Visar inlägg med etikett åsiktskorridoren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett åsiktskorridoren. Visa alla inlägg

2021-03-08

Den som tystar andra hotar demokratins grunder


Det finns människor som anser att andra inte skall ha rätt att säga sin mening. Vissa hindrar handgripligen andra från att tala. En del försöker krossa oliktänkande genom att fula ut dem och förstöra delar av deras liv.

Det riktigt skruvade är att sådant ofta sker i namn av egenhändigt proklamerad godhet.

Den som tystar någon annan begår en offensiv handling - som aktivt syftar till att hindra den andre från att säga sin mening.

Det är härskarteknik, om något. Det är respektlöst. Det är att sätta sig över andra människor - och att göra sig själv mer värd än andra.

Vilket i sin tur borde strida mot den påbjudna värdegrunden. Det blir något av ett ett kognitivt balansnummer när människor anser sig vara mer värda än andra på grund av sitt eget föregivna engagemang för allas lika värde.

Tyvärr fungerar det:

»A new Cato national survey finds that self‐​censorship is on the rise in the United States. Nearly two-thirds—62%—of Americans say the political climate these days prevents them from saying things they believe because others might find them offensive. The share of Americans who self‐​censor has risen several points since 2017 when 58% of Americans agreed with this statement.«

Det vore intressant att få veta vad motsvarande siffra är i Sverige.

Två tredjedelar finner det bättre att hålla käft än att säga sin mening - vad gör sådant med ett samhälle?

En tes kan vara att tystnadskultur hindrar samhällets framåtskridande. En annan att dåliga idéer oftare omsätts i praktisk handling om det är för få som säger emot. En tredje att det skapas en tyst majoritet som känner sig alienerad av en självutnämnd elit. Listan kan göras längre.

Människor måste få lov att ha olika åsikter utan att allt står och faller med det. Människor måste till och med få lov att ha fel. Människor tycker olika - vi får leva med det.

Debattera gärna. Men respektera varandra och låt folk tala till punkt utan att avbryta.

I en levande demokrati råder en öppen och fri debatt där alla är välkomna att delta. Sedan formar människor sina åsikter. Därefter går vi till valurnorna för att utöva inflytande över hur den stora, fredliga kompromissen skall viktas - enligt principen en man en röst.

Att försöka tysta den öppna och fria debatten - det är ett angrepp på grunden för hela den demokratiska idén.


Youtube: Hur kan vi prata om yttrandefrihet? »

2019-05-03

Flykten från den nya vänstern



Youtube: Jag platsar inte längre bland dom goda »

Detta är intressant och mycket sevärt. Gamla vänstermänniskor flyr från den nya vänstern, dess tilltagande bunkermentalitet och galenskap. Här ett par klipp med teaterregissören och samhällsdebattören Stina Oscarsson.



Youtube: Bara de som tänker fritt kan hantera nya åsikter »

Se hela tvåtimmarsintervjun med Stina Oscarsson hos Hur kan vi? på Youtube: Att tro på samtalet gör dig inte till extremist »

2019-03-01

Skall människor få tycka vad de vill?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vänstern har sedan länge haft som taktik att besätta samhällets kommandohöjder. De har i stort sett lyckats inom journalistiken i traditionella media - oavsett vem som äger dessa. Nu är de på väg att göra samma sak i etablerade sociala media. Så det är verkligen hög tid för svensk borgerlighet att ta sig samman."

2019-01-05

Agendadriven journalistik är inget nytt

»Nyheter måste användas för att förändra samhället och påverka människor. Om nyheterna är objektiva, och endast avsedda för att informera, är nyhetsrapporteringen konservativ. I ett litet land som Sverige har en tidning av Dagens Nyheters storlek en oerhörd styrka. Vi kan på egen hand förändra den allmänna opinionen. […] Ett litet land har inte råd med individuella personer som har egna åsikter. Det måste finnas en grupp. Och eftersom svenskarna reagerar i grupp är de lättpåverkade.«
Olof Lagercrantz, chefredaktör för Dagens Nyheter 1960-75.
Källa: The New Totalitarians (1972). Via: Projekt Morpheus.

2018-10-10

Upp till kamp för Meningsfriheten!


Tyskarna och norrmännen har ett intressant begrepp: Meningsfrihet.

Detta handlar om mer än »bara« yttrande- och tryckfrihet. Det handlar om rätten att få tycka vad man vill.

Svensk grundlag tangerar begreppet, men inte riktigt på samma sätt. Regeringsformens första kapitels första paragraf stadgar följande »Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.« I andra kapitlet 1§1 slås följande fast »yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor«. Det slås vidare fast att eventuella inskränkningar i folkets fri- och rättigheter inte får hota den fria åsiktsbildningen. [PDF»]

Sammanfattningsvis stadgas att vi skall ha yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Gott så. Det känns dock rätt mycket inriktat på handlingar, vilket naturligtvis också är ytterst värdefullt. Men jag saknar en nyans.

