2012-12-21

Några ord så här på den Yttersta Dagen


Det sägs att jorden skall gå under i dag. Men det är väl bara reklam, antar jag. Även om det kanske vore det enklaste sättet att lösa euro-krisen...

Lite undergångsstämning skall jag nog ändå klara att arbeta upp. Det är ju inte så svårt, nu för tiden.

Eller... nu för tiden? Ibland undrar jag om det har blivit värre eller om det bara är jag som befinner mig närmare mörkrets hjärta. Jag vet ju sedan tidigare att det är omtumlande och en smula skrämmande att betrakta makten på nära håll.

Men jag landar nog ändå i att det har blivit värre. För vart år som går blir samhället mer över- och sönderreglerat. Steg för steg monteras de rättigheter ner, som under århundraden vuxit fram som ett anständigt samhälles minsta gemensamma nämnare. Rättsstaten gröps ur av våra politiker. Och demokratin reduceras till ett knapptryckande vars enda syfte är att sätta ett vackert sigill på sådant som redan beslutats bakom stängda dörrar.

Inte minst är det samhällsklimatet som har förändrats. Tonen i det offentliga samtalet känns allt mer intolerant. De kulturskapare som förr var en nagel i ögat på makthavarna har blivit beroende av politiska beslut och skattepengar och sitter därför ner i båten. Media blir allt mer en megafon för maktens snuttifierade soundbites. De politiker som förespråkar hårdare tag, mer övervakning och en anpassning till deras agenda har blivit allt mer arroganta.

Det nya, som jag inte känner igen, är att det här börjar kännas farligt. På så många sätt. I USA ser vi hur människor som sätter sig upp mot makten utsätts för regelrätta trakasserier i vissa situationer. I Europa ser vi hur antalet åsiktslagar långsamt ökar samtidigt som media och internets fria informationsflöde får allt kortare koppel. Politiska prestigeprojekt drivs till en punkt där risken för våld är påtaglig och där lynchmobbar kan ta sig utrymme. Överstatliga rättsliga instrument drivs fram som saknar proportionalitet och som i all praktisk mening gör vanliga människor rättslösa.

Så väl borgerliga som socialdemokratiska partier i Europa rör sig bort från något slags allmänt liberal kontext, där människor ändå sågs som medborgare och i vissa fall rent av som individer. Istället ser vi en kollektivistisk neo-konservatism breda ut sig, som reducerar människor till undersåtar.

Jag känner att jag möjligen tjatar en del om detta. Men vad skall man göra? Vi måste snacka om det här!

Risken är att detta – faktiskt – är det öppna, toleranta, demokratiska samhällets yttersta dagar.

8 kommentarer:

  1. Äh, du är bara inne på en av dina mer konspiratoriska humör, och det förstör humöret.

    Precis som mig ger du ibland upp mentalt, men andra dagar ser du hoppet som om det var solklart. Chilla, ta det lugnt. Koppla bort politiken en stund, och filosofera om något annat. Kanske meditera. Jag tycker att universum är ett bra tankemotiv om man vill koppla bort skiten vi handskas med och bara förstå hur irrelevant det är i det stora hela.

    http://saganastronomy.com/wp-content/uploads/2012/11/scale-of-the-universe.jpg

    Vi vet inte hur framtiden kommer se ut. Det är meningslöst att deppa som om undergången är oundviklig. Kör hårt till slutet!

    SvaraRadera
  2. För mina barnbarns skull bryr jag mig fortfarande - därför känner jag samma oro som du. Du har i sanning en god iakttagelseförmåga. Jag tycker mig se att vi, när vi blir maktlösa i förhållande till den politiska makten, då börjar vi ge oss på varandra. Upploppen i Göteborg skriker ut att vuxenvärlden inte är kapabel att hantera att ungdomarna idag har kraftfulla verktyg med vars hjälp de kan visa sin frustration, som dock tar sig rätt ociviliserade uttryck. Från höger till vänster skyller man allt ont på internet, istället för att inse att internet är ett kraftfullt verktyg för sådant som det finns grogrund för. Gör något åt myllan och använd tekniken i det arbetet, tänker jag. Det finns många bra verktyg i ett konstruktivt arbete med elever för att råda bot på roten till mobbningen. Vi vuxna kunde ju börja med att lära oss att hantera våra egna känslor när någon provocerar oss, så att vi kan vara sjyssta mot varandra och därmed förebilder för våra barn och ungdomar. Men, med Björklund som skolminister, Johan Persson som FP:s rättspolitiske talesperson och Beatrice Ask som justitieminister, får väl detta stanna på drömstadiet.

