Koldioxid, solaktivitet eller något annat – klimatet förändras. Vissa påstår att det bara blir varmare, andra att det tillfälligt planat ut och några att vi nu står inför en period av nedkylning. Men förändras, det gör klimatet.
Nu har i och för sig klimatet ständigt förändrats. Och det har kostat många människoliv. Men i dag är det annorlunda. Människan har teknik, idéer och resurser för att möta många av de problem som uppstår. Vi skulle visserligen behöva mer ny teknik, fler idéer och större resurser. Men på det hela taget är vi mycket bättre beredda att möta naturkrafterna i dag än för 100 år sedan, 2.000 år sedan eller i går.
Den tekniska utvecklingen drivs av människors efterfrågan. Som regel av privata krafter. (Vi vet från historien att politik, kommandoekonomier och statlig styrning inte alls är lika goda drivkrafter som vinstintresset.) För att utvecklingen skall gå framåt krävs dels efterfrågan och dels tillväxt. Efterfrågan för att verksamheten skall vara ekonomiskt realistisk. Och tillväxt för att vi skall få större resurser, utan att behöva ta dem från någon annan.
Det är här jag blir bekymrad. Den av vänstern kapade miljörörelsen, politiker med kontrollbehov och byråkrater som skär pipor i vassen fokuserar på en modell för klimatets utveckling. Och även om den modellen skulle vara rätt – så kan man inte göra tillräckligt för att allt alltid skall förbli precis som det är.
Vi kommer att möta problem. Vi kommer att tvingas brottas med naturkrafterna. Och vi kommer att råka ut för ständiga överraskningar.
För min del känns det bättre om vi gör detta i ett högteknologiskt samhälle som har god och snabb utveckling; i en värld som använder sina resurser på bästa sätt genom frihandel; vars medborgare kan röra sig fritt – och som tillvaratar människors skaparkraft och idéer.
Detta att jämföra med dagens politik – där så många vill dra i nödbromsen – där till exempel Kyotoprotokollet kostar massor av pengar som skulle kunna rädda fler liv om de användes på annat sätt (och som ändå inte anses tillräckligt av ens de mer måttliga undergångsprofeterna på klimatområdet).
Gör tankeexperimentet: Ett land öppnar sina gränser för alla som vill bo där. Man ser till att ha ett företagasvänligt klimat och låter folk förverkliga sina idéer och visioner utan styrning och onödig byråkrati. Den som har en god idé eller som arbetar hårt får gärna bli rik. Genom en stark tillväxt skapas resurser för samhället, utan att skatterna behöver skruvas upp. Man handlar fritt och utan handelshinder med alla andra länder. Öppenhet, mångfald och tolerans skapar ett optimistiskt och spirande samhällsklimat...
Tror du att ett sådant land skulle klara klimatförändringarna bättre eller sämre än ett land som stryper sin ekonomi, sin tillväxt och sitt näringsliv i alarmismens namn?
2007-07-22
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Henrik anser att vi bör handla på kredit. Konsumera nu, dra på oss en miljöskuld och hoppas att den ekonomiska tillväxten gör att vi bättre kan klara av de klimatförändringar vi orsakar. Det är inte alltid fel att låna, om man kan få en avkastning som är större än räntan så är det en vinst, dock vill i alla fall jag hävda att det är den som vill dra på sig en skuld som bör kunna argumentera för att det lönar sig i slutändan. Själv tvivlar jag storligen. Stern tvivlar också.
SvaraRaderaHenrik försöker blanda bort korten när han säger att vi i vilket fall som helst kommer att få hantera klimatförändringar. Visst kommer vi det, men *storleken* på dem förändras av hur vi agerar idag. En 5% större ekonomi klarar inte nödvändigtvis dubbelt så stora klimatförändringar bättre. (Siffrorna tagna ur luften).
Sist gör Henrik tankeexperimentet med ett land med helt öppna gränser hur det kan klara klimatförändringar. Min gissning är rätt dåligt. Med tiotals miljoner klimatflyktingar lär de flesta länder stänga sina gränser. Det land som då öppnar sina helt lär översvämmas av flyktingar. (Inget fel på invandring, men med måtta).
Thomas, du *VET* inte att vi drar på oss en miljöskuld genom att släppa ut koldioxid. Det är en *hypotes*.
SvaraRaderaAngående Stern, hur ser du på hans antagande att avhjälpt svält är lika mycket värt som ännu ett hus och en bil för en familj som redan har två? Håller du med Stern i det avseendet?
Mohikanen, den skuld vi drar på oss är den genomsnittliga kostnaden. Givet att du inte anser denna vara noll så har vi en miljöskuld, även om den exakta storleken inte är känd. Det är som att ta ett lån med rörlig ränta där man inte heller vet hur mycket man i slutändan får betala tillbaka utan bara kan göra en kvalificerad gissning.
SvaraRaderaDet är de rika länderna som förorenar mest medan det är de fattiga som har mest att förlora på klimatförändringar. Det är alltså de rika länderna som har mest att vinna på att bevara status quo snarare än att reducera utsläppen. I det perspektivet förstår jag inte riktigt din kritik mot Stern. Han kör kanske en väl konventionell ekonomisk analys baserad på BNP, men den snarare underskattar än överskattar vikten av att vi i de rika länderna agerar nu. Avser du att kritisera Stern vänsterifrån?
1) En tillväxt på, låt säga tre procent, ger, jämfört med fem procent, en *oerhörd* välståndsskillnad på till exempel 50 års sikt.
SvaraRaderaOch med oliks nödbromsscenarier är det inte otroligt att siffran blir noll procent.
Tillväxt är den funktion som låter människor få det bättre, utan att den enes vinst blir den andres förslust.
Och tro inte att det bara handlar om nya mobioltelefoner och MP3-spelare.
I ett samälle där skattetrycket inte gärna kan bli högre måste man ha tillväxt om man vill ha bättre vård, bättre äldreomsorg, bättre skolor, fler järnvägslinjer - och prylar som krävs för att skydda oss mot eventuella klimatförändringar.
Att strypa sina resurser samtidigt som man går in i en eventuell kris är att be om problem.
2) Vad gäller de fattiga länderna så är tillväxt, utveckling och frihandel absolut nödvändig.
Vi skulle kunna rädda många miljoner liv årligen bara genom att ge hushåll i tredje världen el - så att de slipper elda inomhus och så att de kan hålla maten färsk.
Och detta är bara ett av många exempel på ur KYotomiljonerna skulle kunna användas bättre än i dag.
Thomas Palm, du bygger ditt resonemang på FNs spekulationer. Det kan ju vara så att koldioxidutsläppen bara kommer att ge en liten gynnsam uppvärmning och en betydande gynnsam "koldioxidgödsling" av växtligheten. Du har då inte en kostnad utan en vinst.
SvaraRaderaSedan finns det reella miljökostnader förknippade med fossilförbränning (dvs de vanliga miljöproblemen med bilar, kolkraftverk osv), men det är ju en helt annan sak.