Låt oss hoppa till den tyska konstitutionen som lägger stor vikt vid de mänskliga rättigheterna. Följer man tysk debatt och tyska nyheter upptäcker man snart att detta är något som tas på stort allvar - och att det finns en konstitutionsdomstol som är beredd att stå upp för dessa.

Ett stycke fastnar jag speciellt för. (Ur tyska regeringens officiella engelska översättning, artikel 2:1.)
»Every person shall have the right to free development of his personality insofar as he does not violate the rights of others or offend against the constitutional order or the moral law.«
Rätten till sin personlighet. (Begreppet »moral law« bör nog här läsas som respekt för andra människor inom ramen för civiliserat mänskligt umgänge.)

Det kan framstå som hårklyverier, men jag tycker mig ana en nyansskillnad mot hur det är i Sverige. Jag tror dessutom att den är betydelsefull.

Min personliga (och förvisso subjektiva) uppfattning om Tyskland är att här har människor stor frihet att vara hur de vill, göra och tycka vad de vill - så länge de inte stör någon annan. (Men går man över den gränsen, då gör de korv av en.)

Här finns också en helt annan respekt människor emellan - och ett större mått av personligt ansvar och civilkurage än i Sverige.

Speciellt tycker jag mig notera att det inte är så mycket politiska pekpinnar. Jag brukar konstatera att när man ser på de tyska tv-nyheterna, då får man reda på vad som har hänt. I de svenska blir man tillsagd vad man förväntas tycka.

Det saknas förvisso inte ordningsmän i Tyskland. Men de bryr sig mer om att människor inte skall hota eller störa andra eller deras egendom. Inte om vad folk tycker eller hur de är.

Tyskarna har ju prövat på att ha åsiktspoliser i närtid. Två gånger. De vet vart sådant brukar barka hän.

Samtidigt är Sverige på väg åt andra hållet, mot något slags åsiktshegemoni - där det gäller att hålla tand för tunga. Där myndigheter och media har en agenda och försöker korrigera dem som inte håller sig inom åsiktskorridorens väggar. Där de självutnämnt »goda« inte drar sig för att försöka tysta andra. Där man inte bemöter åsikter med fri debatt och argument, utan snarare genom att försöka fula ut den som tycker »fel«. Där kursen bestäms av en härskande politisk klass som består av ängsliga politiker, arroganta gammelmedia och en förment kulturelit på vänsterkanten. Där allt som är obekvämt eller jobbigt sopas under mattan.

Jag är uppriktigt sagt oroad över vart Sverige är på väg.

Och jag får på riktigt - för att fortsätta med tyska referenser - DDR-vibbar av det svenska debattklimatet. Känslan av en överhet som utifrån dunkla mål försöker ändra på folket.

2017-06-25

(Fi)endens fiende...


Ovan ett videoklipp med psykologiprofessorn Jordan Peterson. Förmodligen är han världens modigaste människa. Men han brukar komma undan med det. Denna gång presenterar han tankar som kan få radikalfeminister att självantända av pur ilska. Mycket underhållande.

Peterson påpekar noga att detta bara är en intressant tankebana att följa för att se vart den leder: Politiken mister i stringens i takt med att kvinnorna – som har helt andra prioriteringar än män – gör sitt intåg i den samma. Mitt i detta finns något slags märklig, tyst respekt bland de västerländska elitfeministerna för arabvärldens brutala kvinnoförtryckare...

Det saknas inte kittlande tankespår. Är en del av dagens övergripande samhällskonflikt även ett könskrig? Är den västerländske mannen kanske redan nedkämpad? Om man ser till biologi, evolution och sådant som pågår i reptilhjärnan – är det då inte mer rationellt för kvinnan att välja en macho shejk framför en vek hipster?

Här finns något för nästan alla att bli provocerad av, som det skall vara.

Men allvarligt talat – finns det någon trovärdig förklaring till att dagens feminister inte uttrycker högljutt och ständigt ursinne över vad som pågår i länder som Saudiarabien – och i de flesta andra totalitära och teokratiska länder och grupperingar i regionen? Mer givna måltavlor är ju svåra att hitta.

Eller – är hela upplägget bara en fint från postmoderna och identitetspolitiska krafter för att förvirra och destabilisera det fria, öppna, demokratiska samhället?

Lustigt nog tycks vi ha hamnat i en situation där de som argumenterar för alla kvinnors lika rätt och personliga frihet i samhället nu för tiden främst återfinns inom den politiska högern. De flesta andra tycks tiga och titta ner i marken.

