Varför finns det så få högertidskrifter?

Johan Ehrenberg, tidskriften ETC, funderar högt över varför det finns så få högertidskrifter, på Tidskrift.nu. Det är en intressant fråga, på vilken han ger svar som är så väl tröttsamt förutsägbara som klockrena – på samma gång.

Han skriver bland annat...

"Det kan ju rimligen inte vara så att just högern saknar intressanta tankar, att man ur en borgerlig ideologi inte skulle kunna få fram nya spännande vinklar på hur världen mår, vad vi ska göra åt våra liv, hur framtiden ska kunna bli bättre för alla. Eller?

Det kan ju inte vara så att högern har svårt att få fram författare och poeter och musiker och konstnärer och filosofer och allt annat som krävs för ett flöde av tankar kring vår kultur. Eller?"

Här är Ehrenberg något på spåren. Idédebatt, idéutveckling och filosofi är något som egentligen bara en mycket liten del av borgerligheten ägnar sig åt. Man skulle kunna önska att fler vore intresserade. Men, å andra sidan, idéer som går ut på att lämna människor i fred, låta dem göra sina egna val, låta det spontana och frivilliga styra utvecklingaen – "hyllas" inte dessa idéer bäst genom att människor just sorgfritt kan leva sina liv i så stor frihet som möjligt, utan att behöva bedriva ideologisk kamp på alla plan i livet..?

Väl värt att fundera kring. Men sedan blir Ehrenberg förutsägbar, när han tar till den vanliga klagosången.

"Vänstern har inte en enda stor dagstidning, inget enda stort magasin eller bokförlag, ingen radio eller tv. Inte heller några pengar. Det enda "vita hål" som finns i det borgerliga flödet är några sidor i Aftonbladet och några få minuter av dokumentärer i SVT. Självklart upptår då en massa radikala, sökande, tvivlande och små tidningar på vänsterkanten."

Såpass? Själv skulle jag vilja påstå att det finns massor av medieföretag ("borgerliga media" enligt Ehrenbergs definition, eftersom de är företag) som upplåter det mesta av utrymmet till journalister, skribenter och debattörer som har en tydlig vänsteragenda, eller som i vart fall är präglade av en socialistisk grundsyn. Det är skit samma vem som äger media. Det är dess innehåll som är det viktiga. Ehrenberg borde vara lycklig som ett barn över att "borgerliga" ägare till media låter vänstern härja fritt i spalterna.

Och sedan Ehrenbergs knorr "Så varför finns det så få högerkulturtidskrifter? Det korta svaret är – för att det inte lönar sig. Det lite längre svaret är att de finns, fast i formen av en borgerlig magasinspress som uppfyller den borgerliga ideologins drömmar rätt bra. Det mer personliga svaret är att högerskribenterna helt enkelt skriver så tråkigt att de inte når ut även när de får göra en tidning."

Här, på slutet, berör han åter det jag tycker är så intressant – varför har borgerligheten så få goda kommunikatörer? Det behöver ju inte "bara" handla om att skriva debattartiklar och faktaspäckade böcker. Det är minst lika mycket en fråga om frihetligt budskap paketerat med humor, känsla, konstnärlighet och varför inte med ett och annat rim eller lite musik? Var finns de skönlitterära liberala författarna? De frihetliga konstnärerna? Och så vidare, och så vidare...

Jag är helt överttygad om att det finns ett sug efter fyndig, tankeväckande, begåvad frihetlig kultur.

Slutligen: Ehrenberg är så konservtiv. Hans uppfattning om kultur är att den skall bedrivas med viktoriansk teknik. Visst, böcker och tidiskrifter är trevliga. Men internet är öppet dygnets alla timmar, årets alla dagar – för alla människor! På nätet är en text bara en länk eller en googling bort. Och i den nya tekniken står de liberala åsikterna starkare.

Min slutsats är att det är jättetrevligt om folk ger ut böcker och tidningar. Men vill man nå största möjliga resultat med begränsade resurser – då bör man satsa på frihetliga projekt i ord, bild, ljud, film och multimedia – laddade med känslor, stil, kvalitet, humor, konstnärliga ambitioner och kreativitet – på internet!

Länk till Ehrenbergs artikel