (och tjänstemän inom t ex FRA hjälpte till)!
jag håller med dig på allt, jag har själv skrivet en blogg om FRA och lite annat.
SvaraRaderaFaktum är att vårt land har blivit spel plats för pampar med pengar som om något går åt helvete avgår med en fet fallskärm och kvar står då vi som inte har de pengarna.
På samma sätt är de i EU pengarna styr och fan ta den som säger emot.
Modifieringen mot Neoliberals beskrivning blir alltså att västpolitiker inte medvetet införde totalitär övervakning
SvaraRadera------------------------------
Dom genomförde den på beställning av dom företag som styrde Usa under den period då George Bush var president.
Nyliberalers recept på det problemet är att istället för att minska möjligheten för företag att utöva politisk makt via parlamentariska system så ger man dom möjlighet att fritt köpa faktisk makt och helt sidsteppa parlamentariska system.
Resultatet för oss blir i bästa fall plus minus noll och i sämsta lika kul som Kina.
Det kan sammanfattas med ett ord: Reinfeldtmentaliteten
SvaraRaderaKinesifieras är ett intressant uttryck, det kan ligga mycket i det.
SvaraRaderaDet finns en stark beundran för denna stabila diktatur, jag hoppas fortfarande på att den ekonomiska utvecklingen leder till en politisk utveckling, men beundran i väst börjar kännas som beundran av en rik skitstövel som alla har lånat pengar av.
Det känns som att saker skall hållas igång utan att de egentligen fungerar, som om stater försöker få samhällen att leva på illusioner.
Det jag önskar av ideologierna är att de skall hjälpa människor att hitta en riktning för politiken innan illusionerna brister. Finns det ingen riktning kan precis vad som helst hända och de enklaste och brutalaste budskapen kan få framgång och stora samhällsproblem med oljebrist, i vissa länder elbrist och matbrist, uteblivna pensioner, osv blir lösta på riktigt dåliga sätt.
Alla tjänar på att debatten lägger sig --> gråtande riksdagsmän.
SvaraRaderaMen där drar jag en gräns - de ska fan stå på sig, så är det bara.
Visst kan man må tjyvens av att de man arbetat med i alla år gaddar ihop sig (eller kanske "bara" inte backar upp), men...
Annars gör de bara vad partiledarna gör nu - agerar "regeringsdugliga"; dvs för enskilda riksdagsmän "återvalbara"...
De verkar bara vara ansvariga inför partiet, som sätter deras namn olika högt upp på en lista som belöning för trohet - inför partiet (trots kryssningsmöjligheten).
Och regeringsduglig verkar betyda just att trycka igenom beslut = "nu blir det så här".
Det finns inte längre en koppling till folket, men det har det inte funnits mycket av på länge.
Men nu har avståndet ökat mer och mer, allt centraliserat till Stockholm, och där har EU sin del i det.
Subsidiaritet i EU är ett ingenting jämfört med en massiv dos av detsamma inom rikets gränser.
Så att det man gjorde hemmavid hade någon som helst betydelse. Att man kunde säga nej till statliga ingrepp eller order. Då kanske man kunde få arschlet ur vagnen och ge en tafflig kommunalpamp/riksdagsman en spark därbak för att han inte står på sig (riksdagsmännen är ju nominellt valda regionalt - i princip 8 st per län).
Och därmed inte bara kommunicera sin inställning till personen ifråga, utan till andra åhörare - och kanske till sig själv också... så att kanske de gamla kärnvärdena (som man kan tänka fortfarande finns någonstans) kommer till ytan. Hursomhelst - mer folkvilja kommunicerad.
Jo, livet har blivit mer komplicerat nu. Frågorna är mer komplexa och ger inte alltid utrymme för eftertanke. Det tror jag nog man kan påstå.
SvaraRaderaMen, jag tror inte man har mycket för att tänka att det var bättre förr. Det fanns nog hårdhet, arrogans och omedgörlighet redan då. Skillnaden var bara att medborgarns möjlighet till granskning var nästintill obefintlig. Precis som i Tunisien, Egypten och Syrien kan vi svenskar numera samarbeta för att avslöja makten. Men när vi gör det då blottlägger vi ju maktens inre och det behöver ju inte vara någon vacker syn.
Vi borde kunna säga att det är nog nu. Att vi tillåter oss fem års uppehåll med fler integritetskränkande lagar. Fem år för eftertanke och utvärdering. Vi kan möta alla hot vi kan föreställa oss inom de närmaste fem åren. Låt oss ta den pausen, försöka lyfta oss i håret lite och se på den större bilden ett slag.
Kanske en "skriftlig deklarationi EP"?
Hax, det här är bara början, vänta tills de inför obligatoriska vaccinationer för allas bästa. Tippar att det dröjer max tre år.
SvaraRadera