    SvaraRadera
  3. Oro löser ingenting, det grumlar bara förmågan till bra lösningar. Det är ofta bra att ta ett steg tillbaka bort från det surrande getingboet. Ingenting är så illa som det berättas för oss. Upplysningsvis: Varje ny dag är den yttersta dagen. Sist jorden skulle gå under var visst 2003 men när inget hände flyttades syndafloden fram till idag och giftes lämpligen ihop med Mayakalenderns tillkortakommanden. Precis som Henrik säger, ett snyggt reklamtrick.

    Sen vet jag inte om samhällsklimatet förändrats. Hur var tonen i Strindbergsfejden? Ptjaaa. Det som förändrats är ju hur vi samtalar över nätet, det har blivit så mycket mer av alla möjliga samtalsämnen. Fler deltar "i debatten" och alla uppför sig väl inte exemplariskt enligt den påbjudna netiquetten. Allt fler har möjlighet till ammunition för sin ståndpunkt idag. Vi behöver inte våra valda represen(tanter) i samma utsträckning idag som förr. Många har på så sätt blivit mindre påverkningsbara då de kan göra sin research själv och referera till likasinnade.

    Summa sumarum är att politiken (makten), som alltid släpar efter i sina skenbart handlingskraftiga och för det mesta helt felsyftande lagregleringar, öppnar upp sig på vid gavel inför alla indignerade prussiluskor och prästämnen i hela världen som känner att de vill lobba för just det där hemska som de vill ha bort eller åtminstone reglera kraftigt. Ju fler deltagare, desto mer friktion är min analys. Allting växer, blir större och mer svårhanterligt. Ja, bortdett från EU:s korporativistiska nazi-influerade ekonomimodell, då. ;-)

    SvaraRadera
  4. Vad kommer efter vanmakten?

    SvaraRadera
  5. Skulle i sammanhanget vilja passa på att rekomendera en bok av Anders R Olssons
    som heter "Att Stänga Det Öppna Samhället"
    Lustigt nog så finns de facto denna bok att låna på våra bibliotek (än så länge)

    Två recensioner av Anders R Olssons bok Att stänga det öppna samhället:

    ”Genom ett tydligt och okomplicerat språk förklarar han det rätt komplicerade ämnet. Boken är en bra introduktion, samtidigt som djupet i författarens kunskaper ger läsning för dem som vill veta mer.”
    Waldemar Ingdahl, Uppsala Nya Tidning

    Läs hela recensionen

    [ http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=5-AV_ID=853060,00.html?from=shortrecen ]


    ”Denna överskådliga handbok i yttrande- och tryckfrihet lämpar sig väl för redaktioner och medieutbildningar och borde vara självklar också i lärarutbildning.”
    Per Lundgren, Bibliotekstjänst

    SvaraRadera
  6. "Risken är att detta – faktiskt – är det öppna, toleranta, demokratiska samhällets yttersta dagar"

    Vi är redan där....
    2011 så trädde en rent grundlagsstridig ändrig i Sveriges Grundlag i kraft. [1]

    Dessa ändringar innebär bla. (förutom att den Svenska polisen i och med dessa ändringar numera får använda sig och sätta in militär mot det egna folket)

    Minskad makt för medborgarna
    Flera av förändringarna syftar till att förflytta makt ifrån medborgarna till politikerna. Nivån höjs
    för hur många röstberättigade medborgare som måste kräva en kommunal folkomröstning för att
    den ska genomföras. Andelen höjs från 5% till 10% av de röstberättigande. Samtidigt blir det
    enklare för kommunala politiker att kräva samma sak. Politikerna kan fortfarande vägra att hålla en
    folkomröstning såvida 2/3 av kommunfullmäktige motsätter sig det. Resultatet av folkomröstningen
    är även i fortsättningen enbart ”rådgivande”.