Diskutera.

[Youtube»]

2017-06-13

Statsapparaten som åsiktsinkubator


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Överallt i den offentliga byråkratin sitter människor som driver ideologiskt färgade och politiskt inställsamma projekt. Vilket naturligtvis kräver en mängd möten och konferenser som även tar upp andra människors arbetstid."

2017-05-28

Sevärt om postmodernism och ny-marxism


Professor Jordan Peterson är intressant och talar klarspråk, som vanligt. Här i ett samtal om postmodernism och ny-marxism på Harvard för någon månad sedan.

Jag har tagit mig friheten att hoppa över inledningen och gå direkt till det mest intressanta, som börjar vid 19 minuter. Vill du se allt från början är det bara att dra i tidsreglaget.

Youtube »

2017-05-23

5 juli-podden 54: Svenska blocklistan och Storbritanniens statsinternet

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.


  • Ettårsjubileum för 5 juli-podden märks av tragisk terrorattack i Manchester.
  • Tories valmanifest föreslår brutala regleringar av internet i Storbritannien.
  • Svenska Institutets blocklista får uppmärksamhet i utlandet. Vi lyssnar på hur journalisten Tim Pool reagerade när han fick reda på att han fanns på listan.
  • Anders Ygemans statstrojan.
  • WannaCry - NSA var medvetna om risken.
  • EU-parlamentarikers metadata på Twitter avslöjar mer än själva tweeten.
  • Turkisk-islamska unionen DİTİB missnöjda med att tilldelas Big Brother Award i Tyskland.
  • Visselblåsaren Chelsea Manning är fri och Sverige har lagt ner förundersökningen kring Wikileaks grundare Julian Assange.
  • Facebooks interna regelverk för vilket innehåll som ska tas bort har läckt - igen.
  • Och så tipsar vi om Googles utvecklarkonferens I/O 2017 som ägde rum i veckan.
Hela videon med Tim Pool går att se här »


5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

2017-05-17

Samtidigt, i @sverige...


Låt se.

En statlig svensk myndighet underställd Utrikesdepartementet har använt ett register över människors förmodade politiska preferenser för att blockera dessa individers möjlighet att interagera med nämnda myndighet på Twitter.

Dessutom har denna lista över personer med »icke önskvärda« åsikter blivit offentlig – varvid dessa människor hängs ut som klandervärda för allmänheten.

Rena DDR-fasoner.

2016-12-10

Moberg om demokraturen


”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur."

— Vilhelm Moberg

2016-10-03

Public service skall inte bestämma vad folk får tycka


Att statstelevisionens nyhetssändningar offentligt fördömer ett uttalande från en politiker, det är väl ändå rätt nytt?

Tankarna går till sovjetiska nyhetsbulletiner, den kinesiska kulturrevolutionens offentliga kritik mot enskilda – eller till någon tirad som snabbt läses upp med hög, gäll röst i nordkoreansk tv.

Jag tänker inte kommentera sakinnehållet i det SD:s gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson sa i SVT Aktuellt häromdagen. Men jag antar att han bredde på, som SD brukar göra. Det tillhör på något sätt den förutsägbara dramaturgin.

(En annan del i denna dramaturgi är att SVT nu har dragit betydligt större uppmärksamhet till Karlssons uttalande än det annars hade fått. De är alltså även SD:s nyttiga idioter. Igen.)

Vad jag hänger upp mig på är SVT:s reaktion. Ena dagen får Karlsson vara med i Aktuellt, i en debatt mellan SD och C. Nästa dag tar Public Service offentligt avstånd från det Karlsson sagt.

Anser man att han gick över de lagliga gränser som finns, då hade redaktionsledningen kunnat säkra sin egen rygg genom att polisanmäla Karlsson för hets mot folkgrupp. (Även om det är en lag som i sig är problematisk.) Man hade kunnat låta oberoende kommentatorer analysera uttalandet ur ett oändligt antal olika vinklar. Både i form och sak. Man hade kunnat överlämna ärendet till humoravdelningen.

Men icke. Istället ägnar SVT Aktuellt sändningstid åt att ta avstånd från och fördöma vad en medverkande politiker har sagt. Vad det handlar om är att SVT:s ledning helt enkelt inte tycker om det Karlsson säger.

Jag skiter i vad SVT tycker. Och vi kan inte ha statsmedia som berättar för folket vad det förvänts tycka.

Jag anser att public service nyhetssändningar skall förmedla en så korrekt bild som möjligt av vad som faktiskt sker. Och av vad folk säger. Av verkligheten. Men SVT skall inte ha en massa åsikter om ditt och datt – och absolut inte på nyhetsplats.

