Ovan ett videoklipp med psykologiprofessorn Jordan Peterson. Förmodligen är han världens modigaste människa. Men han brukar komma undan med det. Denna gång presenterar han tankar som kan få radikalfeminister att självantända av pur ilska. Mycket underhållande.
Peterson påpekar noga att detta bara är en intressant tankebana att följa för att se vart den leder: Politiken mister i stringens i takt med att kvinnorna – som har helt andra prioriteringar än män – gör sitt intåg i den samma. Mitt i detta finns något slags märklig, tyst respekt bland de västerländska elitfeministerna för arabvärldens brutala kvinnoförtryckare...
Det saknas inte kittlande tankespår. Är en del av dagens övergripande samhällskonflikt även ett könskrig? Är den västerländske mannen kanske redan nedkämpad? Om man ser till biologi, evolution och sådant som pågår i reptilhjärnan – är det då inte mer rationellt för kvinnan att välja en macho shejk framför en vek hipster?
Här finns något för nästan alla att bli provocerad av, som det skall vara.
Men allvarligt talat – finns det någon trovärdig förklaring till att dagens feminister inte uttrycker högljutt och ständigt ursinne över vad som pågår i länder som Saudiarabien – och i de flesta andra totalitära och teokratiska länder och grupperingar i regionen? Mer givna måltavlor är ju svåra att hitta.
Eller – är hela upplägget bara en fint från postmoderna och identitetspolitiska krafter för att förvirra och destabilisera det fria, öppna, demokratiska samhället?
Lustigt nog tycks vi ha hamnat i en situation där de som argumenterar för alla kvinnors lika rätt och personliga frihet i samhället nu för tiden främst återfinns inom den politiska högern. De flesta andra tycks tiga och titta ner i marken.
Diskutera.
[Youtube»]
Ja det är ju en av orakerna till att män traditionellt har haft makten och itne velat lämna den till kvinnor. Annars går civilisationen under. Ovandlas till nåt annat. Därför globalisterna har feminiserat män i väst under lång tid och jobbat för att kvinnor ska få makten istället. Lättare att få igenom one world government.
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=UxpVwBzFAkw
Även Stefan Moleneux har diskuterat det där i många av sina videos.
Om inget kvinnoförtryck existerar finns det ingen könskamp. Om inga nazister härjar saknar Expo existensberättigande etc. etc. När allt detta blir det som vissa önskar måste man bygga halmgubbar att argumentera emot. Det hela är bara tomma ord i ett innehållslöst argument
SvaraRaderaAlltså postmoderniteten är en kritik av upplysningsprojektet och är i sin ursprungliga form apolitisk, tyvärr har den kidnappats av (den avundsjuka) vänstern som efter murens fall (och pol pot Mao Stalin osv) måste hitta nya vägar att göra sin egen röst "legitim". Projektet handlar naturligtvis tillsyvende och sist om att (med avunden som bränsle) pånyo destabilisera "den onda kapitalismen". Intresset för "de förtryckta" är alltså enkom ett retoriskt grepp. Vilket avslöjar sig i deras förhållningssätt till islamistiskt (reellt) förtryck av kvinnor.
SvaraRadera"finns det någon trovärdig förklaring till att dagens feminister inte uttrycker högljutt och ständigt ursinne över vad som pågår i länder som Saudiarabien – och i de flesta andra totalitära och teokratiska länder och grupperingar i regionen? Mer givna måltavlor är ju svåra att hitta." skriver Hax.
SvaraRaderaVi här hemma hittar det på närmare håll iofs.
Men det kanske blir för känsligt?
Jag tror att kvinnor tycker om att utmana en man för att se om han är stark nog. Om jag anklagar dig för manspreading, säger du då "Oj, förlåt! Jag ber om ursäkt för att jag finns!" eller "Nej, du har gott om plats, sluta klaga." Svar 1 antyder att du är svag, desperat och saknar andra kvaliteter än medgörlighet. Svar 2 tyder på att du är självsäker, inte låter dig kuvas och förmodligen är så attraktiv för andra kvinnor att du inte behöver fjäska. Hur har svenska män hanterat de allt galnare förslagen från feminister?
SvaraRaderaBara en tanke.