    Samt att:

    Offentlighetsprincipen ”upphävs”
    Omstridda ”Lex Helene Eduards” blir ny grundlag. Riksdagen ändrar tryckfrihetsförordningen så att
    myndigheters säkerhetskopior inte längre är allmänna handlingar, i syfte att mörklägga vad
    kollegorna i S-regeringen gjorde under tsunamin 2004. Det betyder att myndigheter och politiker
    enkelt kan förstöra, eller som i tsunamifallet, låta offentliga handlingar ”försvinna”, utan att de får
    återskapas och lämnas ut. Grundlagsändringen har kritiserats för att i praktiken upphäva
    offentlighetsprincipen.

    Fö. så är det Svenska politiska systemet uppbyggt, vad "yttrandefriheten" beträffar att:

    Yttrandefriheten som
    begrepp syftar till att stärka känslan av att det ligger något reellt i ledstjärnan ”demokrati” (i andra stater och
    tider har yttrandefriheten stärkt värdet av ”folkviljan”, ”staten”, ”historien” etc). Om yttrandet inte stärker
    känslan av värde i ledstjärnan är det inte fritt att yttra yttrandet.

    Den som avviker ifrån elitens uppfattning om
    vad den vagt blinkande ledstjärnan symboliserar begår således våld på yttrandefriheten, och straffas av både
    kontrollapparat och propagandaapparat i yttrandefrihetens namn. Tjo igen!

    Nu är det i och för sig ovanligt att det
    går så långt, eftersom det massmediala bruset i dess inhiberande funktion också dränker analyser som inte
    överensstämmer med elitens egna.
    Det händer dock att eliten lyfter fram någon marginell extremistgrupp och
    framhåller den oerhörda faran dessa individer utgör för ledstjärnan (”demokratin”, ”staten”, ”den historiska
    nödvändigheten”, ”folkviljan” etc.) och sedan håller en juridisk eller medial rättegång, varefter ett lugn infinner
    sig hos befolkningen. Faran över för denna gång.

    Propagandaapparaten måste dock alltid, oftast via officiell
    nyhetsförmedling, med jämna mellanrum ge befolkningen en känsla av ett dovt hot, som om det inte åtgärdas
    kommer att ta ifrån dem förmånen att fritt och ostört tjäna elitens intressen (”skurkstater”, ”nynazister”,
    ”terrorister”, ”den röda faran”, ”den organiserade brottsligheten”, ”sekter”, ”sanningsrörelsen” etc).

    Så hålls
    befolkningen både lugn och otrygg på samma gång. Lugn, då man vet att eliten ser efter ens ”intressen”. Otrygg,
    då det finns monster under sängen som man aldrig riktigt ser. Och detta är precis vad man vill uppnå. Tro inget
    annat.

    [1] http://stoppastorebror.wordpress.com/

    SvaraRadera
  7. När vi slutar vara rädd för monster under sängen så kommer vi gå framåt :)

    Jag skräms inte till tystnad, och detsamma gäller de flesta andra som förstår vikten av yttrandefrihetsfrågorna.

    Vi är många, och vi är starka. Till vår hjälp har vi Internet. Det är bara en tidsfråga innan vi segrar.

    SvaraRadera
  8. Det man ska göra är att ge medborgarna alternativ i form av ett Piratparti som går mot strömmen, och inte jamsar med i det politiskt korrekta. För det är så lätt att man av ren välvilja godkänner något onödigt men till synes oförargligt som antingen leder till problem senare eller är del av en dold kampanj (liknande länken barnpornografi -> censur). Lättare sagt än gjort.

    Bengt Hesdorf, du verkar ha missat att offentlighetsprincipen även urholkats från ett annat håll, nämligen rätten att få ut handlingar anonymt (detta just för att säkerställa skydd mot represalier). Idag är det svårt att få ut politiskt känsliga handlingar medan man väntar. Frågan om vem som begärde ut handlingar var tabu förr i tiden.

    Sedan skulle jag säga att förändringen av US Soldier's Creed 2003 är ganska talande, innebär på ett ungefär, att istället för delen om att man personligen skulle agera hedervärt och stoppa övergrepp så gäller nu rättesnöret att följa order. Intressant att relatera ändringen till Bradley Mannings bakgrundshistoria, där han reagerade just på att man mörkade övergrepp och var likgiltig mot civila offer i Irak. Vilket naturligtvis drabbar hedervärda soldater.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.