Public service kontrolleras av staten och finansieras med licensmedel som i princip alla svenska hushåll tvingas betala. Detta gör SVT, SR och UR unika. De skall vara till för hela folket. De skall spegla verkligheten. Och de skall inte ta politisk ställning.

Vad kommer härnäst? Och exakt vad kan man förväntas ta avstånd från – sådant Löfven sa före eller efter att regeringen svängde 180 grader under flyktingkrisen?

På något sätt har jag en känsla av att detta hänger samman med Jan Helins intåg på SVT. Han är väl där som något slags politisk kommissarie, kan man anta. (Se till exempel den debatt han hade med Janne Josefsson i Aktuellt härom dagen.) Helin vill inte bara bestämma vad folk skall få tycka i tv, utan även vad stats-tv anser att svenska folket bör tycka.

Detta öppnar rent orwellska perspektiv.

Och för att förekomma kommentarerna: Jag skriver inte detta för att gynna SD. Jag tycker inte om dem och jag kommer aldrig att rösta på dem. Min poäng är att SD skall behandlas som alla andra partier – och att statstelevisionen inte skall lägga sig i vad folk tycker.


Det aktuella inslaget:




(För den som är intresserad av att följa en kritisk analys av SVT, SR och UR finns en rekommenderad Facebookgrupp: I allmänhetens tjänst - granskning av public service)

2016-03-24

En kleen plan


Häromdagen ägnade Dagens Nyheter en mycket omfattande artikel åt att försöka ge sken av att Östermalmsbor egentligen är nazister.

Det gick väl sisådär. Speciellt som SD inte har mer än sju procent av rösterna på Östermalm.

Istället blev huvudnumret att förra kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth (M), ibland går in och ser vad som skrivs på Avpixlat.

Detta är, enligt åsiktspolisen, förbjudet. (Nu läser jag nästan aldrig Avpixlat själv, men jag tycker att man skall söka information från så många olika källor, med olika infallsvinklar som möjligt.)

Det hela toppades med en debatt i SR Studio Ett i går eftermiddag – mellan Avpixlats och Expos redaktörer. Det var en rätt ordnad historia, som knappast föll ut till Avpixlats nackdel.

Allt detta buller har utmynnat i en enda sak: Att Avpixlat nu har fått hundratusentals nya läsare.

Media, vänstern och åsiktspolisen begår samma misstag gång på gång på gång.

2015-12-05

Demokraturen


Inget är nytt under solen. Dessa rader är ur en DN-artikel från 1965....
"I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur." 
— Wilhelm Moberg

2015-07-20

Omskolningen av svenska folket


Svenskarna börjar bli ängsliga.

Det handlar inte om att ryssen mullrar i öster eller att IS härjar i syd. Det handlar inte om att svenska skattebetalare nu dras in i euro-krisen. Det handlar inte om att EU håller på att bli en korporativistisk överstat med ett ständigt demokratiskt underskott.

Svenskarna är ängsliga över vad de själva kan råka säga högt.

Innan man öppnar munnen förväntas man tänka efter så att allt är genomtänkt ur ett könsmaktsperspektiv. Man får samtidigt passa sig så att man inte råkar säga något som syftar på någon annan persons etnicitet, religion, hudfärg eller kultur (inte ens när detta är högst relevant).

Språket ändras och ord blir bannlysta. Litteraturen städas upp, liksom scenkonsten. Till och med historieböckerna skall revideras.

Vad vi ser är en omskolning av svenska folket. Med ett förment goda syften ändrar man mindset, språk och olika företeelser så att de bättre passar en vänsteragenda. (Detta är en ny kollektivism, som steg för steg tränger undan individualismen. Den förvandlar människor till undersåtar snarare än fria medborgare.)

Toppa sedan detta med den svällande övervakningsstaten – i vilken allt man säger och alla man talar med i någon mening kan snappas upp och registreras av myndigheterna.

Samtidigt är de nya "reglerna" rätt oförutsägbara. Vad du får säga definieras till stor del av vem du själv är och vilka kollektiv du eventuellt tillhör eller ej. Samtidigt tycks den kontext i vilken ett ord används spela mindre roll. Använder du något av de förbjudna orden, då kan du få löpa gatlopp även om sammanhanget var fullt rimligt och välmenande.

Det är inte konstigt att vanliga människor blir ängsliga och nervösa. Det är som i de gamla öststaterna – oavsett vad du gör eller säger, så kan åsiktspolisen finna en anledning att nita dig.

Att bli kränkt har blivit en nationalsport – samtidigt som det har blivit omodernt att visa genuin respekt för andra människor som individer. Vilket är en giftig blandning.